Det kan rentav tänkas att de undviker att stödja socialistiska program av demokratiska skäl – de är rädda för den maktkoncentration som de, med rätt eller orätt, förknippar med ett socialistiskt program. De enda exempel på socialistiska regeringar de har sett hr resulterat i ökande makt för anställda byråkrater, och det vill de inte ha.

Det är väl det dilemma vi har i Sverige – vi kan välja mellan att vara emot kapitalet eller emot staten. Möjligheten att vara för något – t.ex. oss själva – lyser med sin frånvaro, för att ingen tillräckligt starkt hävdar den.

Mina förfäder var bondeförbundare, de var nämligen småbönder. De skulle alltså inte godkännas av dig, däremot skulle jag vilja hävda att de var demokratiska och solidariska.

Demokrati handlar inte om att leva upp till en förutbestämd ideologi och driva igenom denna till varje pris, det handlar om att ta hänsyn till varandra. Om nödvändigt mot de projekt som bedrivs av samhällets eliter.

En lustig historia: mina döttrar berättar att deras kusin blivit aktiv i ”Ung center”! De undrade,drog slutsattsen att hela familjen var Centerpartister, då de bott på landet, de tyckte det var konstigt med tanke på Anni Löhf ,hur kunde Ung Centers locka? Kusinen var på affisch ! Min syster ringde och jag frågade om barnbarnets politiska engagemang, det visade sig att hon inte ens var medlem , hon hade anmält sig till en modell agentur, 19 år och aningslös!visste inte att hon av sina kusiner sågs som påläggs kalv inom centern och att hennes politiska ställnings tagande diskuterades livligt! Alla undrade? men hon såg det bara som ett jobb för att dryga ut studiebidraget

Det aktuta problemet är väl hur man just nu går före i USA och skruvar åt tumskruvarna så att inga stora protestaktioner ska kunna komma till stånd. Där nu, här något senare. Men å andra sidan såg vi ju början till det vid och efter Göteborgshändelserna, aktioner som var klart styrda av just USA och ägnade att skrämma skiten ur oss – och det gjorde de.

När sedan 1/2 miljon svenskar står på piller som gör att de blir liknöjda då är det illa. Inte minst illa eftersom det mestadels är de som drabbas av dagens förskräckliga politik och far illa av den, som sövs ner på det sättet. Det jag kallar ”det biologistiska samhället” är över oss igen, fast det tar sig lite andra uttryck nu än förra gången. Resultatet blir detsamma dock, avdemokratisering och i värsta fall ren fascism så småningom. Den dagen är det för sent att protestera.

Demokratin började släppa greppet redan efter andra världskriget då den yngre generationen alltmer minskade sitt engagemang i organiserade folkrörelser för att satsa på karriär, prylar och konsumtion. Det blev en liten motreaktion mot detta mellan 1965 och 1980, men inte tillräckligt stor för att den skulle få några långsiktiga effekter.

Ett av de få ställen i världen idag där vi ser förbättringar för vanligt folk är Sydamerika. Detta har inte varit gratis, det har krävt enorma organiserade mobiliseringar, först mot militärdiktaturerna, sedan mot IMFs svältdiktat och de regimer som har gått IMF tillhanda.

Organiserade mobiliseringar tycks komma igång nu i de länder som drabbats av EUs svältdiktat. Vi får hoppas att de utvecklas, och att de kommer hit så småningom. Annars kommer politiken att bli allt auktoritärare. Och det behövs inte ens några konspirationer, det räcker med vår likgiltighet.