Det är ju klart att Ryssland beskrivs som en diktatur igen, när Putin åtminstone till del stoppat utförsäljningen av Ryssland och inte bara snällt går i USA:s ledband.

Och i Västvärlden hurrar stora delar av Vänstern för att USA/Nato-länderna skaffar sig makten över ekonomierna i alltfler länder, ibland till synes med fredliga medel, som med färgrevolutionerna, ibland med hjälp av massmord, som i Libyen och nu i Syrien. Hur tänker de?

Svd uppger i dag att Sveriges regering ska satsa 100 miljoner kronor på en demokratisering av länder. som inte vill underordna sig USA’s hegemoni genom att öka stödet till enskilda nät- och demokratiaktivister….
Dessutom. – Förra året gick det svenska biståndet, enbart till Vitryssland, på 130 miljoner varav över hälften till s k demokratiprojekt genom att stötta ”oberoende journalistik och till organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter.”

UD har tydligen en svart kassa på hundratals miljoner som delas ut till nätaktivister (bloggare -twittrare mm), ”journalister”, ”demokratiaktivister”, NGO’s och reklambyråer för subversiv verksamhet i självständiga stater.
Hur delas alla dessa pengar ut? Är det skattefria? Vilka meriter krävs för att få en stabil inkomst som aktivist?
Reklambyrån som släppte ned fallskärmsnallar över Minsk förnekade, slående nog, redan innan de blev tillfrågade att UD stöttat detta dyra och riskabla projekt men hur det än är med den saken så har de helt klart kvalificerat sig för framtida uppdrag i generösa UD’s regi.

Godkänner verkligen svenska skattebetalare att deras surt förvärvade pengar används till omstörtande och revolutionär verksamhet i våra grannländer?
Tanken på följderna av en revolution i Ryssland känns i dag mer skrämmande än minnena av hotbilderna från ”kalla kriget”.

På samma sätt som kapitalet lurat vänstern de senaste 20 åren och har tagit risken ur demokratin, med hjälp av propaganda och triangulering, har de också tagit risken ur fredliga massprotester.