Kommentarer till Det strålande standardargumentet

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 19 Apr 2006 18:41:46 +0000

Kimme:
Man kan inte säga allt om allt i varje inlägg. Jag har kritiserat socialdemokraterna en hel del på den här bloggen.
Det blir oerhört tjatigt att ständigt besvara samma typ av kritik, som man redan har besvarat, eller att besvara kritik för sådant man aldrig har hävdat allternativt beskylla för att aldrig kritisera sådant som har kritiserat på bloggen tidigare.

Av: Kimme

Kimme — Wed, 19 Apr 2006 09:12:31 +0000

Alltså, Kerstin! T.o.m. en gammal vänsterräv som jag tycker ju att man ska få lov att vara självkritisk. Även gentemot sitt land. Det är obehagligt med enpartistater och tyvärr har det nästan blivit så i Sverige. En majoritet som inte ens håller en konsekvent linje, utan är populistisk och maktfullkomlig, gagnar ingen vanlig männsika utan herrgård i Sörmland. Att folk bytte tillbaka till sossarna efter ett av borgerlighetens maktperioder beror ju säker mest på att det råkade vara en period då HELA VÄSTVÄRLDEN gick igenom en svår ekonomisk kris. Det var ju bara tur att inte sossarna satt vid makten då! Annars hade ju DE fått skit för det. Kronan var ju satt ur spel – alla som är insatta i ekonomi och som minns vet ju att det var gemensamma beslut som togs då. Sossarna var ju inne på samma sak – det är bara utåt som de i efterhand och med facit i hand påstår att de minsann hade en annan lösning. Historieförfalskning är något man måste sluta med inom ”rörelsen”. Ett exempel på förfalskning är att skylla kronans fall på borgerliga regeringen. Det stämmer inte. Så pass ärlig kan man vara även som socialist.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 17 Apr 2006 22:05:40 +0000

Majsan: Jo rädsla för förändring är nog ganska utbrett och dessutom naturligt. Och jag håller med dig om att sossarna blivit maktfullkomliga. Men eftersom jag inte kan se att alliansen har någon bra politik för att förändra i den riktning jag önskar se, så har jag svårt att tala för förändring åt det hållet. Jag anser definitvt och envetet att förändring för förändringens skull inte är något gott. Förändringar ska vara till något bättre, för de flesta (inte bara för de rikaste), om jag ska vilja tala för dem. Tillägg ett par timmare senare: På exempelvis Peter Antmans sidor (speciellt denna sida), en bra inkörsport till vidare studier av området, kan man få reda på mycket om hur svensk ekonomi sett ut och vad de olika regeringarna vi haft de senaste 35 åren (varav två perioder med borgerliga sådana), har åstadkommit, och därmed hur vår näraliggande historia ser ut. Vill man lära sig mer så är det bara att gå ut på nätet, eller till biblioteket.

Av: Majsan

Majsan — Mon, 17 Apr 2006 21:29:58 +0000

Det jag egentligen är ute efter är inte att valtala för alliansen. Som jag skrev tidigare så tycker jag vi har en usel opposition.

Min oro ligger på ett djupare plan, bortom partikäbblet. Jag är orolig för Sverige. Landet präglas av rädsla för förändring.

Invändningen är då förstås att man ska inte eftersträva förändring för förändringens egen skull. Det är sant, men det är genom förändringar som människor i alla tider förbättrat sina levnadsvillkor.

Jag upplever att vi i Sverige klamrar oss fast vid gamla lösningar. Lösningar som en gång var goda, men som nu bara leder till stagnation eller rent av tillbakagång.
Därav min katalogaria i ett av mina tidigare inlägg om vad jag anser vara osunt i Sverige.

Av: Jonas N

Jonas N — Mon, 17 Apr 2006 20:55:13 +0000

Den som har läst din blogg ett tag har förstått att du är för bra saker, Kerstin, och mot dåliga!

Du har varit väldigt tydlig med det!

Detta gör dig lite unik! Och ändå väldigt mänsklig, vanlig!

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 17 Apr 2006 19:42:45 +0000

Majsan:
Jag ser endast ett skäl till att vilja byta regering, och det är om man tror att en annan regering kan göra ett bättre jobb, styra Sverige på ett bättre sätt. Det program som alliansen (och delar av den) lägger är mig ytterst avskräckande och jag har förra borgerliga perioden i gott minne – den var verkligen katastrofal för Sverige.
Det innebär inte att jag tycker att allting är bra med den nuvarande regeringen. Den som läst den här bloggen en tid har sett jag även kritiserar socialdemokratin.

Av: Majsan

Majsan — Mon, 17 Apr 2006 15:09:49 +0000

Tack för det, Kerstin. Bra, då har jag lärt mig att vara mer exakt i mitt ordval.

Nu till själva kärnfrågan. Ser du inte en fara i att ett parti faktiskt kan bli synonymt med staten/samhället?
Svenska staten = socialdemokratin.

Eller du kanske anser att den här tråden är avslutad?

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 17 Apr 2006 14:34:50 +0000

Majsan:
Jag är ledsen men jag kunde inte föreställa mig att du menade att man röstar ”genom ombud” för att det är valförrättaren som stoppar ner kuverten i lådorna. Det är inte vad man normalt menar med att ”rösta genom ombud”.
Annars håller jag med dig att det är många i bloggvärlden som vill missförstår om det går att missförstå och som letar orsak att kunna göra det.

Av: Majsan

Majsan — Mon, 17 Apr 2006 13:05:45 +0000

Jag har i alla fall lärt mig här att om man uttrycker sig otydligt så ens text kan misstolkas då är det det som blir bemött, inte det som är den egentliga kärnan i ens inlägg.

Det är ju trist för jag trodde att det här var en lite mer ”vuxen” blogg.

Av: Jonas N

Jonas N — Mon, 17 Apr 2006 10:47:16 +0000

Inhopp:

Det mest klädsamma är förstås att tro på att folk menar det dom skriver, och ifall man inte förstår skall man fråga och be om förtydligande (även det på ett respektfullt sätt).

Sen är det alltid en bra tumregel att vara medveten om att folk har olika kunskapsnivå och erfarenhet, formulerar sig olika väl och koncist, lägger in olika valörer i ords användning och inte alls sällan egentligen menar något annat än de lyckas uttrycka! Ibland tom någon annat än de vill uttrycka.

Därför är det bra att fråga om man inte förstår, om man menar att det inte kan stämma, om man tycker att där finns motsägelser, inkonsekvenser och även fråga om tanken var så igenomtänkt, om dess konsekvenser har övervägts.

Ofta ser man ganska snabbt på hur (om) folk svarar hur de menade egentligen tex hur bra underbyggda deras argument och fakta var, om det var tyckande, önskande eller analys som låg bakom. Och för det allra mesta går det att fortsätta konversationen därifrån. Om man ville föra en sådan alltså …