För att använda terminologin ovan, det är nödvändigt men inte tillräckligt.

Jag har hört många irakier hävda att det där med shia och sunni hade de knappast hört talas om tidigare och under alla omständiheter var det ingenting man brydde sig om. Nu bryr man sig!!

Både fd Jugoslavien och Irak var tämligen sekulariserade samhällen, före krigen.

Fast jag skulle nog hellre skriva att endast en liten del av dem som …etc.

För trots Raundalens slutsatser, de flesta blir hyggliga människor trots sådan barndom eller bakgrund.

Av den senare gruppen hade SAMTLIGA misshandlats av nära familjemedlemmar som barn.

Raundalens slutsats var att om man från början utsätts för våld så triggar man upp en väldig massa aggressivitet som bara väntar på att få utlösas.

Man skulle kunna dra hans slutsats längre: att bara den som har fått mycket stryk har någon som helst lust att utsätta andra för det.

Däremot tror jag inte medfödd räsla för ”utomstående” i allmänhet, är något biologiskt grundat. Rädslan/aggressionen kommer in först sedan man gett människor ”anledning” att misstro sådana. Som jag brukar säga, svenskar reser som turister till Afrika, till Asien etc. och inte är de turistande svenskarna rädda för de människor de möter i främmande länder. Tvärtom sägs det alltid vara berikande etc. Först när främmande människor framställs som, eller misstänks hota det egna livet, hemmet, den egna ekonomiska tryggheten, kommer försvarsviljan och/eller främlingsfientligheten in i bilden.

Inbördeskrig ex har sällan med en biologiskt grundad skepticism eller rädsla för ”främmande” människor, andra etniska grupper etc. att göra, utan är också alltid maktmänniskors verk. Det måste till propaganda, ett skapande av en ”fiendegrupp” och att denna framställs som, eller faktiskt är ett hot, för att få med människor att aktivt delta i sådana krig.

Så nej, jag tror inte ett ögonblick på att vi har en biologiskt grundad rädsla för främmande människor – rätt och slätt. Våra gener ”säger till oss” att agera på olika sätt under olika omständigheter, hotas vi då försvarar vi oss, hotas vi till livet blir vi slutligen superegoister, är vi trygga så är vi normalt samarbetsvilliga och vänliga mot alla andra människor.

Men som sagt, genom att tvinga människor att konkurrera för överlevnaden, endera får du förlora din försörjning, får sparken, eller jag, så skapar man rädsla, man skapar aggressioner, man skapar kort och gott ett rent omänskligt samhälle. Under dessa omständigheter leder oss våra gener att inte samverka. Hotas vi då blir vi i slutänden rena egoister. Är vi trygga är vi hjälpsamma och trivs med andra människor, misstror dem inte och blir hjälpsammare. Det är därför liberal konkurrensmentalitet är rent förödande på sikt, ja rent kriminellt, på alla sätt och vis.

Jag skulle vilja hävda att framför allt två egenskaper utmärker arten Homo Sapiens, att vi är otroligt bra på att samarbeta, om man skapar förutsättningar för oss att göra det, och att vi är otroligt lättpåverkade och lättlurade (lättmanipulerade), och det senare för att vi inte tror att andra vill lura oss, för att de allra flesta av oss faktiskt inte brukar blålura sina medmänniskor.

Detta är orsaken till att jag numer anser att liberalism är ett förstadium till fascism, har fascismen som en naturlig slutpunkt, och på ett eller annat sätt.

Liberalismen handlar om att alla ska vara ständigt ängsliga, och då hittar de ängsliga, de rädda, de utsatta och de som känner sin trygghet hotad, syndabockar – varför har vi inte råd med vård och omsorg om vi har råd att ta hit en massa invandrare? Så skapar man hatgrupper. Man skapar dem genom att få människor att tro att landet inte har råd med välfärd för alla. Man skapar dem genom att ständigt stressa människor, och stressade och rädda människor, såväl som stressade djur, är farliga, blir lätt aggressiva. Liberalismen grundar sig helt enkelt i föreställningen att vi alla alltid lever i en värld med begränsade resurser, som vi måste konkurrera om.

Det var ingen slump att Darwin kom på sin evolutionsteori, som jag i och för sig tror på, men kanske inte riktigt den förenklade varianten om allas ständiga krig och konkurrerande med alla andra, genom att läsa Malthus bok. Det lustiga är dessutom att även Alfred Russel Walace läste samma bok och fick samma evolutionsidé som Darwin på grund av denna bok, fast några decennier senare, men innan Darwin hade presenterat sin evolutionsteori, alltså oberoende av Darwin.

Du kanske inte vet det, men jag är passionerat intresserad av evolutionsteorin och av frågan om hur evolutionen verkligen gått/går till och skriver ganska mycket om den saken i min nätbok, som jag länkar till i inlägget.

Jo, tyvärr så är många forskare ofta tämligen egoistiska och kortsiktiga, så att de tenderar att glädjas över ökad status för sin disciplin även om det sker på bekostnad av andra värden, som många ledande biologer och genetiker under 1920-talet. Iochförsig är det också viktigt att påpeka att det fanns oenighet även bland genetikerna i Sverige, alla följde inte den gamle nazisten Nilsson-Ehle. Har för mig att Åke Gustafsson var en av de som stod för en annan uppfattning.

Det här med att makthavare missbrukar sin egen ställning och att detta (felaktigt) förklaras som ett oundvikligt resultat av vår biologi är ett knepigt och klassiskt problem. Jag har två funderingar här, en mer seriös och en något mer flummig:

1. Jag tror att makthavare, medvetet eller omedvetet kan appellera till mänskliga (delvis biologiskt) grundade beteenden och utnyttja dem för egna politiska syften. Exempelvis tror jag att fördomar och misstänksamhet mot utomstående kan delvis vara biologiskt grundat. Detta är inget problem så länge dessa fördomar stannar på individnivå, och kan mycket väl ha haft ett överlevnadsvärde i vår evolutionära historia (jag tror inte att någon människa, någonsin, kan vara helt fri från fördomar, själv är jag det definitivt inte).

Problemet uppstår när dessa fördomar kanaliseras i t. ex. högerpopulistiska eller nazistiska rörelser, ofta i kombination med en häxbrygd av sociala missförhållanden som arbetslöshet och dålig ekonomi. Makthavare försöker psykologiskt manipulera fram någon slags överordnad gruppselektion, där individen ska underställa sig staten eller nationen och slå ihjäl alla som avviker.

Här kanske vi som är motståndare till sådan politik försöka appelera till ANDRA delvis biologiskt grundade, men lika fullt reelt existerande egenskaper som rädsla för att dö eller övertyga människor på att de vinner mer på att samarbeta än att gå i krig.

2. Med åren har jag rört mig i alltmer anarkistisk riktning, från en mer klassisk statssocialistisk utgångspunkt. Numera är min nollhypotes att ALLA makthavare missbrukar makten, för makten i sig korrumperar. Därför kanske vi inte ska bli så förvånade över att detta ständigt sker, utan istället ta det som en nyttig påminnelse om att staten alltid är en våldsapparat, även i parlamentariska demokratier som Sverige.

Sedan är det emellertid ett sorgligt faktum att när man säger att SYSTEM kan förklaras evolutionär, vilket dessutom bara gäller delvis (som ex. att människor, liksom alla andra djur, är bredda att försvara sig och sitt territorium om/när de hotas där), då hamnar alldeles för många där att de försöker förklara sådant som du tar upp ovan, som just förorskat av våra gener, när det egentligen handlar om hur somliga makthavare missbrukar sin maktställning och lurar männskor att tro att deras land är hotat ex.

Än värre är att många inte kan skilja mellan förklaringar på systemnivå och individnivå. Detta har jag sett många exempel på, inte minst från läkarhåll. Jag har inte träffat speciellt många sådana som klarar av att skilja mellan den statistiska nivån och individnivån – ofattbart nog. Alternativt vill de inte, eller somliga av dem, av egoistiska ekonomiska skäl göra det.

Det är här biologer, enligt min mening, har sitt stora ansvar, att ständigt påpeka när deras data missförstås eller missbrukas, att inte nöja sig med de vetenskapligt intressanta gendata de får fram ex. och sedan överlåta åt resten av samhället att tolka och använda vad de säger som önskas eller precis hur som helst.

De flesta biologer teg på tjugotalet, när de borde ha talat och innan det blev för sent. Många av dem insåg nog att det drogs för stora växlar på biologins teorier men dels insåg de inte vart det skulle bära hän, dels såg de nog också med viss tillfredsställelse på att biologin fick en starkt ökad status och mer ekonomiska medel, som de fick under Hitler, varför de alltför länge ansåg att utvecklingen gynnade dem och deras intressen och inte såg skäl att invända.

Ett exempel: vår biologiska natur och genetiska arv kan till viss eller stor del förklaras vissa mänskliga egenskaper som t. ex. aggressivitet som du tar upp här. Steget från detta till att hävda att t. ex. Första eller Andra Världskriget primärt eller huvudsakligen var något som var ett resultat av vår biologiska natur är tämligen långt. För att förklara dessa och andra mänskliga krig, som ofta är storindustriella processer under 1900-talet och framåt, så måste man även ta in faktorer som ekonomi, sociologi, klasskamp, etniska och kulturella faktorer m. m. FÖRUTOM den biologiska basen för individuell aggressivitet.

Alla dessa faktorer bidrar till att späda ut den eventuella biologiska signalen bakom fenomen som krig och andra storskaliga mänskliga aktiviteter. Personligen tror jag att kolonialismen och imperialismen under 1800-talet har betydligt högre förklaringspotential till Första Världskriget än vår biologiska natur. Jag tror också att dessa historiskt baserade ”systemförklaringar” (marxistiska) har större förklaringspotential än enskilda händelser och enskilda individer som t. ex. skotten i Sarajevo 1914.