Det är talande, tycker jag, att de som mest hårdnackat förnekar att det finns några problem är just bombhögern i USA, som är mest kåta på konflikter med t.ex. Ryssland och Kina.

Men för konspirationsteoretikerna är förstås detta bara ytterligare ett bevis på konspirationen – de ljuger också medvetet för att bidra till förvirringen. Det har aldrig nånsin gått att motbevisa en konspirationsteori med empirisk kunskap. Det är med andra ord en religion.

Annars har du ju rätt i att politikers och de styrandes lögner leder till att SD ex. kan sprida och få stöd för en massa värre lögner för att folk tror att de inte är som alla andra politiker.

En annan sanning är att politiker beslutat att vi ska ha en arbetslöshet på mellan 6-8% s.k. naturlig arbetslöshet för att hålla nere lönerna. Detta styr man med räntan. Går arbetslösheten ner så höjer man räntan och minskar därmed investeringsviljan och då ökar arbetslösheten igen. Nu är det så att en stor del av denna arbetslöshet tas av invandrare. Låt oss tänka oss att man kastade ut alla invandrare. Då skulle istället en massa ”ursvenskar” bli arbetslösa och få bära arbetslösheten. Hur snuskigt detta argument än är så kan vi vara glada för att invandrarna räddar en massa svenskar från arbetslöshet alltså.

Eftersom SD röstar med Alliansen i 9 fall av 10 så kan vi inte förvänta oss en bättre politik med SD vid rodret dessutom.

Jag tror att politikers och journalisters lögner leder till det totala hyckleriet och att det blir som i Sovjetunionen där alla visste att regeringen och media ljög hela tiden och ingen hade något förtroende för statens representanter.

Det är en av nyliberalismens segrar att vi tycker detta är märkligt, och att vi tenderar att fördöma det. Enligt nyliberalens religion får sådant inte förekomma, där handlar allt om individer.

Jämför hur man talade för hundra år sen. Då talade man om klasser, klassamhälle och klasskamp. Inte om konspirationer. Jag tycker att det gamla språket var mer precist.

Jan Wiklund:
Visst finns det verkliga konspirationer och de är nog vanligare idag än någonsin förr. Vi kanske skulle säga att vi lever i konspirationernas tid. Och det värsta är väl att en del av dem är så fantastiska att vi inte tror på dem av det skälet.

Märkligt nog brukar detta uppfattas som konstigt.

Men det visar bara hur långt den nyliberala myten om Individen har gått! Alla kollektiva strävanden betraktas numera som något skumt. En ”konspiration”. Som måste fördömas! Och som det uppstår gud vet hur många skräckskildringar omkring som visar hur hemskt det är med kollektiva syften.

De enda konspirationer vi behöver hålla ögonen på, och fördöma, är de där organisationen har blivit viktigare än dess ursprungliga mål. De är i och för sig rätt många. Men de är ack så lättförklarliga!