För se, nu är skolorna igång. Och med det följer ett herrans liv och kiv nere från skolgården härintill. Ungarna nuförtiden skriker ju som de har kniven i ryggen. Och det rasten lång. Men någonstans ska väl tokångesten ut, antar jag. Stackars satar. Så unga, och redan så fördärvade.

Skolsköterskor, kuratorer och speciallärare och inte minst föräldrarna lär få ett riktig hästjobb inom bara några år, om det här får fortsätta.

Men inte hjälper det med att införa bestraffningar och betyg i småskolan. När det är samhällsstrukturen i stort som det är fel på. Ungarna lär fortsätta bröla, de håller ju för tusan på att falla mellan stolarna. Och vad sysslar vi vuxna/föräldrar med under tiden? Ser bara på? Reagerar? Är allmänt frånvarande? Vänder blad i boken och hoppas rasten snart är över? Förverkligar oss själva? Bryter ihop av rädsla inför framtiden? Eller, kanske helt enkelt gör som Björklund, skriker om betyg! Och ordning och reda.

Stackars ungar.