Synd bara att varken du eller kapten Bäckdahl överhuvudtaget har förstått vad mina senaste inlägg handlar om.

Det centrala var det där med att SKRÄMMA MÄNNISKOR TILL TYSTNAD!

Radions utveckling under 1920-talet är en fascinerande studie i de stora elefanternas dans där staten roffar åt sig allt. USA är väl det mest kända och äckliga exemplet, men Sverige var inte mycket bättre.

Som sagt, staten är ingen snäll mysgubbe som vill oss väl. Ju fler som inser det, och agerar utifrån denna insikt, desstå bättre.

Så jag förstår din upprördhet över Britt Wadners öde.

Metod 1 (propagandan) är väl den vanligaste, den används nog av alla regimer på jorden.

2. Nedsläckning av hemsidor med otillåtna
politiska åsikter är ju något som används i Sverige. Liksom politisk censur på många debattsajter.

3. Censur har vi inte, men man kan få en foglig press med hjälp av presstöd. Radio och TV-stationerna måste godkännas av svenska regeringen. Det gäller för media att inte ta ut svängarna för mycket.

7. Britt Wadner på Radio Syd (på 60-talet) fick fängelse för sina radioprogram. Det socialdemokratiska etablissemanget blev lamslaget och drabbat av panik när Radio Syd och Radio Nord härjade i början på 60-talet. Radiostationer som inte var statligt styrda till 100% var otänkbart.

Men du ställer själv den viktiga frågan: ”Hur kommer man i praktiken att använda dem?”

Svaret på den frågan kommer att avgöra vad som händer.
Just nu tar man nog lagarna ”för att de kan vara bra att ha”, vilket givetvis inte säger något om hur de kommer att användas eller missbrukas längre fram, eventuellt av en annan typ av regering som många kanske inte tänkte på att vi kunde få.

Vad händer om det blir accepterat på högre ort att även ”vitingar” är presumtiva terrorister?

Med antiterroristlagarna åsidossätter man redan en viktig del av den öppenhet som ett samhälle måste respektera och tillåta om det ska kunna göra anspråk på att vara ett rättssamhälle, som varje demokrati måste vara. Hur kommer man i praktiken att använda dem?

Vilka grupperingar kan vinna anhängare om våra nuvarande regimer förlorar förtroendet hos alltfler människor?

Det är en farlig väg vi är inne på, hur man än ser den och riskerna är många idag. Det behöver inte gå åt skogen, men riskerna för en mycket obehaglig utveckling har inte varit så stora sedan 30-talet.

Den farligaste censuren är den osynliga censuren!

Skillnaden mellan demokratier och diktaturer är att i diktaturer vet alla medborgare om att massmedia är megafoner åt makthavaran. I en demokrati TROR alla att massmedia är neutrala och berättar sanningen.
Det kan alltså paradoxalt nog vara lättare att se sanningen i en diktatur än i en demokrati.

Den farligaste censuren är den som inte uppfattas som censur! Det är också den effektivaste propagandan.
När alla VET att det som sägs är propaganda är det ingen som tror på den. Vet man inte att det som sägs är propaganda kan man tro att det är en sanning.

Jämför med hur vi ser på reklam. Ser vi reklam som den absoluta sanningen eller som ett sätt att försöka påverka oss? Svaret är givet! Men varför? Jo, därför att vi VET att vi är utsatta för påverkan att köpa just det som reklamen vill få oss att göra.

Att ta reda på sanningen är en svår konst – inte minst i tider av krig mot den s k terrorismen.