”Omedelbart efter nazisternas maktövertagande trängde en hord nattetid in i vår lägenhet, anförda av dåvarande chefredaktören för Chemnitzer Tagesblatt och en apotekare, båda i SA- respektive SS-uniform. De hotade oss med ridpiskor, begärde att hämta min son Stefan, röt åt min andre son, 15 år, att hans bror Stefan var mogen att skjutas. Min man tog de med som gisslan. Jag fick inte ge honom att ha med sig det minsta. Efter ca 10-12 dagar släpptes han. Vi blev bojkottade och min man led så av mentala depressioner att han tog livet av sig den 9 juli 1935.” (min översättning)

Stefan Heym undkom till USA och kom tillbaka till Tyskland som amerikansk soldat. Han valde från 1952 att bli verksam i DDR som författare, skrev bl a en bok om händelserna den 17 juni 1953. Inte populärt hos makthavarna. Han blev efter murens fall invald i förbundsdagen från östra Tyskland som partilös och som ålderspresident öppnade han då den första gemensamma förbundsdagen och höll då ett mycket bra anförande.

Stefan Zweig var österrikare och har en omfattande produktion före och efter sin exil. Den slutade i Brasilien där han i febr 1942 tog sitt liv. Troligen påverkad av Hitlers framgångar som då stod på topp.

Man får se ruinerna i städerna efter bombningarna och människor så desperata att de slåss om potatisar. Det förvånade mig att se hur hyfsat de var klädda. Kriget drabbade tyskarna först på allvar det sista året genom bombningarna.

Intressant var också ”Spruchkammer”, där lokala nazistfunktionärer förhördes av en grupp människor från samma ort. Det var på ett sådant sätt att jag kom att tänka Sydafrikas Sanningskommissioner för några år sen.. Var logiskt om man tänker på att så många av tyskarna var medlemmar av NSDAP och att man måste gå vidare med de människor, som erkände fel de begått.
(Topparna ställdes inför Nürnbergdomstolar, men många kom undan till Sydamerika)
I slutet av filmen citeras Dagerman att han inne på året 1947 ser att dessa Spruchkammer upphört och säger att nu hade amerikanerna bestämt sig.

Min kommentar: de hade bestämt sig för att sluta ägna sig allvarligt åt avnazifiering för att i stället sikta på vad som efter några år blev återuppupprustning. Med ett Bundeswehr lett av fd befäl i Wehrmacht.

Idag (14/11) läser jag i junge Welt att det kommit ut en bok om en rättegång mot Hans Globke. Som högt utbildad jurist skrev han kommentarerna till de rasistiska, antisemitiska Nürnberglagarna 1935., som gav den juridiska-byråkratiska grunden för folkmordet på judarna.
Dr. Hans Globke kom redan 1949 in i den västtyska statsförvaltningen och blev från 1953 statssekretetare hos Adenauer och ansågs som hans högra hand.
År 1963 hölls en rättegång mot honom i DDR. Som tidningen skriver var det naturligtvis en politisk rättegång. Den förbereddes med att man samlade in vittnesutsagor från överlevande judar. Erika Schwarz har gått igenom dem – 636 protokoll på över 4 000 sidor.
I sin bok ”Juden im Zeugenstand. Die Spur des Hans Globke im Gedächtnis von Ueberlebenden des Shoah” har hon tagit med 128 av dem. Skakande texter enl junge Welt, som publicerar utdrag ur fyra utsagor, däribland författaren Sfean Zweigs mammas.
Källa: http://www.jungewelt.de/2009/11-14/ under rubriken Eine wahre Fundgrube.

Som sagt, Churcill hävdade att Stalin aldrig bröt sina ord. I Jalta kom man överens om att Tyskland, Österrike samt Grekland bl.a. skulle tillhöra Västs intressesfär. Alltså ingrep aldrig Stalin och hjälpte kommunisterna i inbördeskriget som följde i Grekland direkt efter kriget, utan lät engelsmännen avstyra en kommunistisk seger där. Eftersom Väst gick med på att Österrike blev neutralt, enligt överenskommelsen, så blev Österrike fritt. Det finns ingen som helst anledning att anta att Sovjet hade brutit sitt ord vad gäller just Tyskland, om Väst hade hållit sig till överenskommelsen man gjort tidigare. Sovjet hade mycket större intresse av ett neutralt, demilitariserat Tyskland än ett Tyskland som var nerlusat med amerikansk militär, med militära baser riktade mot Sovjet, som alltså skulle involveras i Västs/användas för aktioner mot Sovjet. Det förstår alla som tänker till lite och som förmår frigöra sig från och tänka lite utanför den indoktrinering man utsatts för.

Hela grundtanken hos de västliga ledarna kan ha varit att Sovjet aldrig skulle tillåtas uppträda på ett sätt som verkade ge positiva resultat. Europeer i allmänhet hade väl inget emot att Tyskland återförenades, men då på ett sätt så att man slapp militarismen igen. Följaktligen såg västmakterna till att landet förblev delat och att västra Tyskland återupprustades och anslöts till NATO. På det viset kunde man permanent provocera Sovet, och sedan utropa ”se hur aggressiva de är” när Sovjet protesterade.

Du har också rätt i att Sovjet krävde skadestånd av Tyskland och man tog ju också ut ett sådant av Östtyskland, monterade ner allt man kunde i stort sett, och fraktade hem till det förödda Sovjet.

Vi vet ju också att Väst bekämpade kommunismen från dess allra första början. Detta är ju knappast ens kontroverisellt, tvärtom skryter man med det idag.

Väst var inte speciellt skrämt av Sovjets militärmakt, varken 1917 eller 1945. Men däremot var makthavarna i Väst skräckslaget rädda för att exemplet Sovjet skulle lyckas, ekonomiskt och vad gällde att skapa allmänt välstånd för sina innevånare. (Vi måste förstå det som hände då utifrån den tidens villkor och då hade Väst ännu inte lyckats besegra kommunismen.) Makthavarna och den ekonomiska eliten där ville förstås inte ha revolutioner i Väst, pga man skapade så mycket bättre levnadsförhållanden i de kommunistiska staterna. De ville inte mista varken sin makt, sin rikedom eller sina huvuden.

Alltså har man i Väst alltid haft allt intresse i världen av att smutskasta och bekämpa kommunistiska regimer, och man har också gjort så, med alla medel, ekonomiska, militära och propagandamedel. Vi har ingen aning om hur det kunde ha sett ut i vissa kommunistiska stater om detta inte hade varit fallet.

Vad gällde Tyskland krävde Sovjet ett neutral, totalt demilitariserat enat Tyskland efter kriget. Detta ville Väst inte ha. USA föredrog ett starkt Västtyskland, där man dessutom kunde ha kvar sina ockupationstrupper och militärbaser. Det talas ju väldigt lite om att USA haft militär där alltsedan kriget ex. De där otillgängliga alperna var man däremot inte intresserad av. Alltså kunde Österrike bli fritt enligt överenskommelsen 1955, men tvingades skriva in i grundlag att landet ska vara neutralt och inte försöka återförenas med Tyskland.

Det är mycket sannolikt att Tyskland hade kunnat få samma villkor, för Sovjet hade ett intresse av just ett neutralt och helt avrustat Tyskland, och för Sovjet var det betydligt mindre hotfullt än ett Västtyskland på Västmakternas sida, och just det som blev, med amerikansk kvarvarande militär samt Natomedlemsskap.

Sixten Andreasson:
Kennan har sagt att han ansåg att Sovjet varken ville eller kunde hota Väst militärt efter kriget pga det var så förött. Kanske han också sagt det du föreslår. Det vet jag inte. Men jag vet att Churchill, trots sin djupa antikommunism, sade att Stalin alltid höll sitt ord och att man kunde lita på honom och att höll överenskommelser.

Just detta sågs väl som ett problem i Väst sedan Tyskland var besegrat, eftersom Stalin hade lovat att sätta in trupper mot japanerna på sin ostfront och började transportera trupper dit (minns inte om han hann sätta i dem en kort tid eller inte). Detta ville Truman inte alls eftersom man ville förhindra att Stalin fick något inflytande över vad som hände på den sidan.

Många analytiker har ju framfört åsikten att atombomberna över Japan var ett sätt för USA att snabba på slutet så att Stalin aldrig skulle hinna lägga sig i det på den sidan, och USA har också kritiserats för detta då japanerna tydligen hade fredstrevare på gång, och att man troligen inte hade behövt ta till atombomberna mot dem.
Andra har menat att man kunde ha nöjt sig med att inbjuda några japaner till en provsprängning och talat om för dem att de skulle få smaka på sådana bomber om man inte gav sig.

Sedan kan man ju att nämna att Truman fick besked per telefon om att den första atombomben hade sprängts i Los Alamos, just under Potsdamkonferensen.

Nummer 5 Sixten, att Potsdam konferensen hamnade in om ” ” beror på att jag har för mig att konferensen som var planerad i juni skulle ha varit på annan ort än Potsdam.

Givetvis var konferensen viktig, men Stalin hade tydligen saker att utföra som hade högre prioritet. Tysk bedömning är att han ville ha total kontroll över SBZ för att förbättra sin förhandlingsposition.

Jag antar att du syftar på Helsinki konferensen 1975? En av mina vänner arresteras och fängslades 1985 för innehav av slutdokumentet från den konferensen på tyska. Hon kallade DDR för SBZ ända till 1990. Sant är att västtyskland försökte stoppa mycket av handel och ekonomiska relationer med och till DDR. Det var främsta anledningen till den kraftiga utbyggnaden av hamnen i Rostock.

Rädslan var utan tvekan ömsesidig mellan de två länderna, vilken sida som uppträdde mest fientligt är svårt att säga. Klart är att DDR tvingades att spärra in sina invånare för att kunna behålla dom.

Den ekonomiska utvecklingen var i princip lika i öst och väst fram till slutet på 50-talet, trots DDR’s minskade produktionsmöjligheter beroende på krigskadestånd till Sovjet.

Kersin, det verkar som jag slarvat bort ett av mina inlägg. Kontentan av det inlägget var att jag inte ser något som motsäger din version. Det beror på vilka fakta man väljer ut. Exempelvis, var det västmakterna som djävlades med Sovjet och inte släppte in dom på sexländerskonferenasen i London, eller var det krav på att SMAD skulle sluta att lägga sig i politiken som fick sovjet att dra sig ur? Det är nog omöjligt att avgöra den saken idag. Möjligen finns något att hämta i de sovjetiska arkiven

Vi vet exempelvis att Västsidan, amerikanerna, genast satte igång att dammsuga Tyskland på framstående forskare, som man sedan tog över till USA och somliga av dem tvättade man ordentligt, eftersom de hade varit medlöpare av värsta sorten.
Sovjet gjorde samma sak i sin zon.

Vidare: Om nu Sovjet hade haft expansion Västerut, bara för expansionens egen skull, som målsättning, hur kunde det då komma sig att Österrike släpptes fritt och enhetligt, i enlighet med Potsdamöverenskommelsen? Jo, för de där alperna hade Väst inget militärt intresse av. Så där genomförde man det man kommit överens om, utan att Väst obstruerade.

Sedan bör man också påpeka att när kommunisterna i Grekland, som enligt Jaltaöverenskommelsen tillhörde Västs intressesfär, höll på att segra i ett inbördeskrig i Grekland efter kriget, så ingrep inte Stalin. Han stödde inte kommunisterna då de nedkämpades av Västmakternas militärstyrkor.

Det är alltså helt enkelt inte korrekt att hävda att Sovjet var ensidigt och hotfullt expansionistiskt efter kriget. Tvärtom är det nog ganska klart att Stalin hoppades, och trodde, att det skulle bli möjligt med fredlig samexistens och normalt samarbete mellan Sovjet och Väst efter kriget, då de ju hade kämpat sida vid sida mot Hitler. Så blev det inte, och det var inte Stalins fel, hur gräslig inrikespolitik han än förde och hade fört.

En smutsig trasa kan ju ha vita/rena fläckar. Världen är inte svar-vit. Det finns många nyanser av grått mellan dessa färger. Den som inte förmår inse och se det lär sig ingenting av historien utan är dömd att upprepa dem.

Varför sätter du Potsdamkonferensen inom citationstecken?
Tidpunkten för en så viktig konferens (slut på WWII) måste väl bestämmas gemensamt av segermakterna, eller hur?

Att Frankrike inte var med har sina speciella orsaker. Läs Knut Ståhlbergs de Gaulle-bok.
USA:s mening som Churchill biträdde var att Frankrike skulle behandlas som ett ockuperat land. Det fanns tryckt speciell valuta för det. de Gaulle fick verkligen kämpa med näbbar och klor för att hävda Frankrike som självständigt och som en av de krigförande mot Nazityskland. Till sist fick man en ockupationszon i västra Tyskland och sektor i Berlin och Frankrike med i förhandlingar. de Gaulle gjorde bl a en resa till Moskva.

Du skriver Sowjetische Besatzungszone – DDR betecknades länge som SBZ i Västtyskland. Enl Hallsteindoktrinen skulle DDR inte erkännas som egen stat och andra stater hindrades från att göra det (utpressning). Man var mycket aktiv för att stoppa ev handelsavtal – ibland som redan var klara t ex frukt o kaffe från afrikanskt land.
Det blev först ändrat med Willy Brandt och Helsinkikonferensen.

DDR gick faktiskt framåt ekonomiskt i början och satsade på idrotten för att bli erkänt internationellt.
Men att de kände sig hotade i början är väl inte konstigt när grannstaten uppträder så fientligt mot en