De läkare, jurister, lärare m.fl. som befolkade byråkratierna då, var definitivt inte anfäktade av idéer om demokrati eller om alla människors lika värde. De var som regel genuint borgerliga och ansåg att folk skulle lära sig veta hut och att hålla tyst

Det blev väl lite bättre en tid, men sedan 90-talets arbetslöshet slog till har vi åter fått se hur byråkrater börjat trakassera och trycka ner dem som drabbas. Arbetslösa och sjuka jagas med blåslampa, förnedras, föraktas, förföljs och utarmas ekonomiskt. Gamla kan behandlas hur illa som helst och hyrs ut till lägstbjudande igen, precis som man gjorde med både barn och gamla förr, fast inte i industriell skala.

Myten om det lata och liknöjda svenska folket (som våra massmedia beredvilligt bygger under) som inget hellre önskar än att samhället tar hand om det, fyller den viktiga funktionen att legitimera detta nygamla överhetsförtryck och det orättssamhälle som växer fram igen. Här gäller det åter att stipulera exempel, att skrämma människor till underdånighet. Det lata och bortskämda folket måste återigen uppfostras.

Även jag har mina aningar!