Kommentarer till Dags att erkänna riskerna med antidepressiva medel

Av: Kerstin

Kerstin — Wed, 10 Feb 2016 11:51:23 +0000

Emma:
Tack för att du berättar. Jag skulle önska att fler gjorde som du, av dem som inte far väl av SSRI och som har eländiga problem när de försöker sluta.

Av: Emma

Emma — Mon, 08 Feb 2016 18:32:16 +0000

Äter själv sertralin som är ett ssri preparat. Har ätit dem i 4-5 år för att jag aldrig riktigt vetat hur man slutar med dem vilket gjort mig rädd. Har äntligen hittat en skonsam metod som går ut på att trappa ned 10% ca en gång i månaden, har hållt på att trappa ned i 4 månader än sålänge och har lång tid kvar. Är SÅ arg på läkare som skriver ut dessa preparat till höger och vänster utan att berätta om att man FAKTISKT BLIR BEROENDE och att hela kroppen blir påverkad på olika konstiga sätt. Blir ARG på alla som kommer och säger att man ska sluta snacka skit om dessa preparat för att JUST DE mår bra på dem. Känns som att VÄLDIGT FÅ personer kan fungera på dessa, men tänk då på alla andra som mår skitdåligt pga av dem och som till och med får sina tillstånd förvärrade. Klart som fan att de ska göra sina röster hörda så att inte så många ska bli ilurade dessa preparat utan att veta vad som kan hända dem. Att det är så många som har negativa saker att säga om det talar bara för sig själv.

Av: Kerstin

Kerstin — Fri, 17 Jan 2014 14:29:19 +0000

Hanna;
Det är väl alla de där andra, som mår dåligt av preparatet som talar illa om det. Vi reagerar ganska olika på samma preparat nämligen.

Av: Hanna

Hanna — Thu, 16 Jan 2014 16:29:33 +0000

Sertralin är det bästa som hänt mig. Äntligen kan jag leva! Har inga biverkningar! Fattar inte varför så många talar illa om denna medicinen.
Hellre sertralin än att jag inte kan gå upp ur sängen!

Av: kria

kria — Sat, 16 Mar 2013 17:11:21 +0000

Jag har ätit olika antidepp under 12 års tid och jag blir inte bättre utan tvärt om,,jag sover mycket och blir i olika tider väldigt förvirrad,,jag är nu i 60-års-åldern och vet inte hur jag ska göra,,läkaren tycker att jag är bra men det är jag inte,,,jag mår så dåligt periodvis att jag vill ta livet av mig,,,dessutom har jag Imovane till natten som jag tar även dagtid mot biverkningar,,,
han skriver ut 40 inomvane i veckan för att jag ska hindra panikattacker och jag käkar vidare, han säjer att jag behöver min antidepprissiva och att de jag äter sertralin är bättre än någon annan antideppmedicin så jag får inte byta för han säjer att alla är lika. Va ska jag göra klarar inte att arbeta längre,,,för svåra biverkningar och sen så tror jag att jag blir mer beroende av dem än vad de säjer,,är rädd att sluta,,,har haft samma läkare i 14 år

Av: Konstifik?

Konstifik? — Thu, 01 Dec 2011 18:34:39 +0000

Tja,jag vet inte! Kanske fungerar dessa preparat på vissa? En relativ fråga i många avseenden!
Jag stoppar inte dessa i min mun mer efter 2 år! Det gjorde inte mig lycklig eller att det skulle kännas som om man gjorde något med känsla! Det är inte så enkelt att bara skriva ut vad som helst för vilka bekymmer som helst!
För mig fungerade det inte alls,fick bara besvär i form av problem efter för mycket träning i form av ryggproblem! Jag är väldigt skeptiskt till preparat av den sorten numera!
Jag kan inte äta dessa preparat bara för att så att säga fungera och vara en god arbetande medborgare!
Det sägs tom att det skulle vara omöjligt att slita ut en kropp,vad skall man hitta på härnäst?
Stå med ett vibrerande verktyg 8 timmar om dagen så får man nog se på andra bullar!

Av: Motvallsbloggen » Depression beror inte på serotoninbrist – äntligen ett erkännande

Thu, 03 Nov 2011 01:54:40 +0000

[…] – Dags att erkänna riskerna med antidepressiva medel, 24/9 2005 – Det kom en kommentar om SSRI, 31/12 2005 – Alltfler unga sjukpensioneras pga depression, 25/2 2006 – Staten drar in bidragen till Kilen – en tragedi, 28/12 2006 – SSRI – inte så förträffliga som man påstått, 26/6 2007 – Självmord bland unga flickor ökar, 5/10 2007 – Alliansen, läkemedelsgiganternas drömregering, 30/1 2008 – Även biologismen från 30-talet är tillbaka. Om lugnande medel och läkemedelsindustrins lurendrejeri, 31/3 2008 – Mer om äldrevård och “medicineringen” (eg. nerdrogningen) Motvallsbloggen 12/9 2008 – Mer om psykiatrikers underliga tankevärld, 24/11 2009 – Psykiatriker med underlig föreställning om “vetenskap och beprövad erfarenhet”, 24/11 2009 – Lite mer om “vetenskapliga” förvillelser, 3/1 2010 […]

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 06 Mar 2008 12:10:31 +0000

fif:
Som de märker på de andra som kommenterar så är du är inte ensam om dessa upplevelser. Men det är kanske inte så konstigt om läkare inte vill sätta ut preparaten om de får betalt för varje patient som de ställer på dem.

Medicinföretagen kallar det för ”klinisk forskning”, men nu har det uppdagats att stora delar av kostnaderna för det som somliga läkare nog tror är ”forskning” i själva verket förs upp på läkemedelsföretagens reklamkonton. Läkarna har alltså dubbla skäl att bli irriterade på människor som inte vill stå på preparaten, och som beklagar sig. Dels förlorar de pengar på att folk slutar, dels tror de säkert att deras ”forskning” därmed blir av sämre kvalitet, eftersom bortfall inte är så bra när man ägnar sig åt sådan. Vem vet, men observera: jag funderar bara här och har inga belägg för denna fundering, de kanske tom förlorar mycket på stort bortfall, genom att läkemedelsföretagen hävdar att deras undersökning blir oanvändbar om de har stort bortfall.

Det där att läkare blir arga/allvarligt irriterade för att patienter beklagar sig över biverkningar och vill sluta äta tabletterna, eller vägrar börja med dem, har jag numer från ganska många håll, och bl.a. var det fallet även i min mammas fall, och det är ju lite konstigt. Läkare har ju ingen anledning att bli arga på patienter över den saken.

Av: fifi

fifi — Thu, 06 Mar 2008 10:09:38 +0000

Jo svåra diskussioner.
Jag har ätit SSRI,olika preparat först fontex och senare cipramil.
Och jag blev nog inte hjälpt utan snarare sämre och fick alla biverkningarna som inte var övergående efter 1/2 år. Så läkare och även jag själv trodde att jag absolut inte skulle sluta med medicinen för då skulle jag må ännu sämre.
Men sedan fick jag stöd av en mycket en alternativmedicinare som i princip krävde att jag skulle sluta med SSRI om jag ville räkna med att få resultat av den alternativa behandlingen.
Det konstiga var att när jag slutade med SSRI blev jag mycket bättre, piggare, gladare och allt, fast en del biverkningar som muntorrhet och nattliga svettningar kvarstod länge efter avslutad behandling (över 1år), trotts att jag hade lägsta möjliga styrka på medicinen.

Min mamma har också ätit SSRI, hon tålde inte medicinen alls och hon höll på att dö för att hennes läkare vägrade sätta ut dem,och dessutom avrådde mottagningssköteskan henne från att uppsöka akutmottagning för hennes symtom bedömdes via telefon vara inbillning, och ansvarig läkare fick hon inte träffa.
Hon har fått bestående ögonproblem av zoloft så ögonläkaren skickade in en anmälan om preparatet.
Fast psykiatriken som förskrev Zoloft och vägrade sätta ut preparatet, ansågs i utednignen inte ha agerat fel även om det höll på att kosta ett liv.
Han fortsatte att agera kränkande och nedlåtande emot min mamma,för att hon besökte en annan mottagnig ang utsättande av medicinen (hon borde enl honom ha väntat två veckor och diskuterat utsättandet av medicinen med ansvarigläkare i stället för att söka akut)Han är irriterad för att hon heller inte går med på att prova någon annan sort SSRI i stället. För då kan hon ju inte räkna med att få någon annan hjälp heller.

Av: aW

aW — Sat, 14 Apr 2007 18:59:42 +0000

Skilj på ssri och benso. två helt oliika med.