Kommentarer till Vilka är Socialdemokraternas amerikanska spin-doktors?

Av: Kerstin

Kerstin — Tue, 16 Oct 2012 20:02:59 +0000

Kjell Holmsten:
Helt klart, socialdemokratins ideologi dog med Palme. Fast det förstod man ju inte förrän ganska långt senare.

Men jag minns när Palme presenterade sin nya regering 1982. Idel nollor, utom K O Feldt. Jag satt och lyssnade på ekot och förfärades och sade: Tänk om Palme dör, då blir det Feldt som bestämmer i den regeringen, den ende starke mannen vid sidan om Palme – och precis så illa som jag fruktade gick det

Av: Kjell Holmsten

Kjell Holmsten — Tue, 16 Oct 2012 14:59:13 +0000

Efter Palme försvann den sista grindvakten till ett solidariskt ställningstagande och en gnutta folkdemokrati. När han försvann tog rövarna inom den ”sociala vänstern” över helt och förde solidariskt ansvar till sophögen. Allt snack därefter är nonsens och inget har hänt sedan Palmes dagar, bara pseudodemokrati. Nu lierar sig alla partier i riksdagen med varandras solidaritet och mot det svenska folket. Partierna har inte längre någon som helst förankring hos medborgarna. De skor sig sakta men säker på partibidrag och höjda löner till de sk. folkvalda. När skall ni förstå hur allt fungerar, när skall de röstande demokraterna? Förstå att det är meningslöst ty alla partier är helt överens om att allt är bra i gamla Svedala, bara folket tiger och lyder samt betalar skatt och skänker bidragen till de redan rika.

Av: Sixten Andréasson

Sixten Andréasson — Fri, 21 Sep 2012 18:51:37 +0000

Till Jan B. Det här skrev jag på annat ställe den 15 sept: Tankar om den borgerliga demokratin. Tänker här lämna åt sidan dess positiva resultat för proletariatet, som är obestridliga. Men som också till största delen beror på proletariatets egna kamp för demokrati.
Siktar in mig på det som vanligen nämns som demokrati – att folket vart tredje eller fjärde år får rösta på de människor som tillsammans ska företräda deras intressen i beslutande organ. I verkligheten röstning på partier som själva i en liten grupp utsett de personer som man ska rösta på.

OK – det är vad som bjuds. Hur har det blivit så? Det utvecklades till detta efter den stora revolutionen i Frankrike 1789. De gamla makthavarna – adeln – och de nya – borgerskapet – fann efter ett tag att man kunde fortsätta att behålla makten genom demokratiska val i det som kallats parlamentarism.
Det har fungerat hyfsat väl för de styrande. Se själv – ett val kan leda till en vänsterseger (så kallat) och nästa val till en högerregering. Och sen nästa val tvärtom. Men vad har ändrats genom dessa tre val för majoriteten av befolkningen?
När de styrande började fatta detta, gav de efter mer och mer för folkmassornas krav på demokrati.
Trögast var man i Europas utkanter som Sverige. Med lika rösträtt för män och sen också för kvinnor.
När det gäller Sovjetunionen förstod nomenklaturan genom kontakter och umgänge med politiska ledare och storkapitalister att detta system (”det demokratiska”) var mycket mer fördelaktigt för dem. Och så kom denna revolution uppifrån (kontrarevolution). De var också trötta på att förställa sig. Att i marxistiska termer grunna ut att försvara sina åtgärder. Riktade mot folket.
En annan aspekt är kolonialmakternas överförande av parlamentariska system till kolonierna som befriat sig. En afrikan t ex sa att det var helt främmande för deras mentalitet att de två kandidater som fått nästan lika många röster (Elfenbenskusten) skulle börja slåss. Eftersom de tydligen var lika goda borde de samarbeta för folkets bästa.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 21 Sep 2012 10:45:41 +0000

Jan B.
Jag tror förstås att det scenario du målar upp är perfekt för att göra SD till ett mycket större parti.

Av: Jan B

Jan B — Fri, 21 Sep 2012 00:07:46 +0000

Man kan ju spekulera lite över nästa riksdagsval 2014: Det troliga är ju att folkets missnöje med Alliansen ger S möjlighet att billda regering, förmodligen någon sorts minoritetsregering med något/några andra partier – kanske något av allianspartierna? Hursomhelst, så då får vi se i alla fall en del av S-partiets politik omsatt i praktisk politik. Och det lär ju med största sannolikhet inte bli någon traditionell socialdemokratisk politik vi får se, utan bara en marginelt förändrad allianspolitik. Dvs långt i från den sysselsättnings – & välfärdspolitik som S-partiets väljare sannolikt trodde sig få efter att röstat fram dom till regeringsställning. Dvs ett stort folkigt missnöje blir ofrånkomligt resultatet för S-partiet. Och frågan är ju – hur stort? Ty efter 8 års extrem högerpolitik så skulle vi i detta tänkta – men dock sannolika fall – få en annan s.k. ”vänster” – regering, med fortsatt högerpolitik. Kan detta kanske bli den defintiva
dödsstöten för S-partiets förankring bland gräsrötterna? Och frågan är då bara – vad händer då, när S-partiet kanske slutgiltig gått i väggen? Kommer detta kanske skapa ett större utrymme för riktig vänsterpolitik på sikt? Tja, hoppas kan man ju alltid – men den närmsta framtiden verkar ju – beroende på den nuvarande S-politiken – problematisk. Men på längre sikt kan och bör de goda krafterna segra!

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 20 Sep 2012 22:09:19 +0000

Sixten Andréasson:
Sånt kallas överanpassning. När folk kommer in utifrån i överklasskretsar så anstränger de sig som 17 för att passa in – uppkomplingssyndromet alltså, som alltid genomskådas av överklassen och som den gör sig rolig över mellan skål och vägg. Gissar att Göran P har gett överklasssnobbarna ganska många glada skratt.

Av: Sixten Andréasson

Sixten Andréasson — Thu, 20 Sep 2012 14:33:53 +0000

Ja, Kerstin, det ligger mycket i detta. Men när det gäller ledare i S? Problemet är att de i de flesta fall inte vuxit upp i överklass övertar deras människosyn. Liksom nomenklaturan i Sovjet. Var ute och plockade plommon och kom fram till att majoriteten av människor inte ”tänker så framför spegeln” – som väl är. Att dessa (vi) griper tag i en konkret fråga och engagera oss hårt i den kan vi få ändring till stånd. ”Välfärd utan vinst” kan bli sådan. Är på gång. Där ligger de människofientliga redan illa till. LO-beslut och nyss Malmö socialdemokrater. Lärarförbund, sjuksköterskor, läkare, ja alla anhöriga till sjuka och gamla….

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 20 Sep 2012 13:58:02 +0000

Sixten Andreasson:
Nej visst, om man är övertygad om att alla människor är egoistiska dj:lar så behöver man ju inte skämmas för att man själv är en sådan.
Frågan är, om man inte tror att vi alla är superegoistiska och totalt hänsynslösa eller känslokalla varelser, varför somliga är, eller blir sådana. Själv tror jag det beror på att så många inom överklassen är uppvuxna i känslokalla och barnfientliga miljöer. De rika överlämnar sina barn, helst till dem som kräver minst betalt. De håller sina barn på lagom känslomässigt avstånd, varför barnen gång på gång blir besvikna på dem de är beroende av, barnpigor, au pairer som slutar etc. Därmed får dessa barn aldrig uppleva riktig och trygg föräldrakärlek. De får aldrig en chans att fästa sig vid någon varför de växer upp till de känslomässigt förkrympta och psykiskt deformerade individer vi ofta finner i överklassen, psykopater alltså.

Av: Sixten Andréasson

Sixten Andréasson — Thu, 20 Sep 2012 13:44:48 +0000

Mycket bra. Jämförelsen mellan politiker i USA och de i ledningen av S. Om de senare finns inte mycket hopp. Bedrövligt att uppleva hur Göran P, Nuder och Tomas Östros snabbt går över till andra sidan. Efter att i flera år ha talat och i debatter försvarat de socialdemokratiska värdena. Påminner om en bok av Kristiana Gerner från 80-talet om hur i Sovjet vissa samizdat-satirer var författade av dem som skrev talen för Brezjnev & co. Senare behövde de inte förställa sig utan kunde i stor skala lura till sig statens egendom (oligarker). När de människor jag nämnde ser sig själva i spegeln tror jag inte alls de skäms utan belåtet konstaterar att sån är jag och så också andra människor – egoistiska och smarta på att utnyttja allt för egen vinning!

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 20 Sep 2012 11:34:39 +0000

Lasse Strömberg:
Antar att den kommer på TV så småningom, då om inte förr ska jag väl se den.

Jan Wiklund:
Ja, du brukar ju har svaret: ”Människor, engagera er, öva påtryckning på partiet.” Och som sagt, det kan gå lika illa igen som förra gången, och förruttnelsen syns ju redan, både ute i Europa och här hemma, fascismen på frammarsch.