”För övrigt så skriver jag att man genomför chockdoktrinen här. Den handlar om hur politiker använder ekonomiska eller andra allvarligare kriser för att skära ner eller bort den offentliga sektorn – vilket är en bit på väg mot den nyliberala drömmen – som i grunden är en mardröm.”

Och jag konstaterade att man knappast har något annat val än att skära i utgifterna när underskotten skenar. Att skära ner i offentlig verksamhet är ingen politikers önskan idag, eftersom i princip allihop är socialkonservativa, socialliberaler, socialdemokrater eller socialister och omfamnar välfärdsstaten. Chockhöjda skatter accepteras inte av människor. Då är det bara nedskärningar som finns som alternativ för politikerna. Det har ingenting med någon medveten chock att göra. Bara en krass verklighet.

Mvh,
RD

Om folk går arbetslösa får de ändå lite pengar, men tvingas skära ner sin konsumtion. Det genererar mindre skatteinkomster till staten. Om de arbetar mot anständig lön får staten mer tillbaka i skatt och samtidigt ökar det landets välfärd och rikedomar om människor arbetar.

Det finns inget större nationalekonomiskt slöseri än att låta människor gå arbetslösa. Arbete kan inte skjutas upp. Det som inte blir gjort idag, det kan inte göras i morgon utan att morgondagens arbetsinsatser blir ogjorda.

Det finns en hel del på nätet om detta och beräkningar på hur mycket lönsammare det är för staten att ha folk i normalt arbete istället för gående arbetslösa.

Vidare ska man ha klart för sig att vad som är bra för landet – som helhet, och vad som är bra, eller det bästa för några enskilda företag eller deras VD:ar, och på kort sikt, inte alls är samma sak. Därför, bl.a. kan man inte likna nationens ekonomi vid ett företags, eller enskilda individers ekonomier. Det är kanske väldigt bra för VD:ns bonus i ett privatiserat tågbolag att företaget går med hejdundrande vinst, just nu. Men det kan vara, och är i det här fallet, förödande för landet och många andra företag på lite sikt.
Allt är beroende av allt annat. Ingen människa är en ö.

För övrigt så skriver jag att man genomför chockdoktrinen här. Den handlar om hur politiker använder ekonomiska eller andra allvarligare kriser för att skära ner eller bort den offentliga sektorn – vilket är en bit på väg mot den nyliberala drömmen – som i grunden är en mardröm.

Det är just de stora dragen jag redogör för. Att försöka få EU till något liberalt är bara så fullständigt fel.

Att gynna vissa individer på andras bekostnad är att kränka en individers moraliska rätt till självbestämmande över sitt eget liv. Det är en kollektivistisk samhällslösning, vilket är raka motsatsen till individualism, vilket är liberalismens kärna.

Att gynna företag och stat på individers bekostnad är korporativism. Korporativism är också kollektivism.

Att hindra människor att fritt byta värde mot värde med varandra är regleringar. Regleringar har EU prackat på oss så att det räcker och blir över, utöver de regleringar vi redan hade.

Alla försök att kollektivisera samhällen har misslyckats genom historien. Med nuvarande kurs är EU på väg att gå samma väg.

Mvh,
RD

Nu är det nog så dessutom att ingen enda ideologi/utopi någonsin har genomförts och setts fungera. Allihop har pajat under vägen, och oftast för att de inte tagit hänsyn till verkligheten på viktiga punkter.

Vi ska nog vara väldigt glada för att din dröm om totalt genomförd låt-gå-politik inte förverkligats – än, fast man försökt de senaste 25-30 åren ”på nytt” och trots att samma försök totalhavererade många gånger tidigare, senaste 1929. Att det inte kan förverkligas har tom Borg fattat, som som ung och naiv libertarian diskuterade ungefär som du. Vi får nog försöka verka för de goda kompromisserna om livet ska bli drägligt för de allra flesta. Bättre än de för de flesta goda kompromisserna kan det troligen aldrig bli.

Utmärkt. Då är i princip ”ny”-liberalism samma sak som liberalism. Den liberala ideologin eftersträvar frihet från tvång, att människan själv har makt över sitt eget liv, att staten inte inkräktar på människors frivilliga överenskommelser. Det är ungefär vad som står i den definition som du citerar. Då är vi i stora drag överens om axiomen.

En liberal är generellt sett motståndare till ännu ett lager av statlighet – EU:s överstatlighet betyder ännu mer ”möjligheter” för politiker att detaljreglera enskilda människors moraliska rätt att styra över sitt eget liv. De flesta uttalade liberaler (ej att förväxla med socialliberaler) röstade nej till EU och definitivt nej till EMU.

Merparten av EU:s budget (totalt 134 mdr euro, 2009) består av transfereringar (för att ”utjämna” inkomster) och att upprätthålla regleringar, t ex lagar som begränsar friheten för människor och företag att frivilligt avtala om utbyten av värden med varandra, samt subventioner, protektionistiska tullar, export- och importkvoter.

Det kostar i regel ingenting att släppa flödet av människor, information, varor, tjänster och kapital fritt. Det är arbetet med att hindra dessa från fri rörelse som kostar resurser. Vi liberaler förespråkar just EU:s grundprincip om de fyra friheterna. Men EU anslår i runda slängar 130 miljarder euro för att motverka just dessa friheter genom hindra människor att fritt avtala med varandra.

Övergripande fördelades budgeten så här 2009:

Sysselsättning, sammanhållning och forskning, 45%, ca 60 mdr euro
Jordbruk och miljö, 42%, ca 56 mdr euro
EU och omvärlden, 6%, 8 mdr euro
Frihet, säkerhet och rättvisa, 1%, ca 1 mdr euro
Administration, 6%, ca 8 mdr euro

1/100 av budgeten anslogs till vad som skulle kunna ligga en liberal nära: frihet och rättvisa – att öka respekten för individens fri- och rättigheter. En hundradel. Dock handlar inte EU:s frihetsbegrepp om den ”negativa” friheten, dvs frihet från tvång, utan i stället värnar man huvudsakligen den ”positiva” friheten, dvs ”frihet” att ha rätt till något, på någon annans bekostnad. Så inte ens den posten får godkänt ur liberal synvinkel.

Som exempel:

Vari består det ”ny”-liberala i tvinga medlemsstaternas individer att finansiera mångmiljardstora jordbrukssubventioner och andra typer av bidrag?

Vari består det ”ny”-liberala i tvinga medlemsstaternas individer att finansiera infrastrukturprojekt i avlägna regioner?

Vari består det ”ny”-liberala i tvinga medlemsstaternas individer att finansiera tullmurar som hindrar fattiga utvecklingsländer att sälja sina jordbruksprodukter till oss inom unionen?

Du får ursäkta, men jag har mycket svårt att se NÅGOT (ny)liberalt med EU alls.

Mvh,
RD