Och fortfarande och här också: Nationalekonomi ÄR ideologi, inte en objektiv naturvetenskap. Vad man vill göra med hjälp av den nationella ekonomin avgörs av vilka politiska preferenser man har, och dessa avgör också vilka ekonomer man väljer att ta fram och hänvisa till, naturligt nog eftersom olika målsättningar kräver olika nationalekonomiska åtgärder.

Sedan är det ändå så att alltfler blivit fattigare, både i Europa och i USA de senaste 25 åren, sedan man övergett keynesianismen och börjat avreglera och dra ner på offentliga sektorerna och på välfärdssytemen. Även i Sverige har vi fått en relativ nyfattigdom, något som vi inte sett de senaste 50 åren.

Visste ni förresten att ”violent crimes” minskat kraftigt i USA (i alla fall om man ska tro statistiken)? Det visste inte jag. Men att de fattiga fått det bättre i USA, det visste jag.:D Är inte det bra, så säg?

klistrar in lite källor så ni slipper tjata om det.

economist.com

om sjunkande brottslighet

WBSITE/EXTERNAL/DATASTATISTICS

Mishra, R. (1998): ”Beyond the National State: Social Policy in the Age of Globalization”. Social Policy and Administration. 32(5)

”Indeed if there is a ”winner” in the contest between the three social systems of laissez-faire capitalism, state socialism and welfare capitalism, or the mixed economy and the welfare state, it is surely the last of the three. […] As the “welfare” or the “social” element of the post-World War II welfare capitalism is scaled back, notably in English-speaking countries such as the UK, USA and New Zealand, we are once again beginning to see the inevitable consequences of laissez-faire capitalism, i.e. increasing inequality and polarization, growing insecurity and poverty, and crime-ridden and unsafe cities with disappearing civic virtues.”

”Är det inte dags att utveckla ditt motresonemang?”

Om du så önskar…

Den liberala marknadsekonomin höjer levnadsstandarden för alla inblandade; rika som fattiga. De fattiga i de rika länderna har tillgång, och tar för givet, saker som kungar för flera hundra år sedan inte ens kunde drömma om (telefoner, toaletter, duschar, billiga kläder, tillgång på mat och sötsaker, tv, dvd, musik, billiga datorer et cetera), t.o.m. en uteliggare har det bra mycket bättre i ett rikt land än i ett fattigt. I en marknadsekonomi är det den vanlige medborgaren som besitter makten över vem som ska bli rik och vem som får hitta på något annat att göra, inte de statliga härskarna och deras gunstlingar. Hur sker detta? Genom konsumtion, genom att varje dag rösta på de produkter/tjänster man vill ha genom inköp.

Socalister har en tendens att glömma en sak: ekonomi är inget nollsummespel. Anledningen till att Lisa tar ett jobb hos företagar-Kalle är att hon får det bättre än vad hon har det utan det jobbet. Anledningen till företagar-Kalle anställer Lisa är för att han får det bättre. Båda tjänar på det, båda får det bättre ekonomiskt. Anledningen till att vi i I-länderna har en levnadsstandard oöverträffad i mänsklighetens historia, är på grund av marknadsekonomin, på grund av kapitalism. Inte trots marknadsekonomin, inte på grund av statlig omfördelning och/eller fackföreningar. Inkomster stiger nämligen med ökad produktivitet och genom arbetskraftskonkurrens mellan företagen. Realkommunisterna har börjat inse detta. Folket i Kina och Vietnam har så sakteliga fått det bättre genom att börja införa marknadsekonomi och kapitalism.

Du skriver: ”Jag är personligen av helt motsatt uppfattning, men jag var nyfiken på ditt svar.”

Är det inte dags att utveckla ditt motresonemang?