Tycker du alltså det är värre att publicera en teckning än att ta till våld?

vi har lika stor rätt att håna och förolämpa islam som t.ex. kristendomen.

Sen är det klart att om sådana konstverk, rent generellt, leder till fördjupade diskussioner om etik och moral så fyller de väl även den funktionen. Frågan är bara om konstnären ska tillåtas att utan kritik uppföra verk som i praktiken kommer att fördjupa fördomar. Viktiga diskussioner räcker inte. Det handlar om de praktiska konsekvenserna också.

…men våra reaktioner på verken … ja de är ju naturligtvis också en del av det socialkonstruktivistiska konstverket.

Alltså: Konstnären gör/utför något som ”rör upp i grytan” hos mångafalden, och hoppar sedan själv åt sidan (åtminstone tillfälligt) för att på avstånd betrakta konstverket/följderna?
Blir inte socialkonstruktivistisk konst betraktad ur ett sådant perspektiv konst åt konstnärerna själva????
Och sitter de ”införstådda” då inte där med ett litet leende på sina läppar och känner sig en aning som självaste Gud skulle kunna tänkas känna sig? Eller kanske som då när man som barn med en pinne i handen retade upp myrorna i en myrstack för att sedan ta ett par steg tillbaka för att betrakta kaoset på avstånd? Visst var man stor och stark då!

Jag tycks här ovan ha förklarat för mig själv hur jag tolkar ditt inlägg om att Vilks tycks sakna omdöme i frågan: Det hela har skrämmande likheter med barnalek!
Och om den mänskliga kreativiteteten i konst och lek vet vi ju att det har vissa likheter :).

Dessutom är det en fråga i den här infekterade debatten som ingen tycks ha kommit på tanken eller haft modet att ställa: Finns det några samtida porträtt av Profeten, d.v.s. är det någon som vet hur han såg ut? Om inte – vilket förefaller högst sannolikt – så är allt tal om att man inte får avbilda eller karikera profeten poänglöst! Visst, du kan rita en gubbe i fotsid särk, turban och skägg och säga att det är Profeten – men det är INTE DE FACTO Profeten som har avbildats, det är bara tecknaren som påstår detta.
DEN poängen tycks alla islamister som från dansk jord och sedermera svensk dito spred karikatyrerna till sina likar i Mellanöstern ha missat. Någon borde tala om det för dem – men hur diskuterar man med individer som hjärntvättats av kalashnikov-islamister?

Att yra om yttrandefrihet när det till syvende og sidst handlar om dåligt omdöme är bara korkat. Vanlig anständighet säger att man avstår från att visa upp eller ge ut alster som kan väcka anstöt, eller som djupt kan såra andra. Och om författaren/konstnären saknar omdöme, så är det omgivningens plikt att hejda denne från att ställa till det för sig själv och andra, helst innan det är för sent…