Det verkar som hon inte gjort dessa påståenden i vetenskapliga samanhang. Detta friar henne ju med rätta i en formell granskning, samtidigt som det tyder på visst system i ”galenskapen”. Men är hon därmed ”friad” i debatten. Är det inte ganska rimligt att de henne som en ”tokig kärring” (obs inte mitt ordval och det avser självklart inte bokstavligen sinnessjukdom. Är det inte vidare ofrånkommligt att detta påverkar förtroendet för hebnnes forskning. Eller är hon ”tokig kärring” på ”fritiden” och skarp professor på jobbet.

Och visst, jag har bredband men det långsammaste så jag orkar nog inte försöka se programmet i datorn, men läsa artikeln i ETC kan jag göra, så det ska jag göra nu :-).

”Könskriget” 1 och 2, och även de tre minuter av intervjun med Irene von Wachenfeldt som föregår män-är-djur-uttalandet, finns som web-tv på svt:s hemsida.
Jag antar att du behöver nån typ av bredband för att kunna se det. Annars har jag det på video – lånat från någon som var förutseende nog att spela in det – så om du skulle råka vara i Göteborg för nåt ärende så kan du alltid svänga förbi och låna kassetten.

Jag kollade på bägge programmen igen för någon månad sen. Vid det tillfället var det som handlade om Eva Lundgren det som jag var minst intresserad av – jag var ganska mycket inne på tokkärring-tolkningen vad det gällde henne. Men som jag kommer ihåg det gavs det absolut intrycket att hon uttalade sig om massvis av bortrövade och dödade småbarn. Men det var aldrig svar på någon direkt fråga, utan voice-over eller vad det heter – en speaker läste frågorna och sen klipptes den intervjuade in och svarade (kanske på den frågan, kanske på nån annan – tittaren kan aldrig veta). Jag drar mig lite för att titta på skräpet ytterligare en gång, för det är så djupt deprimerande och samtidigt upprörande för en känslig själ som jag…

Om Timbros kampanjer: Ira Mallik skriver i ETC 99-10-01 om hur ett av Timbro framtidsprojekt handlar om ”radikalfeministernas skuld” – allt enligt deras egen jubileumsbok ”timbro.20.nu” (som för övrigt kan beställas gratis på Timbros hemsida, vilket jag avstod från – det bär mig emot av vara en del av det utskicksregistret – jag föredrar att låna den på biblioteket).

Angående Timbroprogrammet som du frågar om: Dessvärre lyssnade jag på programmet innan jag började blogga, tror jag, så jag skrev inte ner datum för den intervju jag talar om. Det var måndagsinterjun, eller lördagsintervjun eller liknande, på P1 förstås. Man intervjuade chefen för Timbro och jag gissar att det var Mattias Bengtsson (kanske inför hans avgång men är inte säker,). Journalisten frågade om han var speciellt nöjd med något som Timbro hade åstadkommit (ung. men ej ordagrant citerat) och den intervjuade Timbrochefen svarade att han var speciellt nöjd med kampanjen mot feminismen.
Jag tror att det var ungefär ett par år sedan jag lyssnade på den här intervjun men jag är inte helt säker på den saken (tiden går så fort numer :-() Minns dock just detta för att jag studsade när han svarade.
Jag har inte tagit del av Timbros arbeten genom åren, men hade ju noterat hur feminismen hade angripits i massmedia på flera olika sätt. bl.a. så att man försökt omdefiniera den, ett känt propagandaknep: ”Verklig feminism är att erkänna könsskillnaderna och att uppvärdera de kvinnliga egenskaperna och de kvinnliga sysslorna!”, det där att ta hand om barn och gamla /gratis förstås/ särartsfeminism istället för likhetsfeminism alltså.

Går man in på Timbros site hittar man ett antal skrifter som riktas mot feminismen och ur olika aspekter:

Mer om fminism på Timbro
Tokfeminismen
Marknadsliberal, individualist OCH feminist?
Jämställdheten hotad när fria förskolor riskerar att försvinna

Jag kan ju dessvärre inte läsa DN på nätet (i min dator) sedan man lade om sin site för något halvår sedan, men du borde kunna få fram lite av diskussionen efter Rubars program här.

Du skriver så:
Jag upprepar: kanske har dom rätt – kanske är Eva Lundgren en vettvilling och extremist. Jag kan inte veta säkert – och jag har ändå ägnat en del energi åt att sätta mig in i det. Men i så fall krävs det betydligt bättre underbyggnad än vad som hittills har presenterats.
Summa summarum: är det “elit”- eller “extrem”feministerna eller deras motståndare (sponsored by Timbro?) som har mest makt över det offentliga samtalet i Sverige?

Jag kommenterar detta:
Inte visar Eva Lundgren prov på galenskap i Slagen dam i alla fall, som är vad jag läst av henne, vid sidan om hennes försvar, som, som du påpekar, är ytterst klart och förnuftigt och som inte på något sätt tyder på oförmåga att tänka, än mindre på galenskap.

Men du har ju helt rätt i att precis såsom du beskriver saken måste allmänheten ha uppfattat den. Det är inte svårt att förvanska verkligheten med hjälp av TV och till idioti förenklande och/eller felaktiga artiklar i massmedia.

Jag ångrar idag att jag inte spelade in TV-programmen, som jag gör ibland med samhällsprogram, just för att kunna kontrollera om jag verkligen hört/sett rätt, men jag kan i alla fall inte minnas att Eva Lundgren sade att det förekommit massor med fosteroffer. Tror att jag hade reagerat kraftigt om hon hade sagt det och ansett det befogat att kritisera henne i så fall och då hade jag kanske inte alls engagerat mig i saken.

Vad jag såg och hörde däremot, som upprörde mig, och som troligen var en inte oviktig orsak till att drevet kom att gå efter programmen, var kvinnan från departementet, som hotade Evin Rubar i hissen, med att Rubar minsann inte kunde räkna med hjälp från kvinnojourerna om hon skulle behöva det i framtiden. Det var hårresande och så säger man bara inte, hur provocerande journalisten än är.

Att Evin Rubars intervjuteknik var just mycket provocerande kunde man konstatera när så småningom ordväxlingen mellan ROKS ordförande och henne publicerades, den ordväxling som till slut fick ordförande att utbrista ”Jaa, män är djur – tycker inte du det också?” (minns nu dessvärre inte om den här intervjun publicerades i DN eller på TV:s hemsida för just då hade jag inte tänkt mig att gå så djupt in i den här historien).

Sedan är det ju så att drevet mot Lundgren och Slagen dam inte bara drabbar Lundgren utan ett antal kvinnliga forskare som aldrig var i närheten av Evin Rubar och som aldrig har intervjuat barn i religiösa sekter!

Slutligen anser jag att rektor för Uppsala universitet var ynklig som föll ihop till en våt fläck inför mediadrevet. Total brist på integritet, på vetenskaplig hållning och på civilkurage skulle jag vilja säga.

Skulle hemskt hemskt gärna vilja ha en närmare källhänvisning till det där uttalandet du har skrivit om några gånger: Timbrochefen som gläds åt den lyckade kampanjen mot feminismen… Jag anar att du inte vet exakt när för isåfall hade du säkert redan lämnat den uppgiften, men du kanske kan ringa in det lite i tiden – vilket år, vilken årstid/månad? Var det i Studio ett i P1? Och vad hette karln?

Det är lätt att göra sig lustig över sånt här – som några kommentatorer här på bloggen har gjort. Vänster- eller feministiska konspirationsteorier – allting är Timbros och nyliberalismens fel… Men faktum är ju att summan av all medierapportering och debatt efter dokumentären Könskriget är djupt osaklig och orättvis mot den feministiska rörelsen i stort. För även om ROKS och Eva Lundgren skulle vara en samling galna extremister – vilket inte kan anses bevisat på nåt vis – så har inte media alls brytt sig om att stöta och blöta frågan, utan bara släppt fram Rubars/Rothsteins versioner (detta är åtminstone min egen sammanvägda uppfattning om saken). Det här är en indikation så god som någon på att medieklimatet – den ”allmänna” opinionen – inte alls är fritt, objektivt och rättvist utan just påverkat av såna saker som Timbrokampanjer och borgerlig ägarkoncentration. Det faktum att ett nytt feministiskt parti har gett sig in i leken – kan man ju inte låta bli att misstänka – torde vara ytterligare en orsak till att feminismen har blivit så utsatt under det senaste året.

Jag läste en del av Eva Lundgrens försvarsinlaga och hon ger sannerligen ett skärpt intryck. Speciellt galen verkar hon inte vara – mycket metodisk och språkligt exakt (detta må vara en ytlig bedömning, men inte hälften så ytlig som Könskriget).

Vidare står det i Bo Sundqvists (rektorn för Uppsala universitet) promemoria” att just Bo Rothsteins och Anne-Marie Morheds debattartikel i DN 050603 var en huvudanledning att inleda granskningen – det är faktiskt den enda explicita kritik mot Lundgren han nämner, även om han antyder, utan exempel, ”…en mängd synpunkter från en engagerad allmänhet och från bekymrade vetenskapare ute i landet och även vid vårt eget universitet.”

I omnämnda debattartikel skriver Rothstein och Morhed dels om hur den icke kvinnomisshandlande delen (majoriteten) av männen riskerar att oskyldigt misstänkas – eftersom just Lundgrens forskningsperspektiv har en överdriven och otillbörlig påverkan på den förda politiken – och dels om hur ROKS/Lundgren (ingen distinktion görs emellan dem) tror på tomtar och troll, hundratals rituella satanistmord på barn i Sverige mm. (Inkvisition och häxprocess används som metaforer från alla håll och kanter i den här diskussionen – än är Eva Lundgren inkvisitorn, än är hon utsatt för häxprocess – det är ytterligt förvirrande)

Men för att komma till min poäng här: ett stycke i debattartikeln anklagar Lundgren rent ut för vetenskaplig ohederlighet: ”…hon har gjort det man inte får göra som forskare, nämligen påstå att man har belägg för påståenden som man faktiskt inte har. När hon i tv säger att det finns ´hundratals´ offer i Sverige för det rituella sexuella våldet mot kvinnor och barn så är det rena fantasifoster.” Resten av artikeln anklagar henne främst för att vara galen. Så om det nu är där skon klämmer så borde det väl vara på den punkten och endast på den punkten som granskningen är berättigad?

Alltså, inte nog med att granskarna på eget bevåg skrev om sitt uppdrag till att också gälla forskningens kvalitet, som du har påpekat upprepade gånger. Dessutom är grundanklagelsen om ohederlighet – som jag förstår det – från början mycket mer begränsad än att det skulle gälla hela hennes forskargärning, eller över huvud taget Slagen dam eller normaliseringsteorin…

Det blev långt det här. Ska bara få med en grej till – knyta ihop det lite. Som du/ni förstår har jag ägnat hela den här historien ett visst intresse (kan ha med att göra att jag egentligen borde skriva uppsats istället – om ett ämne som har en viss koppling till det här, men inte tillräckligt för att jag med gott samvete borde kunna lägga ner tid på det). Men för en genomsnittlig mediekonsument som inte råkar vara tillräckligt intresserad för att göra egna efterforskningar måste ju det sammantagna intrycket bli:

1. (dokumentären Könskriget) Den här kärringen måste vara tokig.
2. (Rothstein/Morheds debattartikel) Den här kärringen måste dessutom vara falsk och manipulativ.
3. (Uppsala univesitets granskning) Äntligen är det någon som kollar upp vad tokkärringen har haft för sig – nu kommer huvuden att rulla.
4. (Granskarnas rapport) Okej dom kunde inte sätta dit henne men det beror säkert på att folk (alla dom andra feminsistmakthavarna) håller henne om ryggen + att hon har bränt källmaterial så att dom inte kan kolla det. Hon fick ju iallafall allvarlig kritik, och ingen rök utan eld…

Jag upprepar: kanske har dom rätt – kanske är Eva Lundgren en vettvilling och extremist. Jag kan inte veta säkert – och jag har ändå ägnat en del energi åt att sätta mig in i det. Men i så fall krävs det betydligt bättre underbyggnad än vad som hittills har presenterats.

Summa summarum: är det ”elit”- eller ”extrem”feministerna eller deras motståndare (sponsored by Timbro?) som har mest makt över det offentliga samtalet i Sverige?

Vad gäller ”Slagen dam” så var det ju många personer inblandade i den undersökningen, och där kan jag inte hitta något som är anmärkningsvärt eller tecken på dålig forskning. Själv anser jag att rapporten var mycket intressant och gav många nya infallsvinklar, vilket är precis vad god forskning ska göra.

Och som sagt, ren ohederlighet är Eva Lundgren friad från av granskarna, klart och oomtvistligt, och egentligen är hon friad även från anklagelserna om att ha gjort en dålig undersökning (Slagen dam), fast på den punkten låtsas granskarna (skriver de) som om de har skäl att framföra allvarlig kritik mot den. Det har de inte.

Skriver ju ovan att forskarna emellertid använde sig av en vidare definition av ”våld” än som är brukligt, och eftersom de kort och gott skrev att 46% av kvinnorna hade erfarit manligt våld sedan sin 15-årsdag, högst upp på första sidan, så har journalister, och andra som diskuterat rapporten, uppenbarligen bara läst denna inledning och därför kommit att referera undersökningen, dess statistik och slutsatser, på ett helt felaktigt sätt.

Sedan var nu TV-programmet av Evin Rubar rent vettlöst. Jag irriterade mig ex. hela tiden över att man aldrig fick höra intervjuarens frågor. Det gjorde mig misstänksam, liksom det ihärdiga inhamrandet av de medeltida skräckbilderna med svärd och små barn, som klipptes in med täta mellanrum under hela programmet. Det var en propagandateknik så uppenbar att jag tror mig aldrig ha sett något liknande i Svensk TV tidigare. Dessutom framkom det ju en del efter programmet (i diskussionen i DN) som borde ha föranlett mycket kritik mot programmet. Men, här fick massmedia tydligen en chans att sätta åt feminismen, och tog den och då blev det Eva Lundgren och hennes medforskare som attackerades.

Vad jag tycker är mest anmärkningsvärt är att granskningen av Eva Lundgrens forskning verkar vara helt splittrad – det finns ingen anklagelse! Vad är föresatsen? Exakt vad är det som skall granskas? Vetenskaplig ohederlighet – om hon har förfalskat källor då antar jag? Och gäller det i så fall hela hennes karriär eller enbart den forskning och de institutionella omständigheter hon befinner sig i nu? (För vilka dumheter hon än har levererat tidigare, i Norge, så kan man ju inte anklaga den eventuella bristen på nejsägare på hennes nuvarande institution för det)

Och – for the record: Könsmaktsperspektiv är en sak. Påståendet att hundratals spädbarn äts upp i satanistiska-pedofila riter är en annan. Och även om bägge skulle råka hävdas av en och samma person följer inte automatiskt logiken att den ena är motbevisad om den andra blir det.

Nu har jag varit lat – eller säg hellre att jag inte haft tid – och inte läst vare sig Slagen dam, granskarnas uppdragsbeskrivning, granskning eller Eva Lundgrens försvar. Men jag antar att det snarare var den föregivna satanist-pedofil-sidan av saken som motiverade granskningen än forskningen om mäns våld mot kvinnor. Ändå verkar det som om granskningen mest har ägnat sig åt Slagen dam. Det är besynnerligt.

Kan man därmed utgå från att Eva Lundgren är friad från alla anklagelser om att ha fallit för vandringshistorier från USA om pedofilsatanister – som exempelvis Jan Guillou har kampanjat ihärdigt om de senaste åren? Jag är hemskt nyfiken på det här, som har fallit bort nånstans på vägen känns det som – har du någon uppfattning?

Kanske ber jag dig här om att svara på något som du inte har svaret på – men eftersom du har läst alla dokumenten och jag har ett grundmurat förtroende för ditt omdöme efter att ha läst en hel del på din blogg så gör jag ändå ett försök…