Om man i stället för ”tillfrisknande” tar till en krångligare omskrivning ”håller på att vakna upp ur den själsliga förlamningen” kanske det blir begripligare? För tillfrisknande ur en djup och förlamande depression måste väl innebära att förlamningen gradvis hävs? Men just i det ögonblicket när den hävs finns risken att något går fel, verkar det.

Björn Nilsson:
Vapentilgängligheten gissar jag på som den andra stora och viktiga faktorn. Lite svårt att skjuta en massa människor utan skjutvapen även om man skulle få lust att göra det. i Finland är tydligare vapentillgången större än i Sverige och USA är ju extremt i det avseendet.

Men, det finns andra vansinnesdåd som man kan ta till i brist på vapen, som att slå vilt på folk med järnrör, som väl någon gjorde i Sverige, eller vansinnesköra rakt in i en grupp människor, vilket vi också har sett här. I båda fallen handlade det om personer som hade varit i kontakt med psykvården. Sedan hade vi ju militären som fick fnatt och sköt en massa flickor i Gävle. Han hade också haft kontakt med en läkare pga att han var deppig för att hans flickvän hade gjort slut.

Men, sådana här reaktioner är förstås mycket sällsynta och i vissa fall handlar det säkert om människor som är totalt galna oberoende av medicinerna.

Det finns dock människor som berättat att de fått lust att slå ihjäl folk när de börjat äta SSR, eller att begå självmord. Har läst sådana berättelser på nätet, men vet inte riktigt var just nu.
Så har vi ju alla som är övertygade om att de livräddats av preparaten också, liksom de som anser sig räddade av de sockerpiller de har fått, placebo alltså.

Det väsentliga jag vill ha fram här är emellertid att man inte kan tala om vetenskapligt belagda fakta här utan att det rör sig om gissningar och tro, från läkarnas sida, varför det inte är så lätt att dra någon knivskarp gräns mellan vetenskap och icke-vetenskap i somliga fall.

Jag skulle acceptera ett påstående ”att en deprimerad person kanske är på väg att tillfriskna när vederbörande får kontakt med sina aggressiva känslor…” men obs! det är ”natt och dag”-skillnad i att känna aggression och att handla i enlighet med den.

Professor Beerman tycks sätta ett likhetstecken mellan aggression och självmordsbenägenhet, snarare än sätta ett likhetstecken mellan depression och självmordsbenägenhet. Resonemanget är motsägelsefullt. Därmemot finns inget motsägelsefullt i ett våldsamt beteende efter intag av SSRI preparat. Detta känner vi ju redan till från fall i USA där man i domstol slagit fast i åtminstone ett fall att SSRI orsakat grovt våldsdåd.

Det är tragistk att så många (och ofta så unga! människor) som tar den ”lätta” vägen och försöker komma ifrån eller minska sin vånda, sin oro, sin ångest eller till och med ”normala” obehagliga känslor som uppstår när livet känns lite tufft, genom att äta lyckopiller… det är så många som blint tror på auktoriteter…
och i sin tur är läkarna allt för villiga att bistå läkemedelsindustrin…