Jag har själv gått igenom denna utbildning på K3 i försvarsmakten och anser det vara givande då den stärker det psykiska sinnet.

//Tack

Nej Gertkvist, det tänkte jag inte påatt fråga, men även om han inte gjorde det, så gjorde militären ett tappert försök och det har de inte heller rätt att göra.

En fiende ska också vara skrämmande. Det är Sovjet/Ryssland. Det är inte USA. Varför ändra ett vinnande koncept?

Aversionsterapi är jag väl medveten om vad det är – men jag är mycket skeptisk till såväl hela konceptet ”the Manchurian Candidate” som formerna. För många störande moment, oklarhet om vad man ska ogilla (Internationalen, varandra, förhörsledaren eller att ha huva på sig), otillräcklig förkunskap (vet X något om Internationalen? är X tondöv?) och antagligen inte tillräckligt många upprepningar.

Frågade Kerstin möjligen sin sagesman om han kunde lyssna på Internationalen utan problem?

Och att ovanpå detta försöka köra någon politisk hjärntvätt tror jag är att gravt överskatta officerskårens kompetens, intressen och kallblodighet.

Jag vet inte om svenska försvaret idag ägnar sig åt förhörsträning. Det borde ske som led i pilotutbildningen, och jag föreställer mig att jägarförband (där risken att snappas är stor) också genomgår det – men det är antaganden, inte fakta.

Den här ”utbildningen” pågår alltså fortfarande, det verkar som om du vet vad du talar om, och det är från USA svensk militär hämtar sina kunskaper om de här metoderna och för att omsätta dem i Sverige. Därmed har du besvarat frågan i inlägget. Det var mycket intressant att få veta det.

Sedan tror jag inte att fienden står och vrålsjunger Internationalen, eller har bandspelare som de sätter på på högsta volym medan svenska krigsfångar flyr förstås.

Dessutom spelade man Internationalen samtidigt som man utsatte de värnpliktiga för synnerligen obehaglig behandling, lindrig form av tortyr alltså. Det är precis sådant som kallas ”aversionsterapi” inom psykologin, obehag ska kopplas till något, Internationalen i det här fallet, för att den utsatte ska ogilla eller känna obehag inför det som pågick samtidigt som obehaget (har ingenting med konspirationsteori att göra och det är inte jag som har kommit på hur man utövar aversionsterapi, inte heller har jag uppfunnit ordet. Denna terapiform kom man på efter Pavlov för mer än 75 år sedan).

Jag vet inte om det bara var ett befäl som sysslade med denna aversionsterapi, så hur utbrett denna definitivt otillåtna politiska ”hjärntvätt” (som man kallade sådant när kommunister sysslade med det) var, vet jag däremot inte.
När den här killen gjorde sin värnplikt (och jag talar också om ett elitförband, inte om vanliga ”värar”) hade Sovjet dessutom redan packat ihop.

Det föranleder mig att ställa ännu en fråga: Menar du att svensk militär fortsatte/forsätter att slåss mot Sovjet även efter att den staten/det systemet slutat att existera?

a) kunna hålla igång mentalt och fysiskt under krigsfångenskap och bla rymma

b) minimera de psykologiska skadorna man kan få av krigsfångenskap.

Sådant fungerar – till och med mycket väl. Jag tror inte John Macain hade klarat sju år i nordvietnamesiskt fängelse utan förebyggande träning. Amerikanerna, som tar det här på allvar, undervisar i tre delar: undvika att gripas, klara fångenskapen och rymma. Svenskarna verkar dock rationaliserat bort del 1 och 3.

Sedan är det djärvt att utifrån ett (1) fall extrapolera till hela värnpliktssystemet. Och delen om aversionsterapi tycker jag har väldigt mycket konspirationsteori över sig. Det var troligen någon kapten som vrålade ”Och nu är ni tillfångatagna av ryssen, dumskallar. Så går det om man inte sopar igen spåren/springer snabbt/skjuter först” och sedan startar bandspelaren för att ge lite audioell illustration.

För det första är det nog högst osäkert om man blir bättre på att stå ut med tortyr på grund av träning i att utsättas för sådan. Det kan nog slå precis tvärtom.
För der andra är jag ganska säker på att militären inte har politiskt mandat att utsätta svenska värnpliktiga för den typ av politisk aversionsterapi som man ägnade sig åt.