Att jag tycker hjärtligt illa om denna nyliberala politik ser man dock om man läser min blogg då och då.

Jag kom till Sverige färdig utbildad (grundskola och gymnasium) och lånade pengar från CSN för att läsa svenska. Har betalat skatt sedan jag blev myndig. Varför ska jag då behöva betala för att ansöka om att få bli svensk ”på riktigt”?

Det är vad jag menar med att jag borde erbjudas att bli svensk medborgare.

Notera att det här handlar inte om pengar, utan det är en principfråga. För frågan var från början vem som förtjänar bli svensk och på vilka grunder, eller hur?

PS. Ett erbjudande innebär inget tvång. Det är tillåtet att tacka nej.

Dessutom krävs det att man mår relativt skapligt och inte får sin hjärna avstängd, alltså får adekvat krishjälp och stöd.

Anja:
Håller helt med dig, förstås. Och det där senaste om PTSD stämmer ju.

Det verkar som om våra beslutande politiker har förglott sig på spänningsfilmer, sådana där där folk (i alla fall om den inte är ursvenskar) kan råka ut för de hemskaste saker och så räddas de dramatiskt på slutet för att sedan vara lyckliga och glada och samma människor som de alltid varit. Så fungerar människor bara inte. De får allvarliga psykiska problem efter att ha haft hemska upplevelser. Det är precis lika korkat att tro att sådant inte påverkar folk som att tro att folk reser sig och slåss vidare efter ordentliga filmsmällar.

Å andra sidan, när en svensk råkar ha en skolkamrat eller bo i samma stad som någon som omkommit i en bussolycka, så drar man genast igång stora psykhjälpen (sannolikt mest SSRI!!), krishjälp kallas det. När flyktingar, med hemska minnen och upplevelser bakom sig, betydligt värre sådana än att en kusin, ett barn, en bror har omkommit i en bussolycka, kommer hit, då ska de lära sig veta hut och då ska man ställa krav på dem för annars så…..

Man resonerar i det här fallet som om de här människorna inte hade samma ”känsliga och välutvecklade” psyken som vi svenskar har, inte ett lika välutvecklat nervsystem som vi. Ren rasism är vad det är, fast man inte tycks begripa den saken.

Varför erbjöd man inte de överlevande från tsunamin någon tusenlapp i bonus om de fortsatte sina liv som tidigare och som om ingenting hade hänt dem?????

Men man ska förstås inte förvånas med en som Björklund som skolminister (eller kallas han utbildningsminister tro?) en man som utbildade soldater genom att stå och skrika sexistiska otidigheter åt sina adepter. Ja vad kan man begära av en man med en sådan bakgrund och med dylika pedagogiska meriter?

PS: Min pappa utauktionerades till lägstbjudande som barn. Första familjen han kom till fick han svälta hos och behandlades mycket illa. Sedan hade han turen att komma till en bättre familj som behandlade honom anständigt även om han fick arbeta för sitt uppehålle. Undrar om dagens ungdomar har en aning om hur det var så sent som på 1920-talet? När pappa, som var utomäktenskapligt barn, blev sex år gammal så hade hans mamma inte råd att försörja honom. Han förlät henne inte förrän han var i 40-årsåldern och började förstå vad som hade tvingat henne att auktionera ut honom. Jag levde min barndom utan en farmor och visste inte ens att hon fanns i livet förrän jag var 16 år gammal och mamma berättade det här för mig. Pappa kunde aldrig förmå sig att berätta. Jag träffade min farmor en gång, då jag var 25 år gammal, då tog pappa med mig för att besöka henne.

Det spelar ingen roll vad det gäller, SFI, äldrevård, städkontrakt, friskolor, samma princip gäller – den som är minst intresserad av kvalitet och mest intresserad av att pressa vinstkronor ur skattekronor kammar hem upphandlingen. Något är grundläggande fel vid offentlig upphandling. Det hade inte behövt vara så här, men å andra sidan, om det inte ska vara så här så krävs det att kommuner och landsting lägger mycket pengar på uppföljande verksamhet och kontrollerar att alla dessa privata företag som får skattepengar verkligen gör vad som krävs av dom, och vad dom har lovat. Och eftersom att det inte går ihop med borgarnas idé om en slimmad offentlig organisation (nattväktarstat) så faller faktiskt också deras idé om att konkurrensutsätta offentlig verksamhet. Som vanligt kan inte borgare tänka i flera led och det är där deras ideologi brister. Den biter hela tiden sig själv i svansen!

När det gäller SFI tror jag att din bild stämmer, jag ser dig som en trovärdig person som inte har någon anledning att ljuga/överdriva. Och med den bilden du målar upp av SFI så är det ju ett mirakel att det överhuvudtaget finns invandrare som lär sig svenska i det här landet. Det känns som att SFI snarare motarbetar inlärning eftersom man måste sitta där många timmar om dagen när man kanske t.o.m. skulle lära sig bättre helt på egen hand (även om detta naturligtvis inte är att föredra framför en bra organiserad utbildning). Men jag har också gått i skolan och det är min uppfattning att dålig undervisning är värre än ingen undervisning alls, för den stjäl tid från eleverna, tid man kan lägga på att lära sig så gott man kan på egen hand istället. Om man nu verkligen vill lära sig nåt så gör man det, och jag tror dom flesta som bor i Sverige och inte kan svenska vill lära sig språket, för det är svårt att klara sig utan. Och jag menar att i dagsläget hade det nog varit bättre att åtminstone inte tvinga dom att sitta där och lida av dålig/undermålig/obefintlig undervisning. Det är förnedrande och kontraproduktivt. Men det bästa hade ju varit att tänka i termer av kvalitet naturligtvis.

Jag hörde också radioprogrammet om Bolognaprocessen och blev uppriktigt förvånad, för de flesta som arbetar på universitet pratar engelska dagligen eftersom man har internationella kontakter, åker på konferenser och presenterar sin forskning, man har medarbetare och kollegor som är på olika utbyten, vilket gör att det t.o.m. pratas engelska på fikat ofta. Om en sådan svensk (som pratar så mycket engelska i vardagen) inte kan hålla vettiga föreläsningar på engelska så bevisar det verkligen din poäng Kerstin. Att lära sig ett främmande språk på en djupare nivå är verkligen svårt.

Och oavsett om man tar lugnande preparat eller inte så är posttraumatiskt stress-syndrom ingenting som sätter fart på hjärnan och den intellektuella kapaciteten precis. Och PTSD har så gott som alla flyktingar som kommer hit för annars får man inte stanna. Jag menar man måste ha blivit utsatt för saker som ger PTSD för att få uppehållstillstånd, alltså kan man sluta sig till att nästan alla har det. PTSD är ett kroniskt tillstånd av stress som bl.a. gör att kroppen blir försvarsinställd, vilket innebär att tänkandet går trögare (många gånger mycket trögare).

Om du ansöker torde du få ett medborgarskap direkt dock. Ställer ”staten” inte större krav än att man själv måste tala om att man vill bli medborgare så tycker jag ändå det är ett måttligt stort bekymmer. Det är mycket dystrare för alla dem som inte klarar av sina svenskstudier och ofta på grund av orsaker som de själva är helt oskyldiga till.

Med vänlig hälsning
Elena