Kommentarer till Om slopande av preskriptionstid för mord

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 06 Dec 2007 21:25:59 +0000

perse:
Tja, med nuvarande politik kan man ju aldrig veta. Tidigare har man alltid sagt att man inte kan stifta lagar som ska gälla retroaktivt, som alltså inte gällde då et ev. brott (eller vad den nya lagen kan röra sig om) begicks, men idag verkar politiker inte alltid vara så noga med den saken.

Av: perse

perse — Thu, 06 Dec 2007 21:17:59 +0000

nu när lagen preskribrerade mord har ändrats kan då tex nån som begått ett mord för säg tretti år sen dömas för det
Mvh Perse

Av: kapten Bäckdahl

kapten Bäckdahl — Thu, 15 Dec 2005 16:24:53 +0000

Jag har läst ditt svar nu, även om det tog tid. Fast vi kommer nog inte längre, jag anser fortfarande att brott som kan ge livstid inte ska ha någon preskriptionstid.

Av: Kerstin

Kerstin — Sat, 10 Dec 2005 14:40:48 +0000

Kapten Bäckdahl:
Visst, han skulle bli miljardär och det är ytterst frånstötande, ur moralisk synpunkt. Du har en poäng här.

Å andra sidan finns det många som blir mångmiljardärer med hjälp av moraliskt förkastliga metoder, alltifrån att ”bara” ta maten ur munnen på människor till att understödja eller initiera massmördande av folk både här och där, och som gör detta helt lagligt – vad ska man säga om sådant?

Att exempelvis lagstifta om förbud mot att göra sig en förmögenhet på erkännande av preskribrerade mord, skulle det vara en idé? Antagligen inte. Troligen skulle det minska viljan hos mördaren att berätta, och då gör man inte den vinsten. Å andra sidan kanske mördaren skulle vara nöjd med ”äran” och en given plats i historien.
Sedan skulle förstås problem uppstå med att avgöra exakt vilka inkomster som skulle hänföras till kategorin ”förtjänst av brottet”, bara bokinkomster eller även inkomster från föreläsningar etc. Kanske ingen bra idé således.

Men jag tror att jag håller fast vid 25-årsgränsen trots att frågan är delikat och även om det skulle resultera i att en politikermördare blev miljardär. Vem vet, han kanske skulle avslöja sådant om våra makthavare som vi alla skulle vara betjänta av att känna till och förstå.

De allra flesta morden blir aldrig lönsamma på det sätt som du föreslår dessutom, och de flesta som utför fler mord skjuter liksom fram den tid då de skulle gå fria, ofta avsslöjas och grips de dessutom innan dess.

Av: Eíja Korhonen

Eíja Korhonen — Fri, 09 Dec 2005 16:18:12 +0000

kapten Bäckdahl. Du har en viktig punkt. Och det har Petra och alla andra också. Varför skall en intagen mördare ha bättre mat än en intagen senildement person? frågar du.
Jag fortsätter: Varför skall man överhuvudtaget behandla någon (grupp) annorlunda än en annan ur ett samhälleligt perspektiv betraktat – om man bär humanismens principer varmt om hjärtat.
VIsst. Ibland måste vi ändå behandla folk och folk annorlunda. Eller måste vi inte?
Utifrån behoven betraktat så måste vi. VI kan inte behandla direktörer på samma sätt som arbetare… vi kan inte behandla barn på samma sätt som vuxna…vi kan inte behandla borgare på samma sätt som utslagna… vi kan inte…
Utöver trötta(?) anhöriga, talar ingen med tåga för de senildementas behov (de senildementa som grupp betraktad – någon kanske talar för något enskilt fall men enskilda fall ”drunknar” i teknosamhällets brus). Utöver trötta (?) föräldrar, talar ingen för barnen (som grupp) i ett samhälle där alla ser till sitt och sin ”framgång”. Ingen – utom en eldsjäl till nyexaminerad socialarbetare talar för de utslagnas sak.
De svaga grupperna kan inte föra sin egen talan. Senildementa kan inte knysta ett ord för sin sak. Och inte barnen heller… men de intagna brukar ha en knutta aggression kvar i bakfickan – sådan aggression som krävs för att ställa krav på världen. Sådan aggression använd på ett konstruktivt (också i det här fallet???)sätt kan användas till att kräva det som de mänskliga behoven anbefaller…. och vem vet, kanske tillfredsställer det att tillfredsställa de intagnas krav ett dåligt samvete hos den icke intagna gruppen (???)
Det slår mig ofta nuförtiden att jag inte längre själv har den kraft och tuffhet som jag hade för bara några år sedan att möta världen som för var dag tycks bli allt mer fientlig – Och de senildementa kan tänkas ha ännu sämre än vad jag har av råg i ryggen och spån i skallen.
Hur man än vänder och vrir på sig – tycks det mig – så kommer man tillbaka till samma punkt där man började. Livet är en evig cirkelgång: I alla tider har man sett upp till makt och medel. I alla tider har kontakter knutit nya kontakter och i alla tider har aggression i form av framåtanda och förmågan att ”ta för sig” behövts för att klara sig… särskilt idag, i en allt tuffare, effektivare, mer konkurrensinriktade och mer och mer vinstgalna värld där priviligerade grupper priviligeras… för de kan ”TA FÖR SIG!”
(Utan att gå in på de många bakomliggande skäl som t,ex. har att göra med uppväxtförhållanden, tror jag att åtminstone en del av de intagna i våra fängelser också har varit ganska bra på att ”ta för sig”, bara att de tagit ett för tydligt kliv över alla mänskliga gränser

Av: kapten Bäckdahl

kapten Bäckdahl — Thu, 08 Dec 2005 22:04:25 +0000

Petra lyckades klämma in ett inlägg här. Men om man låser in en person för allas säkerhet så är det ett straff. Ett fängelse bör givetvis vara humanitärt, men i vissa fall så verkar gamlingarna på våran åldringsvård vara sämre behandlade än de intagna på våra fängelser. Varför ska en intagen mördare ha bättre mat än en intagen senildement person?

Av: kapten Bäckdahl

kapten Bäckdahl — Thu, 08 Dec 2005 21:54:45 +0000

Kerstin,
jag skrev ”Till er som inte tror på straff”, det var mera riktat till Petra. Jag var kanske otydlig där.

Vad tycker du om resten jag skrev i inlägg nr 12?

Av: Petra

Petra — Thu, 08 Dec 2005 21:50:21 +0000

Till kapten Bäckdahl:
Jag tror att du syftar på mitt inlägg med ”Till er som inte tror på straff”.

En påföljd eller en konsekvens av ett handlande – t.ex inlåsning – behöver inte motiveras med att personen bör straffas. Jag skriver ovan att jag gärna ser lasermannen (t.ex) inlåst, för allas säkerhet. Men jag motiverar det inte med att han behöver straffas.

Samhället bör reagera – men på humanitära bevekelsegrunder. Det går att göra ett fängelse humanitärt godtagbart. Men då behöver man vidga sin syn så att förövare också tillåts vara människor – annars blir samhället förövare mot förövarna. Jag har en aning om att det går till så på många amerikanska fängelser – t.ex.

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 08 Dec 2005 19:12:19 +0000

kapten Bäckdahl:
Har jag sagt att inga påföljder alls bör vara norm? Var säger jag det?

Av: kapten Bäckdahl

kapten Bäckdahl — Thu, 08 Dec 2005 17:12:45 +0000

Om man tänker sig att Palmes mördare skriver en bok om mordet som ges ut efter preskriptionen, så kommer mördaren/författaren antagligen att ha skrivit årets mest sålda bok det året, bli mångmiljonär och dra in många sköna miljoner till utgivande bokförlag. En bra belöning till en mördare. Den tanken tycker jag är motbjudande.

Till er som inte tror på straff:
Ska man verkligen kunna råna, misshandla, mörda och våldta andra människor utan att samhället reagerar med nån form av straff?