Att FEMA-chefen inte höll måttet tror jag befann sig på plats 15 eller så, när det gällde förklaringar till strulet kring Katrina. Guvenörens och borgmästarens såsande låg på topp 5. Och massmedias överdrifter / påhittade nyheter låg nog också på topp 5.

Sedan var det väl så att presidenten i USA hade utsett en högsta ansvarig för katastrofberedskapen som inte hade minsta erfarenhet av sådant, inte speciellt kompetent det heller!

Presidenten och den federala statsmakten ansvarar för vissa saker, delstaterna för andra och lägre nivåer för ytterligare saker. Vem som gör vad har varit föremål för diskussion, inbördeskrig och rättsprocesser under hela USAs existens.

Faktum är dock att det är guvenörerna som ansvarar för naturkatastrofer. För att få federal hjälp måste guvenörern begära detta från presidenten. Hade Bush kört en Göran Persson-variant och stövlat in kunde det ha lett till riksrätts-åtal.

Och den demokratiske guvenören i delstaten Louisianna (samt den demokratiske borgmästaren i staden New Orleans) var sega i starten. Bush och den federala nivån agerade antagligen så snabbt den kunde – att förflytta tiotusentals FEMA-anställda, militärer, nationalgardister, poliser och allt annat tar helt enkelt tid.

Noteras bör att när Clinton var president tog det nio dagar för hjälpen att gå igång. Nu tog det tre.

Min åsikt om Göran Persson, regeringen och tsunamin är mycket enkel: det ska finnas fungerande rutiner för krishantering. Och är man landets statsminister, utrikesminister och liknande är man tamejfaen i tjänst 24/7. Kan svenska läkare ha bakjour i hemmet kan ministrar ha det !

Samt att Göran Perssons agerande mot underhuggare ger resultat. Den som skjuter budbärararen får inga bud. Den som kvaddar initiativ hos medarbetarna får initiativlösa medarbetare.

Vi behöver inte ha nån beredskap för varje tänkbar katastrofsituation men det minsta man kan begära är väl att statsminister och regering tar reda på vad som hänt? Och snabbt agerar efter det? Akuta situationer kan kräva akuta åtgärder, jag tror du håller med mej om det. Hoppas jag iallafall, har man annan åsikt så är det illa.

Katastrofer är något som alltid kan inträffa, även i vårt land, även om det är sällsynt. En beredskap mot detta måste alltid finnas, landets ledning får aldrig stå handfallen efter en katasrof. En sådan regering är i sådanafall en katastrof.

Jag har aldrig sagt att jag anser att vi inte ska ha någon slags katastrofberedskap, men jag har sagt att det inte är rimligt att vi ska ha beredskap för allt som vi knappast kan tänka oss ens, och att det är mänskligt att inte förstå innbörden i tsunamin då den hände, samt att de borgerliga exploaterar den dystra historien för att ta politiska poänger, vilket jag tycker är osmakligt. Och den dubbelmoral man ständigt visar prov på är ganska ynklig. Jag kan inte se att de borgerliga ministrarna avgått när de förorsakat stort elände för Sverige, men det är en annan historia som jag inte tänker gå in på här.

När jag var ung var jag också emot långsamma och sega byråkratiska processer. Det har inte förändrats med åren. Jag minns almstriden i Kungsträdgården, där de stelbenta styrande byråkraterna (socialdemokraterna) faktiskt gav upp inför den massiva folkopinionen. Att politiker tog hänsyn till folkopinionen var en stor nyhet på den tiden.

Ehh?

Vad säg om Viggen, Jas, ubåtsjakt, EU osv…?

Jag menade nog själva institutionen, och under alla omständigheter så kostar det SKATTEPENGAR, att hålla beredskaper för alla tänkbara och otänkbara olyckor eller katastrofer (och tsunamin i Thailand, samtidigt som massor av svenskar semestrade där, var faktiskt otänkbar),

De borgerliga har alltså inte visat sig intresserade av statliga insatser som kräver skatteinbetalningar (i varje fall inte i retoriken) och att det var detta jag menade tror jag nog att du förstår egentligen. Dessutom var man inte så snabb i fattningen från borgerligt håll heller, just när det hände.

Vad gäller långsamma och byråkratiska processer, så var jag helt emot sådana när jag var yngre. Idag är jag inte så säker längre på att sådana inte kan vara att föredra i normala fall, genom att de kan ge bättre och mer genomtänkta beslut. Numer rusar politiker ofta iväg och beslutar utan att ha tänkt igenom konsekvenserna ordentlig, och det har inte heller visat sig så lyckligt. Då kan man alltid fixa till det senare, som Per Unckel uttryckte saken när han satt i regeringen, men så enkelt är det inte. Människor tappar förtroende för politiker och för sitt samhälle när det ständigt fattas ogenomtänkta beslut som måste rättas till i efterhand.

Förtroende och viss möjlighet att förutsäga konsekvenserna av det egna handladet, är en förutsättning för tilltron till staten, och för ett fungerande samhälle. Sådant eroderar när medborgare aldrig kan veta vilka regler som kommer att gälla i morgon,lagar ändras lite hipp som happ och utan att man förstår vad ändringarna leder till.
Demokrati kanske måste få ta tid, för att inte urarta i något helt annat och riktigt obehagligt.