Hur kunde det komma sig alltså. att bankerna kunde låna upp så mycket att det vida översteg vad den isländska riksbanken kunde garantera, och hur kan det komma sig att en riksbank ska behöva garantera något i den totala regleringsfria frihetens shclaraffenland, där allting liksom ordnar sig så bra och alldeles av sig självt?

Gissar att inget svar kommer. Men man kan kanske inte begära att en så stor man har tid att låta sitt ljus skina över den här lilla bloggen mer än det redan har lyst.

personligen tror jag inte på helt avreglerade marknader – det finns för mkt girigt folk som inte tänker längre än ett kvartal framåt (kvartalskapitalism kan man ju alltid hoppas avskaffas i stor utsträckning efter denna lågkonjuktur !!?)

Fler regleringar är troligen inte på ngt sätt svaret heller !

RÄTT regleringar däremot – policies och tydliga regelverk utan detaljpillande !
En av regleringarna som clintonadministrationen infrde var ju de facto regler om att banker(låneinstitut) var tvugna att tillhandahålla lån på lika villkor till sämre bemedlade. (exakt mening vet jag inte – men ungefär så).

Sedan lade man ut till dotterbolag agenter osv att sköta dett – och det var en låg ränta, och det ”enda” människor kunde förlora var det nya huset, så det var inga problem att få folk att nappa. Giriga agenter började också att tävla om bäst villkor, och underlät att fundera på hur det skulle funka inom ett par månader när den första lockräntan ersattes av högre dito…

Bankerna spred dessa risker i form av värdepapper som var ”säkra” och blandade ihop det mer och mer – till slut sjönk skutan men en enorm finansiell förtroendekris . . .

Lågkonjuturen var dessutom redan på väg då (2007) – så detta blev en ”pangstart” om man säger så

Så på sätt och vis kan man ju säga att regleringen om lika lån till alla låg till grund för detta – men det är förstås långt ifrån hela sanningen !
Man kan också påstå att hade man gjort si eller instiftat regler om _Y eller haft statliga banker så hade detta inte hänt – men om inte om hade varit . . . och notera att statligt ägda banker och som sagt hela stater inte alls klarade sig bättre denna gång…

/K

Det skulle nämligen också vara intressant att få veta om den här ”missen” i det isländska bankväsendet berodde på att finanshajarna där, som hade varit på Wall Street och lärt upp sig, inte förstod det här, eller om de inte brydde sig om det. Jag hoppas således även att Johan Norberg, som förstår och vet så mycket om det här, har svaret på den frågan också.

Jag har inte studerat den isländska krisen i detalj men vad jag förstått har utvecklingen följt samma mönster som i USA, man har, av ideologiska skäl och ren girighet avskaffat en massa regleringen som var menade att skydda bland annat bankernas kunder från alltför vidlyftiga affärer med våra pengar. Det har lett till en expansiv utveckling av finansmarknaderna; en bubbla. Till slut brast den bubblan, som de alltid gör. Och nu sitter vi i ruinerna och frågar oss hur saker kunde gå så tokigt.

Rutinsvaret från nyliberalerna kommer så klart att bli att det fortfarande, trots alla avregleringar, fanns en del ”orenheter” som störde marknadernas sätt att fungera. Kolla bara på hur de försöker skylla subprimekraschen på den amerikanska staten och Clinton. Det bevisar ju bara en än gång att nyliberalerna är högerns motsvarighet till marxist-leninister.

Men mellan varje kris (av de tre jag/vi upplevt de senaste 20 åren) så är allting evigt bra om man bara avreglerar allting och staten drar sig tillbaka och låter privata banker och företag sköta allting. När bubblorna håller på att blåsas upp då är vi alltid inne i en ”ny ekonomi”, och den här gången ska det aldrig mer bli någon kris.

Jan Wiklund (kom. nr 4):
Tack för länken. Den var bra :-). Jo han verkar intressant den mannen. Har läst lite av vad han skrivit tidigare men ska försöka läsa mer av honom.

Jo det var väl det som fick himlen att falla ner över islänningarnas huvuden till slut. Men det är väl inte allt man kan säga om Islands spekulationsbubbla? Du kan väl inte prata bort att den blåstes upp som en följd av en massa ekonomiska avregleringar som fick såna som tycker som du att jubla och framhålla landet som det senaste exemplet på hur bra allting blir man man bara överlåter allting till den fria marknaden?

Jag har inte talat om några utopier, jag har inte sagt att Island skulle ha klarat sig bättre om de avreglerat ännu mer, jag har bara förklarat att det var relationen melan bankernas expansion och centralbankens litenhet som skapade krisen.

Om jag har fel i det kan du väl berätta hur det var i stället? (Obs – allmänna tro på att ”liberalism ger kriser” räcker inte. Du måste förklara hur.)

Passar på att tipsa om att den ständigt lika stimulerande Erik Reinert kommer med en bok om detta inom kort: Spontant kaos. Lite om innehållet på http://www.okonominettverket.no/Artikkel/730.html