Jag tycker mej dock se en vänstervind som smeker lite här och där i världen – den kommer kanske hit såsmåningom… Norge har ju fått sej en släng – och jag har inte hört något katastrofartat därifrån. Det skrivs väldigt lite i svenska medier om vad som sker där i vart fall. Att de tar emot Hamas representanter och att de sagt ifrån och inte stödjer IMF är goda tecken…

Eller så tänker journalisterna som jag – att sossarna är väl inte riktigt vänster längre…
Den dag som var och varannan ledare i våra tidningar sjunger Hugo Chavez lov – så skulle jag hålla med om att journalistiken är ”vänster-vriden”… Vem vet – den dagen kanske kommer?

Summa summarum: Media är för vårt nuvarande system, vad som Brian McNair kallar ’systemic media’. ’Non-systemic media’ är nära nog non-existent i Sverige idag. Media är högervridet, så till vida att de är försvarare av det kapitalistiska systemet. Om vissa vill lindra den ena eller andra plågan lite är ganska irrelevant, om man ser till den stora bilden.

Med detta vill jag inte ha sagt att det är mig egalt hur den politiska kartan ser ut inom media, men man ska inte tro att den som smetar en vänsteretikett på sig själv behöver vara sämre än en högerman på att försvara makten.

Jag bemötte detta med, kalla det en syntes, att det är medias roll och journalismens logik som gör att makten och dess innehavare bevakas hårdast, kombinerat med en önskan att plocka ner folk från höga hästar de satt sig på. Den syntesen dissades rätt hårt av dig.

Strax efter din bloggpost kommer en relativt vetenskapligt utförd undersökning som visar att journalistkåren, jämfört med befolkningen, till oproportionerligt stor del stödjer de partier som utgör regeringsunderlaget. Cheferna inom media har sympatier som fördelar sig jämnt över blocken, och för vissa inflytelserika journalister inom ekonomi och politik lutar det åt höger.

Jag uppfattar att denna undersökning ger visst, men litet, stöd till ursprungstesen – att de som jobbar inom media är vänstervridna. Den ger inget stöd till din antites (dock inte heller något som motsäger den). Jag ser det dock som att du ändå försöker hitta stöd för din antites i undersökningen genom att peka på den lilla grupp där det faktiskt tycks förekomma en övervikt för de borgerliga. Samtidigt negligerar du att det du förutsatte i din ursprungstes – tidningsledningarnas högervridning – inte har fått något stöd i undersökningen, eftersom chefernas sympatier tycks fördela sig jämnt över blocken.

Min uppfattning är att min syntes är en bättre förklaringsmodell än din antites. Om inte annat för att min modell finner bättre stöd i den verklighet jag ser omkring mig – och går att motbevisa, vilket jag dock inte uppfattar skett ännu.

Eller menar du att cheferna bestämmer det mesta på tidningarna varför det inte spelar någon roll att borgerliga journalister är överrepresenterade vad gäller rapportering om inrikespolitiska frågor, för de måste skriva som chefen bestämmer?

Jag anser nog att hur man än vänder och vrider de här siffrorna så kan man inte hävda att journalisterna, och därmed massmedia, är förfärligt vänstervridna, om man inte är radikalhöger som sagt, och anser att allting till vänster om radikalhögern är vänstervridet, alltså även övriga borgerliga partier. Är det din uppfattning kanske?

Olydig:
Jo, det var ju intressant att resultaten kan tolkas lite hur som helst, eller refereras lite som man önskar.

Men dock, socialdemokraterna är underrepresenterade och det finns därmed ingen grund för påståendet att journalisterna/massmedia är så förfärligt vänstervridna.

Jamen, en sån sak är ju klart vänstervriden! Sanningen om verkligheten är alltid vänstervriden!

Det som tycks mest signifikant är att S och M är gravt underrepresenterade i journalistkåren. Är det månne för att dessa ”maktpartier” är de som den genomsnittlige journalisten ser som sin uppgift att granska?