Känner igen mycket av kärvheten från min egen far.
Även din kritik mot hårdheten, och trots det, din uppskattning och värme för honom, är vad jag själv upplevt!

Det här är förstås ett nästan brottsligt kort sammandrag av ett både intressant och spännande liv. Om jag vore det minsta litterärt begåvad skulle jag skriva en roman om hans liv. Men det är jag inte, så mer än så här blir det inte.

Sedan är det ju så att många människoöden är intressanta och nog så spännande. Sådana anar man ju även i din bakgrund och omgivning.

Förresten vill jag lägga till en sak apropå pappas politiska uppfattning: Jag hörde honom aldrig någonsin klaga över höga skatter! Det har inte heller jag gjort. Kanske ett av arven efter pappa :-).

Kan man sedan lite historia så vet man också att goda tider, där människor i allmänhet haft det relativt drägligt och dåliga tider då de förtryckts mer och haft det eländigt alltid har avlöst varandra. Då vet man att välfärd, alltså en rimlig fördelning av ett samhälles produktion, inte är något man kan ta för givet.

Och även om föräldrarna hade det väldigt knapert när jag var nyfödd, så fick de det snabbt bättre efter pappas examen och jag minns inte någon svält eller verklig fattigdom så länge jag bodde hemma och pappa och mamma fick det avsevärt mycket bättre ekonomiskt vartefter pappa avancerade och fick allt bättre inkomster. På slutet var de väl just välbärgade, sett med svenska ögon, även om de inte var riktigt rika. Men då bodde jag inte hemma längre.

Jag har däremot levt under väldigt små omständigheter kortare perioder i mitt liv, då jag började arbeta och skulle försörja mig själv. Då åt jag bara mat halva månaden för mer räckte inte pengarna till. Det var under det tidiga 60-talet. Jag var för stolt att gå hem och be om hjälp då svalt jag hellre :-). Men det varade bara några år.