För det andra visar det här citatet att du gjort det grundläggande (och vanligaste från vänster) misstaget angående sociobiologi:

”Nå, försvarar sig naturligtvis sociobiologer, samhälleliga normer kan förstås förändra de genetiskt bestämda beteendetendenserna (det finns nämligen alltid möjligheter att bortförklara allt som inte stämmer med de sociobiologiska teserna).”

Jag tar det en gång för alla:

SOCIOBIOLOGI OCH EVOLUTIONSPSYKOLOGI ÄR INTE DETERMINISTISKA!!

Det handlar således inte om ”bortförklaringar” utan om att du inte förstått vad man försökt säga (alternativt att du läst slaskpressens beskrivningar).

Jag kan rekommendera dig en lysande bok som i kapitel ett tar itu med feministers och andras missförstånd av evolutionspsykologins beskrivningar av verkligheten. Den heter ”A mind of her own – the evolutionary psychology of women. Författaren – Anne Campbell – var tidigare genusfeminist, men det var innan hon läste på ordentligt vad evolutionspsykologin kunde säga oss om mäns och kvinnors olika beteenden.

Jag hoppas att det går lika väl för dig.

Den kvinnliga fertiliteten har att göra med två ting, dels amning dels näringstillgång. Samlare och jägare hade troligen inte lika gott om mat och jag tror också att vi kan anta att kvinnorna ammade mycket längre i prehistorisk tid, uppåt fem år eller mer (somliga folk har ammat uppåt 9-10 år så sent som till början av 1900-talet, de större aporna chimpanser ammar omkring 5 år och föder nya ungar med ungefär det intervallet), och utan överflöd på näring blev kvinnor inte gravida igen förrän de slutade amma.

Jordbruket kunde föda fler på mindre ytor och därmed fick kvinnorna mer näring och kunde kanske bli gravida trots att de ammade. Men, det kan ju också ligga något i att det var lättare att ha många barn om man var stationär än om man vandrade omkring hela tiden och att kvinnorna slutade amma tidigare av det skälet.

Annars har ja fått för mig, men vet inte om det ligger något i det, att krigiska kulturer har varit mer måna om att det ska födas fler barn. En större stam har ju haft förmåner vid krigande, fler krigare att sätta in, och kanske är det i sådana kulturer som pojkarna kommit att anses viktigare, anses förmer än flickor.

Sociobilogin är inte äldre än c:a 40 år, och det stämmer ju indirekt, att djur och människor som får fler avkommor tenderar att föra sina gener vidare i större utsträckning än de som får färre avkommor. Men detta postulat bör enligt min uppfattning uttryckas mer korrekt, inte att vi är programmerade ”att vilja fortplanta våra gener maximalt”, för det handlar inte om vilja till den saken, varken bland djur eller människor och när man försöker tillämpa postulatet på oss människor hamnar man fel. Det beror dels på att postulatet är felformulerat, dels på att människor inte lever som djur och har helt andra regler för fördelning av resurser, eller för tillgripandet av sådana. Inget djur tar ut arrende för ”sitt” revir från en annat djur, inget djur äger mark eller naturresurser, även om man försökt att hävda att revirhävdandet skulle vara en motsvarighet till vårt privata ägande av naturresurser så är det en avsevärd skillnad och inget annat djur samlar ofantliga resurser i egna händer och förbjuder andra djur att använda eller äta det djuret självt inte kan förbruka.

Jag har för mig att ex v rådjur kan bli gravida när som helst, men ”graviditeten” går liksom i stå tills det är dags att låta fostret börja växa så det föds på våren. Detta sker alltså oavsett hur många gånger, och när geten har brunst.

Många vilda djur har också olika födelsetal beroende på tillgång till föda. Lite föda, få ungar, mycket föda många ungar.

Sedan finns ju också varianten med att vissa djur föder många ungar därför att flertalet av dem inte kommer att klara sig till vuxen ålder.
Så var det nog för människan också förr i tiden, rätt många barn i de stora barnkullarna dog helt enkelt. Sedan kom läkekonsten och nu håller jorden på att överbefolkas…

Fast jag är rätt säker på att naturen på sikt kommer att rätta till en mänsklig överbefolkning. Detta är, vad jag kan förstå, det optimala skräckscenariot.

Naturen är vis!