Kommentarer till Om det fria ordet och de famösa nidbilderna av Muhammed

Av: per

per — Sat, 29 Jul 2006 18:50:25 +0000

Men det handlade inte om Jyllandsposten. Det handlade om yttrandefrihet. Tror man att den bara måste fösvaras när man sympatiserar. Som ett exempel arabiska redaktörer som gjorde det svenska borde ha gjort det vill säga publicerade på nyhetsplats har kastats i fängelse. Samtidigt duckade svenska tidnigar och dolde sin feghet genom att lögnaktigt påstå att dessa bilder var rasistiska och dylikt nonsens.

DE innehöll ingenting som var upprörande enligt moderna standar. Hade de förställt israeliska politiker skulle ingen reagerat och borde inte ha reagerat.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 10 Feb 2006 01:04:37 +0000

Sara:
Tack för din kommentar och ja jag anser också att det i grunden handlar om hets mot folkgrupp och tycker att det var oerhört smaklöst, kränkande och medvetet publicerat för att förnedra och uppmana till förföljelse av muslimer.
Tror att du även får stöd från mig i den här frågan i mitt senaste inlägg, som jag hade skrivit redan innan jag hade läst din kommetar.

Av: Sara Ryahi

Sara Ryahi — Thu, 09 Feb 2006 21:48:13 +0000

Du har ett poäng med det du säger. Jag är en muslim, jag tycker inte om att de har tecknat profeten på ett så nedvärderat sätt (som en terrorist med en bombliknande turban) och jag protesterar starkt mot detta, men jag vill också påpeka att det handlar inte bara om en dum teckning,icke muslimer kan ta och skita i och följa muslimers regler och förbud. Bilden visade den person vi ser upp till på ett så pass nedvärderande sett, man kan då börja ifrågasätta syftet bakom publiceringen,detta handlar om hets mot folkgrupp och då kan det absolut inte kallas för yttrandefrihet. Och nu bara för att vissa göra dumma saker som bränner flaggor och bombhotar folk, så får alla muslimer lida av de fördomar och hat som utvecklas i världen.Det känns inte som om folk ger mig min rätt av yttrandefrihet.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 06 Feb 2006 22:00:26 +0000

Simon:
Och det gjorde jag alltså inte. Däremot har jag svårt att förstå att man försvarar dumma ageranden. Det är illa nog att de begås.

Av: simon j

simon j — Mon, 06 Feb 2006 18:28:58 +0000

Jo jag måste erkänna att jag läste ditt inlägg som att du tyckte att ett utkrävande av ansvar av dem som publicerat kränkande bilder var ett rimligt sätt att förhindra ett krig. Det glädjer mig som sagt om jag tolkade dig fel.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 06 Feb 2006 18:19:29 +0000

Simon:
Att konstatera att det fria ordet kräver visst ansvar är inte att kräva repressalier för oansvarighet. Läs vad jag faktiskt skriver, inte vad du tror att jag skriver, eller som du tror att jag menar men inte skriver.

Av: simon j

simon j — Mon, 06 Feb 2006 18:11:18 +0000

Det finns minst två typer av censur. Dels sådan som en övermakt, t.ex. staten eller kyrkan påtvingar en, dels sådan man lägger på sig själv. Den senare sorten kan vara en god och fin sak – så länge den är sprungen ur hänsyn och omtanke. Är den däremot sprungen ur en välgrundad rädsla för represalier som våld eller utmobbning kan det vara en hårfin skillnad mot maktcensuren.

Jag vet inte hur du tolkar detta när du pratar om att utkräva ett ansvar till försvar av det fria ordets ömtåliga blomma. Men om detta inte var ett rop på represalier mot dem som publicerat kränkande billder som hotat freden, så får jag något lättad konstatera att jag missförstod dig.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 06 Feb 2006 17:31:45 +0000

Simon:
Nu har jag inte ropat på censur och skulle aldrig göra det. Jag bara tycker att det vore lämpligt att fördöma Jyllandspostens agerande. Det är något annat. Yttrandefriheten innebär ju också att man har rätt att ta avstånd från smaklösheter och dumheter som publiceras.

Och vad jag vet har danska regeringen ännu inte sagt att det här publicerandet innebär att man nog måste inför censur? Om så vore fallet, skulle det vara synnerligen befogat att försvara yttrandefriheten.

Av: simon j

simon j — Mon, 06 Feb 2006 16:11:33 +0000

Jo – på sätt och vis, men…
Som Jan G framhöll i sin AB-krönika idag så är det knappast de väl genomtänktas, balanserades, välartikulerades rätt man försvarar med yttrandefriheten.

Det är fegt att säga upprörande saker till dem som redan ligger – och det var väl vad Jyllandsposten får sägas ha gjort med sina bilder så länge de befann sig inom landet. Men jag kan inte komma ifrån att det i detta läge är ytterst viktigt att noggrannt påminna sig och andra om varför de har och ska ha kvar rätten att göra så. Vilken kamp mot Europas tidigare religiösa makthavare som krävdes för att vi skulle få den – och vad oerhört mycket vi och resten av världen har vunnit på att den kampen vans.

Det är nämligen så att om vi inte bevakar yttrandefriheten som princip, även när den används för korkade uttalanden riktade åt fegt håll, så blir alla upplevda kränkningar en orsak till möjlig censur. Om vi offrar yttrandefriheten för att rädda freden i det här sammanhanget, var ska vi då dra gränsen? Vilken form av uttalanden, åsikter, trosyttringar kommer odemokratiska makthavare att rikta frustrerade befolkningars vrede mot nästa gång?

Kampen för demokrati, yttrandefrihet och integritet är aldrig vunnen. Det kommer alltid att finnas bra skäl att sälja ut små bitar i taget för att slippa kortsiktiga obehag eller bekämpa någon för närvarande aktuell fiende.