Sedan är det helt klart så att jag har bekämpat biologistiska exesser, eftersom de ofta är ganska korkade och inte sällan blir djupt inhumana – som exempelvis i steriliseringslagarna, för att inte tala om nazisternas mördande av mentalt störda individer. Dagens nerdrogning av mängder av människor är också djupt oetiskt: Driv först människor till sammanbrottets rand, genom ”lean production”, pula sedan i dem benso och SSRI!
Väldigt många blir sjukare av dessa preparat, även om inte alla blir det.

För ovanpå konstaterandet att det alltid handlar om både gener och miljö kommer just den etiska dimensionen in, frågan om man ska försöka åtgärda/hjälpa människor med svårigheter genom att lägga miljön tillrätta (social ingenjörskonst) eller genom att börja manipulera med deras biokemiska system (där man egentligen inte riktigt vet man vad man gör) eller med deras gener (som det väl kan bli så småningom). Där står jag avgjort på miljösidan och anser att det i första hand är där man ska sätta in åtgärder.

Slutligen tycker jag att det där med 100% gener/100% miljö det var fyndigt eftersom det i slutänden är precis så: Utan miljö – inga gener :-).

Som jag tidigare har skrivit på den här bloggen, i viss polemik mot Kerstin, så är detta antagligen också en möjlig förklaring till att man funnit att både arvet och miljön påverkar ADHD. Det förstnämnda, att det finns någon som helst ärftlig komponent bakom ADHD har ju ivrigt förnekats av bl. a. Eva Kärve vilket får betraktas som ett extremt påstående. Kärve skulle antagligen t. o. m. förneka genotyp-miljöinteraktioner av det slag du beskriver här, åtminstone för ADHD.

En liten rättelse kan vara på sin plats här: en ”genotyp-miljö-interaktion” kan inte klassas som ”100 % arv och 100 % miljö”. Statistiskt sett är det varken eller (eller både och), och sådana här interaktioner förklarar i många fall 40-50 % av den variation man ser i ”syndromet” eller sjukdomen ifråga. Resten av variationen förklaras av variation i andra gener och miljöfaktorer och interaktionerna mellan dessa.

Dessutom tycker jag inte att det där med miljöns påverkan bara, eller framför allt är en politisk fråga. Det är lika mycket en fysiologisk sådan. Minns inte var, men jag läste för några år sedan om hur vissa delar av hjärnan förändrades på Londons taxichaufförer vilket antogs, eller kunde konstateras, minns inte viket här, att det berodde på att de lärde sig alla Londons gator utantill. Så det är är inte alltid som det man ser i hjärnans fysiologi,. eller struktur, är medfött.

Vad gäller fysiologer och deras forskning så är den inte alltid så helt objektiv eller helt fri från värderingar. Det finns exempelvis ganska mycket pengar att hämta för forskare som kan göra troligt att den ena eller den andra genen bestämmer det ena eller det andra, eller starkt bidrar till det. Läser man ”Pillret” förstår man hur och varför det är så. Dessutom torde de forskare inom området som hävdar motsatsen, att miljön är viktigare, få det betydligt besvärligare med forskningsmedel för deras forskning kan inget Läkemedelsbolag någonsin tjäna ett öre på.

Det var verkligen inte min mening att förarga. Och vad gäller förra gången jag ”rättade” dig så handlade det faktiskt inte om stav- eller skrivfel utan ett ganska grovt sakfel, låt vara att du upprepat det i god tro efter ett stycke sämre SVT-journalistik.

Jag är full av beundran för dina bloggkommentarinsatser. Kul med besökare som fastnar för det väsentliga i det man skriver. Du måste dessutom ha fullt upp med att skriva på varenda blogg där det förekommer felskrivningar och påpeka alla stav-och skrivfel. Hoppas du är lika flitig i det avséendet på alla andra bloggar där sådana förekommer. Är du det måste du ha mycket att stå i.

Förresten, är du säker på att det inte var gamla zeeländska forskare
Det heter ”nyzeeländska”, hopskrivet och utan ”a”. Står det verkligen ”nyazeeländska” i boken också eller citerar du fel? Annars är ju boken illa korrläst.