Som jag väl också skrev. Vi har haft nästan samma regler för kvinnor in i ganska sen tid. För omkring 150 år sedan fick inte ärbara flickor talar med främmande herrar, inte gå ut utan förkläde. Gifta kvinnor fick inte visa håret. De fick inte visa anklar eller andra delar av kroppen (med undantag för delar av brösten vid fest??). Kvinnor fick inte sitta på samma sida som män i kyrkan. Kvinnor fick inte äta samtidigt som männen. I bondstugorna skulle kvinnorna stå vid spisen och äta och serva männen vid bordet. Kvinnor skulle inte yttra sig offentligt (kvinnan tige i församlingen hade Paulus påbjudit). Männen hade rätt att slå sina fruar, dessa ägde inte sig själva, deras make var deras lagliga förmyndare. Skilsmässor var aldrig att tänka på.

Judendom, kristendom och islam har samma rötter och uppstod i samma områden. De delar alltså kvinnosyn från början. Så satte kvinnokampen igång hos oss i norra Europa och USA, under senare delen av 1800-talet, för att befria kvinnorna. Ge dem rätt att inneha samma arbeten som män, utbilda sig, så småningom att kunna bära bekvämare kläder, frigöra även kroppen, att kvinnor skulle bli myndiga även om de var gifta et. etc. Det var inte så länge sedan som rättssysemet knappast alls brydde sig om när män misshandlade sina fruar. Sådan misshandel har alltså en lång tradition i vårt land också, även om alla män inte har misshandlat sina hustrur eller barn. Barnaga blev inte förbjudet förrän in på 1970-talet. Lagom aga ansågs dessutom nyttigt, och förespråkas t.o.m i Bibeln (g:a testamentet) om jag inte missminner mig.

Och vad ser vi idag? Jo det går någon slags frälsningsvåg genom världen, många fler blir kristna, och fanatiskt kristna t.o.m., många fler blir troende muslimer och fanatiskt troende sådana – och alltihop det här ser jag som ett kollossalt bakslag för rationalism och förnuft, och dessutom som en ordentlig backlash för kvinnorrörelsen. Kan verkligen inte säga att jag uppskattar detta.

Man kan ju inte förbjuda folk att tro på sagor från stenåldern. Tycka illa om utvecklingen kan man ju göra dock.

Om islam förbjuder tjejer att ta främmande män i handen och vår kultur kräver det, så finns det uppenbarligen en konflikt mellan islam och svensk kultur och eftersom vi är i Sverige och inte i Saud Arabien så anser jag självklart att svensk kultur har företräde över islamsk relegion/kultur.

Muslimska kvinnor får helt enkelt anpassa sig till svensk kultur och ta främmande herrar i hand och vill de inte göra det, så får de finna sig i att svenska män blir förbannade och föraktfulla. Det är bara att välja.

Men du har skrivit: ”De här flickornas demonstration innebär ju samtidigt att de säger att svensk kvinnosyn är felaktig.” Du fortsätter på samma linje ytterligare några rader.

På en annan blogg har du skrivit om att de förkastar svenska kvinnors kamp under 150 år för att uppnå sina rättigheter. (hittar inte exakta ordalydelsen)
Är detta obehärskade utbrott på samma sätt som Carl Hamiltons? Är det kanske på sin plats med en ursäkt?
Skulle i stället med dig vilja diskutera hetsen mot invandrare, som särkilt riktar sig mot dem från länder med dominans av islam. Den är värst i andra EU-länder, men hur utvecklas det i Sverige?

Jag tar inte avstånd från Hamilton, eftersom han är en person som jag har stor respekt för, i de flesta andra frågor där han offentliggjort sina synpunkter , även om jag inte delar alla hans åsikter. Men, som sagt, förstår att han kritiseras för det här.

Men framför allt anser jag att den som verkligen är värd klander i det här fallet är TV-producenten. Han bröt också mot svensk hövlighet och hederskodex genom att i hemlighet spela in den där dispyten, där Hamilton dessutom knappt fick en syl med i vädret. Producenten sände något som egentligen var högst privat, och som han visste att Hamilton inte ville ha ut över hela Sverige. Det var urfult. Inte nog med det, genom att sända det här skadade han den sak som han ger sig ut för att försvara eller vilja motverka. Det anser jag, och har skrivit både här och på andra bloggar, var totalt oförlåtligt. Det Hamilton sade sades då han kände sig provocerad, det producenten gjorde, gjorde han efter moget övervägande. Dessutom är han inte alls ute för att motverka fördomar mot muslimer utan för att just skapa konflikt och motsättningar, för det är vad som ger tittarsiffror. Jag känner djup avsky får sådant agerande.

Vi kan alla säga saker på fel sätt och som kan missförstås när vi är upprörda, och de allra flesta av oss kan ångra sådant i efterhand och framför allt vill ingen av oss ha sådant uppspelat i TV och sedan utsättas för ytterligare förnedring. Men jag kan inte förmå mig att mena att det var bra, det som Hamilton sade, bara att jag förstår honom och att han inte menade vad han beskylls för att men, vilket jag försöker förklara i det här inlägget.

Jag har lyssnat flera ggr på ljudupptagningen och just innan jag skriver detta. Hamilton säger tydligt ”han ska skaka hand i Sverige klarar han inte det så får han bo i en jordhåla och bli eremit” och utifrån vad övrigt sägs i det avsnittet ’hör’ jag att Hamilton hävdar att skall man ’umgås’ med andra är det rimligt att försöka undvika osämja och så gott det går jämka ihop sig och då är det rimligt att att den som avviker mest från de flesta får jämka sig mest och den som inte vill det får väl bli eremit.

Och då hör inte jag det du uppfattar som ”Det hårresande är att Hamilton säger att vill man inte anpassa sig så ska man bosätta sig i en håla i skogen och leva som eremit”. Det finns inget i samtalet som tyder på att H. tycker/kräver att någon anpassa sig på ett kränkande eller underdånigt sätt.
I själva verket framhåller han att han har förståelse för att det finns handlingar som är så djupt motbjudande för den enskilde att man får acceptera att majoriteten gör den största jämkningen.

Jag uppfattade först din blogg om Hamilton som att du ansåg att han hade blivit orättvist beskylld men sedan ändras perspektivet så att Hamilton minsann är skyldig till lite främlingsfientlighet han också. Men kanske läser jag fel där.

I ljudinslaget uppfattade jag Carl Hamilton som försonlig och resonabel medan tjejerna var mer ungdomligt snutiga (vilket jag alltså har överseende med). Kanske hade jag väntat mig att du skulle komma till samma slutsats.

Själv bor jag i direkt anslutning till ett av två särskilda områden i en större sydsvensk stad och har kanske därför en nyanserad syn på frågan om kulturkrockar. För den som bor i just den här landsändan är kulturkrockar en ganska viktig fråga och väl värd att utveckla i en avancerad form. Eftersom jag ägnat snart två timmar åt att överväga formuleringar, lyssna på ljudinslag, ändra feltryckningasr, knacka ner texten så nöjer jag mig att hänvisa till debattartikel i dagens tidning (sydsvenskan.se/kultur/article386371/Halal.html).

Men, som jag skrivit på en annan blogg, de här tjejerna har valt vilka delar av muslimsk sed de vill följa, i det här fallet en sed som är en förolämpning mot många svenskar, och valt bort andra, nämligen sådana om är obekväma för dem själva. De ska inte ta i hand, men däremot vill de nog inte alltid ha en bror, en morbror, pappa eller någon annan manlig släkting med sig så fort de ska bege sig hemifrån. Och som en kvinna påpekade i dagens Debattprogram på TV, de kunde klappa en hund, trots att detta inte är acceptabelt för muslimer då hundar anses mycket orena och då en rättrogen muslim måste tvaga sig från topp till tå om han gjort det. Så de väljer det som passar dem och det gör att jag inte tror på deras djupa religiositet utan tror att det handlar mer om en slags ungdomlig protest mot Sverige, överhet eller mot ett samhälle som de anser diskriminerar dem. Vore de svenskar skulle de färga håret grönt och sätta en säkerhetsnål genom näsan istället, för att demonstrera sin särart eller sin protest mot det konventionella vuxensamhället.

Jag har även sett igenom hela programreportaget. För mig framstod de tre tjejerna som ganska barnsliga och omogna , men det tycker jag man kan ha överseende med.