Däremot gick det fler muslimska barn på skolan än kristna och ändå är det bara de kristna högtiderna som firas på något sätt, det känns ganska snedvridet.

Men nu kanske vi håller på att avvika alldeles för mycket från grundämnet, så vi kanske ska fortsätta diskusisonen vid ett senare tillfälle

Varför jag kom in på högtider är bl.a. för att en vän hade en kompis som var Jehovas vittne och i den skolan fick de inte kalla julfesten för julfest, för att då fick inte den kompisen vara med. Och när min mamma var ung och gick i skolan på lördagar var det en tjej som var sjundedagsadventist och fick vara ledig varje lördag. Hon led enligt min mamma ganska mycket av denna oönskade uppmärksamhet. Och jag tycker nog att de föräldrarna inte hade behövt låta sina barn bära deras övertygelser.

Och jag tycker att en sjuåring är för liten för att behöva ta ansvar för den typen av beslut, därför borde hennes föräldrar skydda henne från uppmärksamhet som hon inte själv begärt. På det viset kan man nästan säga att rektorn på Minerva träder fram och försöker skydda henne, även om man väl får säga att hans formuleringar inte var så lyckade direkt.

Men det kan lika väl vara så att familjen är relativt sekulär och bara tycker att vissa traditioner är trevliga att fortsätta med, men att de samtidigt förklarar för flickan vad sjalen har för symbolik och varifrån traditionen härstammar.

Min flickvän har jobbat som vikarie på en förskola i ett ganska invandrartätt område och har berättat om en del av ungarna som har fått sina föräldrars traditioner förklarade på ett sånt sätt att de själva kan välja om de vill följa dem eller inte.
Exempelvis var det ett muslimskt barn som tyckte det var ok att äta fläskkött eftersom föräldrarna förklarat att den traditionen uppkommit genom att det inte gick att förvara sånt kött i öknen eftersom det skulle bli dåligt och folk skulle bli sjuka av det. Eftersom de nu bor i Sverige föreligger inte längre den risken och då är det (i den familjen) accepterat att äta.

Sen är jag egentligen för helt sekulära skolor, det känns som att det finns mycket större möjlighet att barnen själva ska kunna göra ett övervägt val om de vill vara religiösa ifall de får chansen att utforska alternativ.
Att inte undervisa i religion däremot är nog inte rätt väg att gå, för det första är det så mycket historia inblandat att man bör känna till det och för det andra tror jag det öppnar för mer förståelse för andra religioner (om man nu undervisar i åtminstone alla stora religioner och inte snöar in på ”vår” kristendom).

Dessutom ogillar jag att vuxna inte ger sina barn en möjlighet att verkligen välja. Jag har svårt att tro att denna sjuåring skulle vara annorlunda än andra i samma ålder – man vill leka, lära och ha kul och det är så onödigt att sätta upp hinder för ett umgänge i ett visst sammanhang, i detta fall skolan. I den svenska skolan måste alla gå och alla barn ska lära sig simma, läsa, gymnastisera, diskutera… Hur gör den här tjejen när hon spelar fotboll? Ska vi acceptera att några inte kan vara med på gympan pga kultur? Hur är det med musiklektionerna? Och om jag själv är övertygad ateist – ska mina barn slippa religionsundervisningen? Det kanske låter långsökt, men är det verkligen så stor skillnad? Det blir dessutom ihåligt att åberopa sin kultur, när majoriteten från samma kultur väljer att inte klä sina småflickor i huvudduk. Jag förstår helt enkelt inte den förälder som vill kringskära sitt barns liv på detta sätt.

Sen undrar jag lite över ditt uttryck :”Just därför tycker jag det är hemskt när 7-åringar iklär sig symbolerna för en vuxen kvinna”
Betyder det att du tycker det är hemskt när 7-åriga flickor har klänning på sig?

Att förbjuda den här flickan att ha sjal är väl ungefär som att förbjuda kristna elever att bära ett kors runt halsen? Vilket för oss in på debatten om skolor ska tillåta religiösa uttryck eller inte, men den kanske vi inte ska föra på det här inlägget

”Begreppen heder och oskuld placerar en mans prestige mellan kvinnans ben. Det är inte genom att betvinga naturen eller erövra berg och floder som en man befäster sin ställning, utan genom att kontrollera de kvinnors rörlighet som genom blod eller äktenskap är besläktade med honom, och genom att förbjuda dem all kontakt med främmande män.”

Seden att i olika grad täcka kvinnans kropp med allt ifrån en enkel sjal till en heltäckande burka har enligt Farahani, och de hon hänvisar till, inte sitt ursprung i religionen. Hon lägger fram tesen enligt ovan att det är ett sätt att bygga ”murar” kring kvinnan, att skydda henne för männens blickar ”de andra männens”, att göra kvinnan ”privat”.

Det är helt klart att för många kvinnor har seden att täcka sin kropp fått en annan betydelse. De ser det som ett sätt att visa och stå för sin religiösa övertygelse. Jag tolkar det egentligen som ett meddelande till ”oss andra” att de är stolta över sitt ursprung. Orsaken till att jag påstår det är att det var i Europa eller i länder där den muslimska väckelsen tog sig politiska uttryck (som i Iran) som seden att bära slöja först började öka igen.

För mig är det svårt , i synnerhet efter att ha läst Farahanis avhandling, att se det här täckande av kvinnans kropp som nåt annat än mansförtryck. Det är helt klart att det är ett sätt att markera skillnaden mellan man och kvinna och att se kvinnan enbart som kön. Just därför tycker jag det är hemskt när 7-åringar iklär sig symbolerna för en vuxen kvinna, att flickebarn ska ses i första hand som representanter för det kön de tillhör.