Måste bara fråga vad man skulle ha istället !???

”upplysta val” kanske där all information skall komma från staten, som styrs av ett parti?

Nej demokratiska val är inte perfekta – men tricket är att ge alla så lika förutsättningar som möjligt – inte likrikta information och försök få det från en ”pålitilig” källa. Det brukar sluta med att källan inte är så pålitlig – och speceillt nu när vi är inne i informationsåldern och infomartion har så många kanaler så finsn en mkt bra förutsättning för ganska bra demokrati – förutsatt att man inte börjar censurera och mörka saker !

/K

Iran ockuperades under andra världskriget av de dåvarande kompisarna England och Sovjet. Mig veterligen så var också CIA inblandat i den brittiska operationen att sätt in Shahen för att hindra förstatligandet av oljan

Och USA har ett intresse av en ren revolution i Iran, men bara en liberal sådan, där det religiösa ledarskapet störtas och en liberal stat med propagandastyrda val (sådana som vi har) inrättas, så att utländskt kapital (läs amerikanskt och IMF) kan ta över och kontrollera oljan och landets ekonomi.

Iran är ett land som aldrig har angripit andra länder militärt, men som däremot angripits av USA, direkt och indirekt flera gånger tidigare och som på senare tid har hotats, både av USA och Israel. Så det kanske inte ens ingår i iransk politisk kultur att skaffa sig yttre fiender för att ena folk, som varit politisk kultur i Västvärlden ex. Där har man (de politiska makthavarna) kanske, men jag funderar bara här, istället en kultur att ta itu direkt med vad man anser vara inre fiender.

Att desinformation förekommer beror till största delen på att Iran stänger landet för informationsflöde. En absolut öppenhet hade eliminerat varje försök till desinformation .
Spelar det någon roll för oss utanför vem av de 2-3 kandidaterna som har makten? Borde inte alla utanför, inklusive USA och Israel ha en bättre situation av ett stabilt Iran än ett instabilt? Enligt gamla mallar borde Iran nu ha ett behov av en yttre fiende för att ena landet, men mig veterligen har man inte försökt den taktiken

Nu har vi ju lärt oss emellertid, att plötsliga ”revolutioner” oftast inte leder till något gott för folkflertalet, i somliga fall till något som är sämre eller förfärligt för de flesta eller väldigt många människor. Så frågan är ju alltid vad revolutioner, störtanden av regimer, leder till. Det vet man ju sällan förrrän de redan har skett. För i varje sådant här politiskt tumult pågår förstås ett intensivt intrigerande på högre nivåer och de verkliga maktstriderna sker bakom kulisserna – de som ofta blir avgörande för vad som händer framöver.

Ett läge i Iran där Västvärldens multinationella företag ännu en gång kan slå klorna i Irans olja är ju inte precis vad jag önskar iranierna heller, även om en liten överklassklick skulle tjäna massor på en sådan utveckling.

Det enda vi kan vara säkra på just nu är att hela det liberala Västmediaetablissemanget har kopplat på hela desinformationsapparaten.

Iran är ett land med stora klasskillnader. En uppkopplad, välklädd och mer västvänligt befolkning i huvudstaden. Och en traditionell, fattig befolkning utan internet på landsbyggden. Ahmadinejad har likt Thaksin i Thailand sett till att förmåner kommer ut på landsbyggden. Hans motparter lovar istället privatiseringar. En klasskonflikt alltså. Liksom Thailand är Iran inte heller en fullfjädrad demokrati.

Den kompliceras av att USA vill underminera landet och av att det finns en impopularitet mot hela regimen i sig (oavsett kandidat) gällande klädsel, rätt att lyssna på egen musik, dansa, etc.

Vi kan alltså vara emot att USA blandar sig i konflikten med sina kuppförsök, låta bli att ta ställning i om valfusk skett eller ej samtidigt som vi tydligt protesterar mot att internet och presscentra stängs ned och ser rätten till protester som självklar. Vilket är lurigt nog.

Vi ska däremot vara väldigt skeptiska när vi läser kommentarer från de som tidigare deltagit i hoppet om ett bombkrig mot Iran eller jublat över dödandet av irakier och palestinier. Ingen orsak att vi ska börja lita på skriverierna denna gång.

Och givetvis har liknande demonstrationer hänt i länder som styrts av väst. Sydkorea är ett bra exempel. Mexico för några år sedan ett annat. Och även Kenya hade något liknande.