Kommentarer till Fast det var 2006 års arbetare – som inte ens var arbetare

Av: Kerstin

Kerstin — Sun, 27 Sep 2009 00:22:14 +0000

Ordet ”arbetare” betecknar dem som mot lön arbetar direkt i produktionen, eller med kroppsarbete.
Jag vet förstås att moderaterna vill att alla ska kallas arbetare, nu när man bygger om hela svenska språket och förfalskar vår historia. Därför lät sig många luras av högern/moderaterna när man sade att man var ”Det nya arbetarpartiet”, för de flesta anser fortfarande inte att bankdirektörerna är arbetare.

Om jag gjorde likadant och ex. började kalla mig ingenjör, (för att jag tycker att alla ska kallas ingenjörer,) då skulle de flesta anse att jag ljuger som en häst travar.

Av: L

Sat, 26 Sep 2009 06:43:51 +0000

Håller med K.
En person, som visserligen har en egen firma, men som gör allt själv, dvs. det vanliga arbetet OCH bokföringen OCH skatteinbetalningen OCH administrationen och därför måste jobba 10-timmars dagar, 6-dagars vecka för att få det hela att gå ihop.
Är det rimligt att kalla en person som ARBETAR minst 60 timmar i veckan, för något annat än ARBETARE?
Eller ska folk betraktas som KAPITALISTER om de själva tagit initativet att skapa sin egen anställning?

Av: Klas

Klas — Fri, 30 May 2008 12:57:18 +0000

Ah – här har vi en intressant fråga:
Om en egenföretagare inte har anställda utan också utför jobbet – VAD är han/hon då ?

Om jag tex startar mitt eget stödbolag och åker runt och städar – då är jag alltså inte arbetare ?

Men om jag tar anställning på ett städbolag som tex drivs av en anna person (som iof också städar) då är jag en arbetare !?!?

Klasslära är förvisso en konstig lära…

Av: Anja

Anja — Thu, 29 May 2008 00:49:50 +0000

Jag tror att moderaterna är så historielösa att de tror att en ”arbetare” är en människa som arbetar helt enkelt. Det verkar ju så, och om man ska se Ebba von Sydows uttalande om att hon kommer från arbetarklass som representativt (vilket jag faktiskt tror att det är) så ligger det helt rätt i tiden att lägga beslag på ordet arbetare och arbetarklass. Men det säger en hel del om hur duktiga fackförenings/arbetarrörelsen har varit på att jobba upp varumärket ”arbetare”, eftersom det är så begärligt. *ironi*

Men visst är det svårt också för arbetarrörelsen att ta tillbaka begreppet arbetare, nu när arbetarklassen har krympt och försvunnit ut i arbetslöshet, långa sjukskrivningar, eller ”upp” i medelklassen via utbildningssatsningar. Arbetarklassens största styrka har alltid varit mängden människor.

Så det ser lite dystert ut. Inte konstigt att Mona Sahlin och socialdemokratin med henne är så kluven och vankelmodig nu för tiden. Vems är deras parti egentligen? Var finns deras folk? Var finns identifikationen (som jag tror ligger till grund för solidariteten)?