Och förvisso tror jag att i praktiken så funkar detta inte eftersom inte alla står på ”noll” s.a.s. men att alla skulle få det bättre för att man försöker likrikta politiken och göra en väg till allas väg är ju helt fel ! Vi är olika, och vi kräver olika saker och mår bra av olika saker!
Sen kallar vissadetta marknaden – och då får man genast bilder av välbärgade finansvalpar i huvudet.

Jag tror att man måste hitta en bra medelväg som bygger på att alla måste få och tvingas ta ansvar för sin egen välfärd, men att samhället måste vara med och stötta dom som inte klarar det. Dock utan att för den skull hindra de som är lite ”snabbare”. Drar man ned allt i det tempo som de långsammaste har så förlorar alla tempo och därmed hela samhället = inga vinnare, men några få som är lite mindre förlorare – eventuellt…

”Min grundtanke är att det inte finns någon osynlig hand som ställer allt till det bästa för det flesta.”
Där tror jag du har helt rätt – man kan inte förlita sig på den ”osynliga handen” – må det vara staten eller någon annan.

”Däremot innehåller reglerna för det finansiella systemet och dagens politik, garantier för att de allra rikaste aldrig förlorar utan alltid vinner, att allt ställs till det allra bästa för denna grupp alltså.”

Det är HÄR felet ligger. Dvs att regleringar och lagar tar hand om fel personer. Så finansräddningspaket i all ära (om de nu behövs) – men framförallt lagar dom isolerar problemen istället för att eskalera dom. Och i slutändan skyddar dom som inte frivilligt var med på tåget, men låter risktagarna få ta sina egna smällar.

Exempelvis: Carneige får (får låna) en massa miljarder av staten. Nu vet jag inte om detta innebär inskränkningar, men inga som jag har hört om iaf. Detta kan förvisso vara sunt – faller carneige så kan andra långivare drabbas, och detta i sin tur drabbar företagare och i slutända alla oss vanliga.
MEN: Om nu Carnegie gjorde stålande affärer för några år sedan – och tog ut alla vinster (minus lite skatt ev) så bör väl deras dåliga affärer göra att dom också står för förlusterna !!?
Jag tycker nog att staten, även om det är mer komplext, borde gå in och garantera 2a och 2e mans tillgångar, snarare än Carnegies fortlevnad – även om jag får erkänna att jag inte exakt vet hur detta skulle göras/hur mkt det skulle kunna kosta – inte minst för att sända en framtida signal om att företagen kommer inte alltid backas upp av staten – utan vi räddar i 1a hand medborgarna och småföretagarna/dom som inte medvetet var med på ”snabba cash” tåget…

/K

Min grundtanke är att det inte finns någon osynlig hand som ställer allt till det bästa för det flesta. Däremot innehåller reglerna för det finansiella systemet och dagens politik, garantier för att de allra rikaste aldrig förlorar utan alltid vinner, att allt ställs till det allra bästa för denna grupp alltså.

Alltså alla de medelinkomsttagare och barnfamiljer som måste bo nära en storstad och nära sina jobb…

Men problemet är ju tyvärr mer djupgående än så. I företagsekonomin idag så används ofta kortfristiga krediter som en buffert av företagen (tex för att kunderna inte betala sina fakturor i tid eller efter 60/90 dgr), och även medellånga sådana. Och går räntorna upp så ökar kostnaderna, och förutom risken att gå omkull (om dom som i Usa inte ens får förlänga/nya sådana krediter) så ökar mao deras priser mot kond – dvs alla.

Bor man tex i en hyresrätt så kan detta innebära att hyran höjs (inte alltför lätt att göra i många fall förvisso), eller att renoveringarna får skjutas på framtiden så man får dras men en halvtaskig hiss ett par år till och det läckande taket repareras bara lite tillfälligt. Bor man i en billigare lägnehet (brf) eller villa så blir det dyrare om man behöver låna till underhåll och reparationer om tex pannan går sönder osv…

Jag kan hålla med om grundtanken att ständig tillväxt inte borde vara en drivkraft. Att tillväxten följer befolkningsökningen är ju däremot logiskt. Annars skall fler människor dela på lika mkt tillgångar/producerade resurser => mindre/capita…

/K