För det är inte alla som har målet ”en jämlikare värld” som känner igen sig i den identiteten. Många är kristna eller muslimer eller nånting annat i den stilen (och jag ställer givetvis samma krav på dom!). Att tjyvhålla på en ideologisk identitet är att försvåra det nödvändiga samarbetet.

Det här är blodigt allvar. De sociala forumen håller delvis på att urarta till vänsterideologi. Småbonderörelserna – som inte är vänster men har varit ryggraden i protesterna mot bolagsprivilegierna de senaste tio åren – håller på att drivas ut i kylan. Inte på grund av ond vilja tror jag, utan för att de vänsterintellektuella som styr processen känner sig främmande och inte bryr sig om att hålla kontakten.

Det är ett skäl till att det gamla begreppet ”vänster” är obrukbart. Det har degenererat till en ideologisk etikett. Och betraktas följaktligen med misstro av de flesta.

Jag tror det är bäst att vara så konkret som möjligt. Om det är ett jämlikare samhälle vi vill ha, så säg det. Om det är mer makt för arbetet och mindre för ägandet så säg det. Men undvik ideologiska etiketter, de skapar bara falska solidariteter och skyler över de äkta.

Precis som vi alltså aldrig har sett något liberalt lyckorike (de flesta försöken att komma dit har tagit en ände med förskräckelse, precis som de flesta försöken att nå det kommunistiska lyckoriket) så har vi inte heller sett något kommunistiskt sådant. Och i båda fallen har man dessutom ofta varit oeniga om hur man skulle nå det där stadiet och vad som är ”verklig liberalism” respektive ”verklig” kommunism.

Utopier är dessvärre sådana att inget land någonsin kommer att nå dem, så det bästa man kan åstadkomma är goda kompromisser. De skandinaviska socialdemokratiska samhällena var nog den bästa kompromissen historien har sett och här hade vi samhällen där de flesta levde ganska bra och även om rättssäkerheten inte var perfekt så var den ändå bättre än någonsin tidigare och definitivt bättre än dagens. Nu rivs denna kompromiss för en påstådd utopi som inte kommer att nås. Det kommer inte att sippra ner lika mycket till majoriteterna i det liberala systemet som i de socialdemokratiska systemen.