Jag anmäler de ministrar som genom mediebevakning gjort sig skyldiga till bedrägeri, eller försök till bedrägeri.

Syftet med anmälan är om detta faller under allmänt åtal eller om detta beskrivs som ”ett normalt förfarande” utan risk för att dömas till böter eller fängelse upp till två år.

Jag önskar denna anmälan prövad och då få detta ”svart på vitt” att det är olagligt/lagligt att undanhålla ett statligt företag 10 till 16 års uteblivna avgifter till Radiotjänst. (Tv-licenser).

Dessa tre är Maria Borelius, Cecilia Stegö-Chiló och Tobias Billström.

De två först nämnda har tagit sitt ansvar och lämnat sina ministerplatser till förfogande medan Billström har fortsatt förtroende enligt statsminister Fredrik Reinfeldt.

Styrelseordförande Christina Jutterström tog ett beslut att polisanmäla ministrarna. Nu kommer en rättshaverist och hon agerar stick i stäv med normalt förfarande, vad gäller rätten att som medborgare, oavsett vilken roll hon/han har i samhället, i detta fall styrelseordförande för Radiotjänst.

Med vilken rätt kan då vice ordföranden i kulturutskottet Cecilia Wikström, (fp) ifrågasätta den polisanmälan som gjordes mot ministrarna, och uttala följande: ”Det är verkligen INTE styrelsens ansvarsområde”. Var går gränsen för ansvar?

Skulle jag bevittna en våldtäkt i en park så skulle jag då inte inkomma med en polisanmälan med motiveringen att anmälan inte tas emot, för att detta inte är mitt ansvarsområde.

Med C Wikströms resonemang och hennes sätt att se på anmälningsplikten, den är förlegad. När man ser eller hör talas om ett brott, då skall man blunda och förneka det som sker, är det ett sådant samhälle vi eftersträvar? I så fall, är vi som rättsstat mycket illa ute och då har vi en regering som vi förtjänar!

Jag stöder fullt och fast Jutterströms polisanmälan, mot dessa ministrar och efterlyser mer civilkurage och mindre rädsla för att man står upp för det man tror på. Sverige får inte bli ett land med blinda möss eller som det gamla ordspråket säger:
” I ett rike med blinda människor är den enögde kung”!

Vänligen

Peter Brych
Ledamot i Utbildning och Kulturberedningen – Härryda

Jag talar ofta med ironi på bloggen (och förutsätter att besökare ska förstå den saken, vilket inte alla gör har jag förstått) men nu ska jag vara helt rak:

Enligt min erfarenhet är alla sådana här ”stridigheter” inom föreningar nästan omöjliga att klarlägga i massmedia (jag har varit med om ett antal sådana i livet, fast i andra sorters föreningar). Turerna är alltid för många och för komplexa.
Det kan vara så att du har rätt, det kan vara så att det ligger något, eller mer i vad Khoshnood säger: Jag vet inte och egentligen bryr jag mig nog inte om vilket.

Det jag vill betona här är, att om det som hände i MUF i Malmö (vad som än hände) hade hänt i någon SSU-avdelning, eller inom ung vänster, så hade det, med mycket stor sannolikhet, blivit stora rubriker i de rikstäckande massmedia – och att det faktum, att man inte tar fram stridigheter och bråk inom MUF men plockar fram varenda liten förseelse inom vänstern, visar att massmedia inte står på vänsterns sida, som de borgerliga gärna hävdar.

jag råkade ramla in på denna blog, och tänkte att jag kunde hjälpa till att reda ut en sak eller två. Jag är själv aktiv inom Malmö MUF, och satt i samma styrelse som den omtalade Ardavan Khoshnood och kan bara meddela att det stämmer det ”Fredrik” skrev, Ardavan ville få förtroendet att sitta kvar ett år till, men beviljades det ej, då han gjort för mycket fel med ekonomin. Det var efter detta faktum att han EJ fick sitta kvar som pressmeddelande efter pressmeddelande skrevs…

En väldigt synd sanning, men så var det. Alla hanterar svåra situationer annorlunda, men lägner är aldrig den rätta vägen ut. Skulle Ni ha några frågor så tveka inte att kontakta mig. Det är viktigt att sanningen kommer fram.

Tack, mvh Anna Gustafsson

Undrar varför du inte har nämnt detta? Är det kanske så att du inte har alla fakta, eller är ditt syfte att smutkasta MUF?