När du säger att ingenting positivt fick sägas om Sovjet och öststaterna ser jag det lite annorlunda. Dessa länder försvårade för befolkningen att ha kontakt med oss i väst, vilket skapade en fränmlingsfientlighet och rädsla på båda sidor. Hade vi känt människorna så hade det inte kunnat spridas någon rädsla för ryssen.. (Jag har träffat massor av ryssar och trots en och annan skitstövel så är dom flesta helt fantastiska vänner) Trots bristen på kontakt över gränserna så var det väl det politiska systemet i Sovjet som skrämde? Majoriteten av svenska folket föredrog den västeuropeiska modellen, så Sveriges val av sida var nog självklart. Att kalla det neutralitet var väl betydligt mer tveksamt.

I det kalla kriget hade nog Sverige skäl att vara rädda för båda sidor. Där handlade det om maktbalans och länder som Sverige var små brickor i det spelet. En del av europas befolkning fick lida väldigt mycket i många år för att majoriteten fick leva ett liv i fred.

Jo, man tycker ju att det borde finnas svenska belägg för det där om Stalins ingripande vad gällde Sverige men det har jag aldrig hört om. Å andra sidan är det ju ganska mycket vi aldrig får höra om, och jag gissar att just en sådan här sak inte alls ligger i våra styrandes intresse att vi får veta, om det nu är korrekt, vilket jag tenderar att tro att det är.

Vi fick ju ganska snart efter kriget det Kalla kriget, som jag växte upp med, och då skulle absolut ingenting positivt sägas om Sovjet, tvärtom skulle vi alla lära oss hur farligt Sovjet var för oss – den tidens Al Qaida alltså.

Jag var förresten väldigt rädd för ryssarna som barn och ung, ända tills jag började studera statskunskap och lärde mig lite mer om vad som hade hänt, och då kunde konstatera att vi knappast hade anledning att vara rädda för Sovjet. (Detta konstaterande innebar däremot inte att jag tyckte att Sovjet var ett bra land och jag har alltid, i hela mitt liv, sagt att jag skulle välja att bo i USA, om jag tvingades välja mellan USA och Sovjet, och detta även sedan jag började bli mycket USA-kritisk :-).)

Å andra sidan och trots att Sverige stod klart på Västsidan efter kriget, och samarbetade med USA vad gällde underrättelser etc, så månade ändå vår regering om ett vänskapligt förhållande till Sovjet, vem vet, kanske av någon slags hemlig tacksamhet – eller så var det bara av hänsyn till Finlands situation, som brukar hävdas av forskare, eller pga av dåtidens politiker som ansåg att samtal och anständig hänsyn ger bättre möjligheter att lösa problem.

När det gäller turerna kring avtalet mellan Sovjet och Tyskland läser jag helst historien på tyska sidor (min ryska är inte så bra) här finns en trovördig beskrivning om du orkar traggla dig igenom lite svårläst tyska. http://www1.ku-eichstaett.de/ZIMOS/forum/docs/besyme.htm

Texten bekräftar att Astakov (tyskarna stavar hans namn annorlunda) OCH den ryske ambassadören i Berlin tvivlade på tyskarnas ärlighet. Frågan är vad Stalin trodde. han tillät tydligen inte ambassadören att återvända efteråt.
Ryssarna skulle alltså köpa maskiner på kredit och leverera råvarar till nassarna. Tidplanen för att leverera maskinerna sträckte sig en bra bit in på 40-talet. Så om Stalin tvivlade på tyskarna hade han i allfall inte räknat med att bli överfallen så fort.

De flest klarar väl engelska bättre än tyska så här finns en hel del dokument översatta för den nyfikne
http://avalon.law.yale.edu/subject_menus/nazsov.asp

Memorandumet från den 23-24 Aug får en att fundera på om det var ett spel eller bara artigheter. Tänk att Stalin skålade för Hitlers hälsa!

Då citerar jag ur Alexander Werts bok Russia at War, 1941-1945, (1965) om diskussioner i Sovjet under tiden non-aggressionspakten låg på bordet och ännu inte var signerat:

In his dispatch of August 8. Astakhov (Sovjets chargé d’áffaires i Berlin: min anm) expressed the view that the Germans would not observe seriously, or for any length of time, any obligations they might enter into under such an arrangment (not-aggressionspakten: min anm). ”But I believe that, on a short term basis, they would like to come to some kind of agreement with us along the lines suggested, and so to neutralise us….What would happen next would be determined not by any obligtions entered into by the Germans, but by the new international situation that would be created”.
Citerat ur ”Soviet Foreign Policy Archives. (sid. 65)

Alltså, man var inte alls så naiva på Sovjetsidan som du antar utan var medvetna om att risken för anfall från Tyskland ingalunda var helt utraderad i och med non-aggressionsavtalet men somligt tyder på att Stalin/Molotov var lite mer optimistiska i det här avséendet än Astakhov.

Tyskarna försäkrade sig emellertid en fri rygg när de senare anföll alla de Västeuropeiska länderna i en motsolsrörelse med början i Polen, som anfölls mycket snart efter att non-aggressionspakten hade undertecknats.
Stalin försökte, så sent som under förhandlingarna med Tyskland om non-aggressionspakten att få till stånd en försvarallians med England och Frankrike, men där satte bl.a. Polen käppar i hjulen och England satte sig helt emot. Polen ville på inga villkor tillåta ryska armén att passera Polen för att kriga mot Tyskland. Polen hade dessutom en försvarsallians med England (därav the Phoney War senare).
Förhandlingarna med England och Frankrike strandade alltså, och till slut ingick Stalin denna icke-angreppspakt med Tyskland och en överenskommelse om ”intressesfärer” etc. Och just vid tiden för de här förhandlingarna började man bli alltmer övertygad i Väst om att Tyskland när som helst skulle attackera Polen.

Noteras bör också att avtalet innehöll klara avståndtaganden vad gällde ömsesidigt försvar, inget sådant skulle ske i det fall Sovjet eller Tyskland blev angripet av ett tredje land. Det handlade alltså inte om en försvarsallians, som man ofta slarvigt säger idag.

Så läser jag vidare i samma bok om vad som sades i Sovjet efter att Norge och Danmark hade ockuperats, men jag har läst detta även i andra böcker och mer utförligt än här, har dock inte dessa böcker hemma:

Much is made in the Soviet History of the War of the way in which direct Soviet diplomatic intervention saved Sweden from being ockupied by the Germans: ’After the Nazi invasion of Denmark and Norway, the Soviet Government informed Count Schulenberg, the German Ambassdor in Moscow, that it was definitely interested in the preservation of Swedish neutrality’
According to Soviet diplomatic documents quoted by the History, ’both the Swedish Premier and the Swedish Foreign Minister, in adressing (Mm) A. M. Kollontai, the Soviet Ambassador, warmly thanked the Soviet Union for having restrained Germany and for having saved Swedish neutrality. (sid 98)

Alexandeer Werth var halvryss/halvengelsman, talade ryska bodde i London men var i Moska som utrikeskorrespondent under delar av kriget. Hans bok var länge standardverket om Sovjet under kriget, troligen fortfarande det mest omfattande (c:a 950 sidor). Jag hade hoppats på mycket mer om området sedan Sovjets sammanbrott men det har varit ganska tunt, trots att forskare nu har tillgång till mer material. De uppsatser och artiklar jag läst på senare tid om området har i stort sett bara bekräftat vad jag redan tidigare har läst. Har du tips om nyare forskning på området så tar jag tacksamt emot dessa.

Vad gäller handelsavtalet så var det liksom inte bara så att Tyskland fick köpa vad man behövde från Sovjet, utan Sovjet fick också köpa vad de ansåg vara viktiga varor från Tyskland. Du kan ju se saken som att Tyskland köpte sig frihet i ryggen just då. Det är dessutom inte alldeles ovanligt att krigförande nationer liksom hoppar fram genom krig och konflikter till synes planlöst, tar momentant uppkomna möjligheter, som senare ibland visar sig inte ha varit så lyckade, ja kanske rent fatala. USA:s rustande av talibanerna mot Sovjet, på sin tid, var ju ett sådant drag ex. Historien är full av dem. Utrikespolitik och krigsageranden är sällan så rationella som man tror att de är och framför allt kan många av dem verka vara urkorkade, när man senare sitter med facit.

Att Stalin skulle begärt att inte Sverige skulle anfallas är nya uppgifter för mig, var kan jag läs mer om det?

Svenskarna ska vara glada att finnarna lyckades göra motstånd i den grad att de inte blev ockuperade. Med Finland sovjetiskt så skulle Sveriges neutralitetspolitik försvunnit all världens väg.

I andra världskriget så var faktiskt USA de snälla och goda grabbarna medan nassar och kommunister var de onda.

Man kan visst vara glad att Västmakterna kämpade också, liksom att vi inte varit en del av Sovjet någon gång, även om man inser och erkänner att Sovjet betalade mest för segern och stred betydligt mer intensivt för den. Man ska förbanne mig inte ljuga oss fulla med lögnen att det endast var USA och bara USA som räddade oss.

Vet du om dessutom att under Hitler/Stalin-non-aggressionspaktens tid så förklarade Stalin för Hitler att han inte tänkte acceptera att Hitler anföll och annekterade Sverige. Detta eftersom han ville ha ett neutralt Sverige som ju också fungerade som en landbuffert gentemot Hitler. Han var nämligen säker på att Hitler skulle gå mot Sovjet i sinom tid, och dessutom var han vid det laget ganska övertygad om att Sovjet inte hade någon hjälp att vänta från Västmakterna, inte utan grund han hyste denna farhåga vid den tiden dessutom.

Jag är glad för att västmakterna gjorde som de gjorde så jag slapp leva under kommunistiskt förtryck istället.

Vad gäller Mannerheim, och trots att jag inte är Börje, så nej, han attackerade inte Leningrad, men han hjälpte Hitler vad gällde att blockera Leningrad och var därför delansvarig till allt det lidande som människorna i staden utsattes för. Inte precis detsamma som vit oskuld.