Om det är så bra för alla kommer fler att följa efter dessutom!

Länk till min post om saken:
Företaget Semco i Brasilien, onsd. vecka 20, 2005

Det vet jag inte för jag förstår inte vad du pratar om

Alla skulle inte fatta kloka beslut, men alla skulle få ändra sig om de tyckte att det blevo fel!

Det skulle innebära att man finge förfoga över sin egen lön. Det innebär inte att man finge bestämma vad andra skall värdera ens eget arbete till.

Men jag tycker precis som du. Ingen skulle tvingas att betala andras löner mot sin vilja!

Var är det vi inte är överens?

Och hur det skulle gå till att var och en själv bestämde hur de skulle förfoga över värdet av sitt arbete förstår jag inte, Skulle var och en själv bestämma sin lön?

Det skulle ju dock gå att säga en timmes arbete mot en timmes arbete, men det skulle betyga lika lön/timme. Jag har inget emot den principen även om jag kan acceptera rimligt högre, men inte ohemult mycket högre, lön för mer ansvar, utbildning och erfarenhet. Men hur ställer du dig i den frågan?

Vad människor gör med sitt arbete, och speciellt med sitt ackumulerade arbete, är förstås deras egen sak. Men som jag har klargjort är oftast den bästa användningen att byta det mot andras arbete.

Ränta innebär i det perspektivet att någon (fast det är alltid många) har sparat arbete som de tex överlåter till en bank att förvara.

Banken i sin tur betalar en låg ränta för att få förfoga över detta under en överskådlig tid. Bankens arbete är att förmedla detta värde/arbete till andra som är i behov att mycket sådant vid ett tillfälle (tex bilköp eller husbygge). Dessa i sin tur får betala tillbaka, dvs arbeta av, detta under en längre tid. Man kan ogilla ränta som fenomen, eller tycka att den gärna skulle kunna vara lägre, men att betala ränta innebär att man köper en tjänst, dvs andra människors arbete.

Det gills inte att tycka, att ’man’ borde slippa ränta. Det gör man dessutom om man hittar någon som vill överlåta sitt arbete (pengar) under en längre tid utan motprestation.

Det där med att vissa har mycket högre lön än andra är en annan fråga. Hela idén är förstås att man kan köpa andra människors arbete med sitt eget arbete som betalning. Sådana transaktioner blir bara av om man tror att dennes arbete är något man åstundar, dvs har ett värde för en själv. Detta går sällan att fastställa eller värdera i förväg. Det finsn ganska stort inslag av förhoppningar i chefslönesättning. Och misslyckas en sådan åkar han ut illa kvickt.

Problemet i den frågan är snarare att där finns en hel del chsfsjobb som tillsätts och betalas med pengar (dvs folks arbete) utan att dessa har har möjlighet att välja eller dra sig ur. Regelmässigt uppkommer där också problem och inkompetens när inte ansvarsfördelningen blir naturlig, dvs när folk förfogar över andras tid/pengar utan deras medgivande.

Kerstin, när du säger ’fördela’ resurserna implicerar du per automatik någon som har makt/befogenhet att fördela. Jag ogillar denna ordning (se ovan) och jag förordar att folk får förfoga över värdet av sitt arbete efter eget skön. Men jag ser sällan riktiga argument som håller isär vad som är vad i denna och liknande frågor.