I mitt vuxna liv är det främst arbetskamrater och bekanta – men då ofta folk som varit i Sverige i många många år eller barn till invandrare som är födda här.

När det gäller papper: Nej man skall inte vägras komma in för att man inte fått tag i sitt pass- men dom som har papperen i ordning skall naturligtvis inte lida för att andra inte har det !
Ett bra och rel. lätt sätt att minska tiden innan man får besked om uppehållstillstånd- Som det är idag FÅR det inte vara !

Cancerpatienter skall förstås också ha ett ansvar – alla har ett ansvar för sitt eget liv ! Precis som jag har ett ansvar även när jag är sjuk. Men det gäller då att samhället kan hjälpa till. Och med hjälp menar jag hjälp – ekonomisk och vårdmässig + hjälp till självhjälp – inte bara ”tycka synd om dom hjälp”.

Du har helt rätt i att det inte är lätt att komma hit, från en hotfull/traumatisk händelse hemma, och mötas av alla fördomar osv.
Och ”skaffa jobb” är kanske lättare sagt än gjort -men allt måste ju peka i den riktningen – och börjar man inte ngn stans så blir främlingsfientligheten och rädslan bara större. Jag vet att det på många ställen är svårt att få jobb om man ens har ett utlänsktklingande efternamn – för mig rätt obegripligt. Jag tycker snarare det är en merit om man kan flera språk och har en bred bakgrund. Däremot blir man mindre positivt inställd om en potentiellt kollega inte kan svenska så bra – så är det i de flesta länder – därav kravet som ibland bubblar upp om ”språktest” – det handlar inte om en kontroll så mkt som en självkontroll.
Om sen ett språktest är en stor del av lösningen på invandrarproblematiken- well det är jag mer tveksam till..

/K

Hela det multikulturella projektet bygger på identitetspolitik – ett vi- och dom-tänkande. Att det viktiga är att behålla sin gruppidentitet, den må vara etnisk eller religiös. Det svenska folkhemmet präglades av en ovanligt stor homogenitet. Visst kunde det verka tråkigt, men det skapade mindre konflikter.
Ingen kan förneka att kvinnors villkor är olika runt om i världen. Nu har vi börjat få in stora grupper med invandrare från områden där kvinnors villkor, av religiösa och kulturella skäl, är mycket sämre än de är för svenska kvinnor. Det viktiga då tycker jag är att vi omfattar dem med samma systerliga solidaritet som vi omfattar våra etniska systrar.
Om du i alla artiklar och i alla nyheter där man skildrar vad kvinnor utsatts för skulle sätta in en etnisk svensk kvinna i den utsattas position då skulle du nog, med all rätt, bli upprörd. Det är enligt mitt sätt att se den verkligt koloniala blicken – att vi inte vill se den ofrihet som faktiskt ligger i religiösa, klan- och hederskulturer.

Och kom inte med den vanliga invändningen att även etniska svenska män våldtar och förtrycker sina kvinnor. Självklart, men de har inte stöd av familjen, släkten, klanen och samhället. De fördöms av alla rättänkande människor.

Jag förstår att du inte vill läsa Ouis kommentarväxling med Mohamed Omar. Omar är ju ett skrämmande exempel på den här religiösa radikaliseringen vi nu ser allt mer av.

Och så kommer du åter med en fullkomligt ovidkommande kommentar om Vietnamdesertörer. Deras kultur skilde sig förmodligen lika mycket från den svenska som från den amerikanska mainstreem-kulturen.

Och avslutande drämmer du till med att jag har en dold agenda, att jag vill hetsa mot invandrare. Nej, jag ser på verkligheten – att kvinnor hålls i ofrihet (av religiösa och kulturella skäl), att antalet våldsbrott ökar (jag vet att många kriminologer förnekar det, men statistik från SÖS visar på det) och att vi slätar över, accepterar, anpassar oss och fullkomligt vältrar oss i den ”goda människans” kulturrelativism.

Om du svarar på det här inlägget drar du säkert ut rasist-kortet ur rockärmen och då är meningsutbytet över.

Jo, du har rätt i detta, det ser vi bl.a. i Knutbyfallet. Religiös fundamentalism är vidrigt, så det tycker jag vi ska bekämpa – men på rätt sätt, oavsett vilken religiös fundamentalism vi talar om.

Vi bekämpar inte de här problemen genom att utpeka invandrare som ”de andra”, ”de kriminella”, de ”fundamentalistiska”. Vi bekämpar sådant med politik för ökad jämställdhet och icke-diskriminering. Kriminalitet ökar nämligen alltid när samhället blir eller är gravt ojämlikt och det gäller även om man inte har invandrare.

En tid förresten, var det amerikanska invandrare (desertörer från Vietnamkriget) som ledde kriminalitetsligan i Sverige. På vad sätt skiljer sig deras kultur från den svenska? Nej Anna, du pratar också strunt och är bara ute för att öka på invandrarfientligheten.

Vi har ju upplevt tidigare invandrarvågor som skapat en del vågor och tal om kriminalitet. Tex. de chilenska politiska flyktingarna. De var säkert också överrepresenterade när det gällde brott, men nu har de förmodligen en genomsnittlig brottsförekomst.

Det är den normala utvecklingen. Problemet för mig, vilket du nog anat, är att dessa nya invandrare från religiösa hederskulturer, främst muslimska men även kristna, kommer att vara svårare att integrera i vårt samhälle. Latinamerikanerna hade sin matcho-kultur som skapade en del problem, men det går inte att jämföra med problemen att utan förödande konflikter inlemma religiösa klankuluturer i vårt samhälle.

Men du avvisar således helt att invandrare kommer hit med ett mentalt bagage, förutom eventuella trauma, som kanske kan vara en av faktorerna till att det finns en överrisk när det gäller framförallt sexuellt våld. Allt beror på diskriminering.

(Denna länk har tagits bort av blogginnehavaren)

Vi får inte blunda för det ökade religiösa inflytandet och radikaliseringen. Vi måste överge kålsupar-inställningen och börja försvara kvinnorna och våra döttrar – även om de kanske inte är etniska svenskar. Ta av skygglapparna!

Ett annat skäl till att ”utlandsfödda” är överrepresenterade i svenska fängelser är att de döms oftare och hårdare än svenskar. Ytterligare ett skäl är att ett antal av de icke svenskar som sitter inne inte ens är bosatta i Sverige utan kommit hit bara för att begå brott och när de blir ertappade får de sitta av straffet här innan de utvisas.

Förr i alla fall, satt det procentuellt fler svenskar i finska fängelser än i finländare. Vill du hävda att det berodde på den svenska kulturen och vad dessa svenskar hade med sig till Finland? Jag tror inte det.

För övrigt är det så att samma saker som är förbjudna i Sverige också är förbjudna i invandrarnas/flyktingarnas hemländer. Det är inte tillåtet att stjäla, råna, mörda eller våldta i någon av de kulturer som våra invandrare och flyktingar kommer ifrån, så det handlar inte alls om kulturella skillnader. Det handlar snarare som sociala skillnader I Sverige om om hur invandrare behandlas här.

Jag, som sett en hel del av den saken är egentligen inte alls förundrad över om ett stort antal invandrarungdomar hatar Sverige och svenskarna. Det skulle jag också göra om jag hade varit utsatt för samma behandling och bemötande som många av dem varit.

Det finns en hel del statistik. Bland annat denna:
I tabell 7 i BRÅ:s rapport Brottslighet bland personer födda i
Sverige och i utlandet. Rapport 2005:17.

”Överrisker att vara registrerad för olika typer av brott bland män i olika grupper jämfört
med män som är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. Standardiserat med avseende på
ålder och utbildning.”

Det man ser är att överrisken är speciellt stor när det gäller vålds- och sexualbrott.

Dödligt våld och försök till mord och dråp:
Ena föräldern född i Sverige: 1,9. Båda föräldrarna födda utrikes: 3,0. Själv född utrikes: 4,1.

För våldtäkt/försök till våldtäkt (av både barn och vuxna) är siffrorna: 1,5, 2,0 och 5,1 för de tre grupperna.

För tex skadegörelse är siffrorna: 1,5, 1,7 och 1,5.

Så det är en markant skillnad mellan brott mot person och egendomsbrott för gruppen där båda föräldrarna är utrikesfödda och gruppen som själv är utrikesfödd.

I alla invandrargrupper världen runt så finns en tendens till att de är överrepresenterade i brottsstatistiken. Det har flera orsaker. Tex: man hamnar ofta längst ner i hierarkin som invandrare och det kan finnas en större benägenhet att anmäla och lagsöka invandrare. Men man kan inte heller bortse från det kulturella bagage man som invandrare har. Tex så är brottsligheten lägre bland invandrare från Ostasien (Vietnam, Thailand) än genomsnittet för svenska medborgare. Dessutom ser man just när det gäller sexualbrott att visa nationer utmärker sig. Tex Mellanöstern, Pakistan och Nordafrika. Att tro att kvinnosynen i dessa länder inte skulle spela nån roll för hur män från dessa länder behandlar kvinnor är naivt. Det handlar om kulturella, sociala och även religiösa föreställningar som inte utplånas för att dessa män passerat Sveriges gräns.

Vad gäller traumatisering så har inte alla utsatts direkt för hemska upplevelser men en hel del har sådana upplevelser bakom sig, och nästan alla känner eller känner till andra som gjort det. De har känt sig hotade innan de ger sig av, många av dem vet att deras anhöriga kan få lida för att de har gett sig av. Lever släkten kvar i ett land i krig ex. så mår de också uselt. Detta handlar inte om att göra dem till offer här i Sverige, men offer är de förvisso, för omständigheterna i sina hemländer.

Vad gäller papper i ordning så vadå? Ska de ta sig till myndigheten i hemlandet, den som hotar dem till livet, och tala om att nu tänker de fly, så då måste de ha ett nytt pass? För det andra finns det skäl för somliga av dem att ta falsk identitet. Det finns nämligen spioner även i Sverige, och deras kvarvarande släktingar kan råka illa ut, i vissa fall, om hemlandets myndighet får reda på att de flytt och var de är. Det kan också i vissa fall vara viktigt för dem att inte ha riktiga pass på sig, eftersom ett gripande kan vara riskabelt för släktingar.

Hur många flyktingar känner du, eller har du träffat? Hur många främmande språk har du lärt dig som vuxen och bra nog att klara ett modernt arbete med hjälp av detsamma och samtidigt som du endera är traumatiserad eller vanvettigt orolig för dina anhöriga hemma?

Det där att ”vi måste ställa krav på dem” är dumheter. Det är lika korkat som att säga samma sak om cancersjuka svenskar, och att visst kan de jobba heltid. Vi behöver inte ställa krav på dem. De ställer krav på sig själva – men vi tillåter dem inte att komma in i samhället, vi ger dem inte en chans att försörja sig – och det är framför allt de svenska företagen som vägrar göra det. Numer ger vi inte deras barn en god skolgång ens.

Problemet är vår egen diskriminering av flyktingarna, inte deras lättja eller tendens att fuska till sin pengar. Tro mig, jag känner tillräckligt många flyktingar. De hatar att vara beroende av socialbidrag. Det gör de flesta svenskar också, för det är ingen rolig tillvaro, jag lovar dig.

De flesta, vågar jag påstå, invandrare är inte sådana hjälplösa offer. De flesta flyr från ett land innan det gått så långt att dom är djupt traumatiserade. Och många vill inget hellre än att i lugn och ro (både politiskt och genom att vara ”trygga”) få börja om och försörja sig och sin familj på rättvisa villkor !

Sådana personer försöker vi inpränta från början är offer, och hjälplösa. Dom får inte arbeta och inga krav eller klara regler och förhållningssätt ställs/ges. Dessutom kan dom få vänta flera år (!) på att få reda på om dom faktiskt får stanna eller ej !! Bidrag är normen, och deras utbildningar värderas oerhört lågt. Inga klara sätt finns heller att läsa upp utbildningarna i Sverige (jag tror nog man skulle få inte de pengarna många gånger om, om man tillät det, på långt sikt)

Kommer det personer med djupa trauman, psykiska eller fysiska skador så skall vi självklart inte slänga ut dom.
I många fall är det dock hela familjer som flyr där de olika familjemedlemmarna har olika förutsättningar: en 70-80 årig gumma kanske inte har så lätt för att ta till sig ett nytt språk och utbilda sig och börja arbeta – men andra i familjen kanske kan det !?

Jag tycker grunden skall vara att de som kommer med ärliga
papper snabbt skall få ett besked om att dom får stanna, dom skall inte försenas pga utredningar av folk som inte har dessa i ordning. Ev. med en brasklapp om att vid en dom för grova brott, så kan detta dras in. Dom som har oklara papper får finna sig i en ngt längre väntetid.

Sen skall det finnas grundkrav på egen försörjning. Sen skall man, likt för infödda svenskar, kunna få hjälp om man inte kan jobba. Tex. Med rehabilitering, vård, utbildning, ekonomiska bidrag osv

Målet skall ju dock, som alltid för alla, vara att alla jobbar så mycket man kan och vill (vill med tanken att man förstås kan prioritera annat och därmed förstås få mindre pengar också).
Ingen skall kunna inneha ett jobb men av olika anledningar avstå och ändå få full ersättning. KAN man inte skall man förstås dock få stöd, både ekonomiskt och vårdmässigt !
Och allt detta måste gå att avgöra på individnivå – särskilt om man prioriterar så att man snabbt kan slussa ut självklara fall, som då slippe belasta handläggarna, och inte ”fusktestar” allt utan gör (vilket genererar orimligt stora administrativa kostnader) stickprovskontroller.

/K