Jag tror som du, att de flesta önskar kloka styrande, och framför allt hederliga sådana, som inte sitter där bara för maktens egen skull, eller för att berika sig själva. Men var finns dom? Jag har inte sett några sådana de två-tre senaste årtiondena.

Sedan: Det räcker inte att vilja en förändring. Det har majoriteten velat ha sedan början av 90-talet, men det går ju inte att få till stånd en sådan genom att stoppa valsedeln i urnorna vart fjärde år. Det finns ju ingenting att välja mellan längre. Och med Lissabonfördraget kan ju varje uppmaning till protest, demonstration etc. klassas som terror, om de styrande behagar göra det. Det behagade de ju göra under EU-mötet i Göteborg redan, då oskyldiga dömdes till ohemula fängelsestraff.

P.S. Jag tror inte det är starka ledare människor längtar efter men däremot fler ”kloka och tydliggörande ord och meningar” i det fragmentiserande mediabruset… D.S.

Bästa hälsningar
Beata

Och Åsbrink, jo han var ju en av ingenjörerna bakom den totalt felaktigt genomförda avregleringen och därmed skuld till bankkraschen och det elände den förde med sig för så många människor.

Så skriver du: I Brasilien finns det numera snorrika människor som arbetar för att göra klassklyftorna mindre.
Folk som förstått att de rikas liv inte blir tryggare eller bättre med de kolofantiska klasskillnader man nu administrerar fram, jo det lär finnas några sådana. De är förmodligen lika maktlösa, när det kommer till kritan, som vanligt folk.

Jag börjar alltmer anse att vi styrs av rena gangsters och att de själva och/eller deras nickedockor finns inom alla partier.

Nu ser vi ju också hur även svenska politiker köps av kapitalet (som varit fallet i USA under årtionden): ”Gör oss de tjänster vi uppskattar medan du sitter i regering och/eller riksdag, så belönar vi dig efteråt”. Detta är ju numer Göran Persson ett levande bevis på, så hur många sossar hoppas idag på samma belöning när de slutar med politiken, och vad är de beredda att göra för en sådan belöning tro?

Och jo, jag är otroligt besviken på socialdemokraternas svek, så besviken att det gör ont.

Så här sade fru Åsbrink(Ylva Johansson)under s-kongressen i sitt anförande om välfärden.(resten av det kan du hitta på hemsidan under flik jobbkongressen)

….Vi har sagt nej till att tala om lagstiftning eller om ett förbud mot vinstuttag. Varför? Jo, vi tror att om vi säger att man inte får plocka ut vinsten måste det också sägas att man inte får ge väldigt höga styrelsearvoden, inte ge konstiga bonusar, inte ha interndebitering till ett moderbolag på Jersey, inte får låta pengarna försvinna någon annanstans i verksamheten. Då har vi hamnat i att reglera vad pengar inte ska användas till.

När hon uttalat sista meningen trodde jag att jag skulle explodera. Jag lämnade snabbt kongressalen i upprört tillstånd. När jag passerade hennes make någon timme senare kastade jag mitt onda öga på honom så han ryckte till, men vad hjälper det mot ren dumhet? Trots min i mitt tycke mycket befogade besvikelse är jag fortfarande en aktiv partimedlem i S.
När Ylva Johansson talade om klassklyftorna tog hon upp olikheter i livslängd. Tänk om hon ändå sagt ett ord om skillnader i ohälsa! Med tanke på vår gemensamt bekostade starkt subventionerade sjukvård och vårt dyrbara sjukförsäkringssystem vore kanske skillnader i ohälsa ett argument som även människor som förgiftats av nyliberalism kan förstå. Den social oro vi nästan dagligen får oss till livs som bränder, skadegörelse etc har även den att göra med klasskillnader. Det finns med andra ord inte bara starka humanitära skäl för att utjämna klassklyftor utan också ekonomiska. I Brasilien finns det numera snorrika människor som arbetar för att göra klassklyftorna mindre. Av egoistiska skäl. De vill helt enkelt leva i ett annat och bättre samhälle och de är inspirerade av att de har en socialistisk president.

Är du också S-medlem? Snart finns bara ett fåtal kvar som minns eller som kan analysera vad som hände på 80-talet och framåt och några av dem verkar inte förstå att vi behöver riva de ekonomiska strukturer och smala stuprörsbudgetar som fått människor att tro att vi i Sverige inte längre har råd(!) att vara medmänskliga.

Genom jämlikhetspolitiken fick vi också bättre ekonomi och kunde, om vi ville, välja att resa utomlands.
Vi kunde å andra sidan inte välja elbolag, men då var elen istället betydligt billigare då den distribuerades till självkostnadpris – i princip. Så idag skulle jag gärna vilja slippa sätta mig in i omöjliga och ojämförbara alternativ, både vad gäller el och tele. Det skulle ge mig mer möjligheter att välja att göra något annat som är betydligt roligare.

Sedan är det helt enkelt inte sant att staten tog hand om oss så till den grad att vi slutade tänka själva, och att vi dessutom blev lata och initiativlösa på kuppen. Denna föreställning har prackats på oss av högerns propaganda. Konservativa har alltid betecknat underklassen som lat och arbetsovillig, liksom folken i de kolonialiserade delarna av världen, och den har alltid ansett att folk måste piskas till att arbeta – vilket är en grov lögn. De flesta vill alltid göra rätt för sig och de flesta är dessutom villiga att ställa upp för dem som blir sjuka eller arbetslösa och gamla.

Ett humanistiskt parti med en inriktning där människor formar politiken i 1a hand, och inte tvärtom. Som uppmuntrar entrepenörsskap och arbete, inser att omvärldens sak är vår sak, att gamla ekonomiska centra håller på att bli till nya.
Fattar att Sverige är en ankdamm och att allieras med rätt vänner är vägen framåt och att militär alliansfrihet innebär att man måste ha råd att satsa på ett eget försvar för att kunna säga ifrån, och förstår att försvaret är ett nödvändigt ont samt lär sig av historien istället för att nedrusta när världen blir otryggare (för att kanske kunna rusta upp sen nära ”faran är över”).
Ett parti som inser att integritetsfrågan och hantering av patent och upphovsrätt är en av informationsålderns utmaningar, och att man inte kan tänka i gamla banor och förlita sig på att information, tjänster och tom varor är ”svårt” att sprida !
Ett parti som inte går lobbyns ärenden och har för avsikt att öppet och genomskinligt styra Sverige, med ledamöter som står för besluten även om alla beslut inte kanske är så populära.

Kerstin skrev i en kommentar att jag framstod som en socialdemokrat med mina värderingar – jag svarade dock att i så fall är socialdemokraterna inte det

Jag tycker inte att girighet och dolda-oligopol skall premieras. Men jag tycker å andra sidan också att eget ansvar är något som måste utkrävas av individen.
Även om samhället kan hjälpa och leda, så måste individen själv fatta beslut och stå för konsekvenserna.

/K

Men det är inte bra om man inte straffar de som sviker en. Vi lever i det politiska läget där ena sidan är relativt hederliga och faktiskt levererar till sina kärngrupper och den andra sidan som om och om igen sviker sina. Reinfeldt och Borg-arna luras inte, de levererar högerpolitik till de sina, att det behövs smärre dimridåer i valen är inte någon större sak. Ingen normalt tänkande människa inbillar väl sig att de skulle leverera annat än högerpolitik? På andra sidan pratar man mycket om vänsterpolitik vid högtidliga tillfällen men levererar höger-light när man väl har makten. 2006 hade man gått så långt åt höger att Alliansen kunde slå dem från vänster i valrörelsen.

Rent teoretiskt och förmodligen även praktiskt torde det vara lättare att gå in i och göra en befintlig organisation. Men hur lätt är det at ta sig förbi alla de vaktposter som likt zombies försvarar ledningen och kräver absolut lojalitet mot denna. Lojalitet mot organisationen är ett måste för att kunna vinna framgång och har varit en av S stora tillgångar, men det kan gå för långt när alla demokrati och verklig diskurs om mål och medel upphör. Att man är en enad front i en valrörelse är förstås givet, men som det verkar är numer S aldrig moget för internt ifrågasättande, oavsett när något ifrågasätts kommer inpiskarna och kräver en enad front. Om jag förstått det rätt var det många i S som knöt näven i byxfickan under Perssons högervridning av partiet, vad hade de för det kan man fråga sig.

De som nu styr verkar inte bekymra sig alls för att man förmodligen är att ”europeiseras”, dvs man kommer förmodligen att bli ett 25 – 30% parti.