Men vad som är mer anmärkningsvärt med det Lindström skriver, är att han påstår att Darwin sade att förvärvade egenskaper inte ärvs ner, och så kritiserar han någon annan för att inte ha läst sin Darwin.

Men, dessvärre för Lindström, så började Darwin, senare i livet, luta åt att förvärvade egenskaper kunde ärvas ner till nästa generation. Så föreslog han ex, efter att ha konstaterat att kvinnor är mindre intelligenta/geniala än män, att med god utbildning av flickorna över flera generationer skulle man kanske kunna öka flickors/kvinnors intelligens . Så vad Lindström skriver om Darwin, är inte riktigt korrekt.

Alfred R. Wallace däremot, vägrade att ens överväga tanken att förvärvade egenskaper ärvdes ner. Han gick,om jag inte missminner mig, tom i polemik mot Darwin om den saken.

Intressant i sammanhanget är också att Darwin var liberal medan Wallace var socialist.

Som sagt, Darwin har skrivit mer än boken ”Om arternas uppkomst”, så ska man vet vad Darwin ansåg måste man läsa allt han skrev :-).

Har vagt för mig att Lamarck har fått upprättelse i ännu ett avseende på sistone, nämligen att förvärvade egenskaper faktiskt KAN ärvas i något sammanhang. Men minns inte alls vilket.

Digga Darwin!

Du skriver dessutom:
Dessvärre tror jag att denna filosofiska del av Darwin’s teori inte har trängt långt utanför specialistkretsarna.

Precis så var det när jag lämnade området som vetenskapsteoretisk forskare, för något drygt årtionde sedan, men jag vågade inte tala om dagens situation eftersom jag inte följt med så noga sedan dess. Dystert när du säger att det är ungefär likadant fortfarande.

Att det där med variationer inte har trängt igenom till medicinforskare och läkare har jag ju kunnat konstatera dock, sedan jag det senaste decenniet ägnat ganska mycket tid åt just medicinsk forskning och marknadsföring, framför allt inom området ”lugnande och antidepressiva”, sedan jag såg hur illa min gamla mamma drabbades av sådana preparat, men också hur somliga i min närhet har drabbats av dessa medel.

Tanken att variationen är central, och evolutonens ”råmaterial”, tror jag är det verkligt revolutionerande med Darwin’s teori, och innebär ett brott med den platonska tanketraditionen om den ”ideala” typen (som du är inne på). Ernst Mayr, en av den neodarwinistiska syntesens arkitekter, har kallat denna brytning för skillnaden mellan ”population thinking” och ”typological thinking”.

Dessvärre tror jag att denna filosofiska del av Darwin’s teori inte har trängt långt utanför specialistkretsarna.

Variation (biologisk eller annan) ses ofta som irriterande ”brus” som döljer det man EGENTLIGEN letar efter (den ”ideala” typen). I viss mån kan man säga att när man räknar ut ett medelvärde så ägnar man sig åt någon form av typologisk verksamhet, spridningsmåttet (standardavvikelsen) är ju minst lika viktig! Mycket medicinsk forskning går fortfarande ut på att standardisera bort variationen genom att arbeta med genetiskt identiska (inavlade) musstammar i homogena miljöer. Ska medicinen göra framsteg bör man nog intressera sig mer för variationen och naturliga populationer av t. ex. möss. Men det innebär så klart mer arbete och det kanske inte går att få pengar för i dagens snåla forskningspolitiska klimat….