Nu finns det som bekant inte bara en sanning, men detta är vad jag hitills läst/kommit fram till:

Från krigt – 50/60 talet så blomstrade Sverige. Varöfr kan man diskutera, men troligen var den s.k. ”neutraliteten” en ganska viktigt faktor. Socialdemokratin hade ännu inte skattat på folket alltför mycket och vi ligget i topp i OECDäs undersökningar.
Från slutet av 60-talet – Framåt så börjar det införas mer socialistiska värderingar. Och Palme var ju en ledare som drog hårt åt ”sitt” håll. Det skapade många olika skyddsnät, och skatter, arbetsgivaravgifter och allt annat drogs upp i samma mån – vi hade ju ”råd”. Det var väl häromkring som den ”svenska modellen” myntades.

Intressant är att vi efter detta fram mot 90-talet bara sjönk och sjönk i OECD’s toppliga. Man kan som sagt inte veta om detta också innebar att svnesken i gemen fick det sämre, men relativt sett så blev vi iaf fattigare.
Efter 90-tals krisen hade gått över så började vi återigen att klättra.

Vart vi ligger nu vet jag inte – men efter 2007/2008 kommer väl de flesta kartor att skrivas om ?

Som sagt – om detta innebär att Svenskem i gemen har det bättre eller sämre är svårt att säga. USA ligger/låg tex i topp, men många hävdar ju, med rätt, att klyftorna där är enorma jämfört med många andra i-länder (tex Skandinavien där klyftorna rel. sett är små).

Men betyder detta att ”nyliberala” vindar är bra eller dåliga ?

Jag för min del tror definitivt att vi inte har ”råd” med att luta oss tillbaka för mycket. Vi är inte ledande på mycket internationellt sett. I själva verket är i princip hela EU en ”föredetting” – utom de nya medlemmarna från öst då – där folket vädrar morgonluft och troligen, om dom bara rider ut finansstormen nu, kommer växa så det knakar (ekonomiskt sett).
När det har pågått ett tag så kommer förstås dom också stanna upp och fundera på om inte alla, även de som inte drar det tyngsta lasset, bör få större del i framgångarna (idag räcker det ju med en liten liten smula till de sämre bemedlade i de länderna för att det skall upplevas som en förbättring – det är iaf mycket bättre än innan) – detta kommer, som för många andra länder, att lägga locket på ”stormstegen” och man börjar stagnera (varför det blir så är en ideologist fråga, men tittar man tillbaka så är det så det brukar bli…).

Detta är iof inte något konstigt – det har pågått i många länder historiskt i cykler. Frågan är ju hur man lägger nivåerna. Växlar man mellan ultrasocialism och nyliberalism så kommer ju toppar och dalar ligga långt ifrån varandra. Håller man sig mer till mitten så får man kanske inte ngn rakettillväxt, men slipper å andra sidan också kanske de värsta rutschkanorna !?

/K

Arbetarpartiet haft makten den större delen av den tid jag antar att vi båda har minne av. Det är ju lite svårt att få in någon diskussion om nyliberalism i deras politik iallafall för mig. Om du nu väljer ett 50 årigt perspektiv dvs. Det var nog därför jag trodde ditt inlägg handlade om nutid.

Jag som är ”blå” tycker det känns väldigt främmande när någon skriver om att sverige skulle ha genomgått någon dramatisk förändring. Trots att a-kassereglerna har blivit hårdare har man fortfarande kvar ett mycket generöst försäkrings system.

Är osäker på hur mycket dyrare a-kasseavg. blivit men å andra sidan har man gett normalarbetarna en rejäl nettoökning på inkomsten. Eftersom du envisas med att arbetarna skulle ha det sämre ställt bla i argumentet runt bostad och egnahem.

Att chefer har fina bonusar är inte heller något som den här regeringen står för.

En avgiftsbeläggning av högskolan ligger inte heller på agendan men visst utreds allt. Alla mynt har ju två sidor!

Du är inte nådig när du öser på mot marknadsliberalismen heller…

Om det nu är så att Saab går under då är det ju så att ”marknadsliberalismen” gör rätt för sig.

Vi slutar producera något som ingen vill ha. Vi får bort överskottsproduktion och vi hamnar inte i någon sovjetliknande modell där man producerar en kälke med plåttak och fyra hjul ”bara för att”.

Att USA skulle producera det som Kina kan producera bättre hoppas jag inte att du ser som någon lösning på en kris av det här slaget.

Och hur tänker Anders Borg sig att somliga ska kunna köpa mer när hans regering har sett till att allt fler fått allt mindre pengar att köpa för?

Men jag är tex med i A-kassan, har inkomstförsäkring via facket – och likförbaskat är jag orolig för mitt jobb !

Visst hade jag varit mindre orolig om jag hade haft 90% eller tom 100% av min inkomst försäkrad (statligt eller privat) i månda månader (iaf 12-24 mån för att jag skulle känna mig trygg i en rejäl konjukturnedgång!).

Men å andra sidan hade jag inte då heller brytt mig så mkt om min karriär – inkomsten hade ju iaf varit tryggad i tillräcklig mån !?

Sen är inte pengar allt – och att inte ha något eller väldigt lågt skyddsnät är inte heller bra – men i slutändan tror jag inte bara det handlar om det heller !?

Folk kommer spara och vara oroliga i sådana här tider – och det har man alltid varit. Det är ju själva definitionen av en inbromsning i ekonomin och en lågkonjuktur.

Sedan komemr en tid, inom 2-3 år troligen/förhoppningsvis, när man börjar se frammåt igen. Investerare vågar satsa pengar på nya företag, och tåget rullar ”ut från perrongen” igen

Längden på lågkonjukturen är psykologisk. Och om fler stora krasher, i stil med finanskrashen i höstas, kommer rullande, så kommer den förlängas.

Detta har inte bara med kapitalism att göra, utan med hur marknaden funkar (och då menar jag den reella marknaden, den man inte kan bli av med oavsett ideologi – möjlige skjutsa åt sidan ett par år och sedan bli biten i häcken av när den svarta-dito slår tillbaka om man inte passar sig)…

/K

Jag vågar inte riktigt hoppas på att de bonderörelser i syd som knäckte WTO-förhandlingarna ska kunna uppträda lika starkt i det här fallet. Via Campesina är bra, men det behövs mer.

Björn Nilssoton:
Är inte helt säker på att det är i del I det står. Jag läste alla tre delarna i mitten av 70-talet, men har bara del I hemma. För någon vecka sedan letade jag också efter det här, men hittade det inte (inte så konstigt med tanke på bokens omfattning). Så det kan hända att det står i någon av de andra delarna.
Jag kommer emellertid så väl ihåg det, för jag reagerade direkt när jag läste det, och kom att tänka på att det brukar sägas att Ernst Wigfors kom på ungefär samma ekonomiska idé som JM Keynes, och oberoende av denne. Här, tänkte jag, när jag läste denna passus i Kapitalet, vilken del det nu var, har vi kanske tom källan till den idén. Att Wigfors i alla fall hade läst Marx kan vi nog vara säkra på.

Eija;
Fast jag förstår inte så mycket, och framför allt förstår jag inte hur det ser ut inuti huvudena på dem som ingår i de ekonomiska och politiska eliterna :-(.

Lasse Strömberg:
Tackar, slickar i mig sirapen och återgäldar komplimangen. Tackar även Jan Lindhe och Eija för uppmuntrande utrop. Det kan vi nog behöva allihop idag.