Nu försökte jag ju för något halvår sedan förstå vad de som kallar sig liberaler menar med liberalism, men lyckades inte få fram den saken. Mest verkade det som om dagens unga nyliberaler är lika oense om den saken som den ungdomliga vänstern på 60- och 70-talen var om vad som var ”verklig kommunism” och när de ansåg att någon sådan aldrig hade skådats.

Men eftersom liberaler tycks vara överens om att privat ägande är heligt och att staten inte ska reglera marknaden, och därmed tillåter att några få äger nästan alla naturresurserna samt tilåts hantera dessa som de önskar, så riskerar man nog den utveckling jag försöker tala om här så fort man försöker och börjar tillämpa grundidérna i liberalismen, vilket man gör just nu, fast många unga liberaler inte tycks förstå den saken.

Det finns en verklighet som inte låter sig modelleras som man vill, även om den kan styras ganska långt så finns det vissa gränser, och det är orsaken till att vi aldrig i mänsklighetens historia har sett någon utopi förverkligad.
För övrigt hänvisar jag till mitt tillägg ovan, i kommentar nr 31 och till DN-artiklen som länkas till där, som illustrerar en del av det jag talar om och försöker säga..

En sådan revolutionerande slutsats. Naturligtvis kan kapitalismen frodas i en diktatur, men den diktaturen kommer försvagas. Folket har fortfarande fått det betydligt bättre sedan man började liberalisera ekonomin. Folks lyfts ur fattigdom och arbetarnas löner höjs eftersom efterfrågan på kinesiska arbetare höjs. (http://www.businessweek.com/magazine/content/06_13/b3977049.htm)
Förövrigt gynnar det inte alltid kapitalisterna med ökad kapitalism. Det fanns ju en anledning till att flygbolaget Pan Am lobbade så stark för att konkurrenten TWA skulle förbjudas i USA.

Jag återkommer med fler svar senare.

Det är samma sak kapitalägare vill tvinga fram i Europa och USA: Förbud mot fackföreningar, eller i varje fall möjlighet för företagen att förbjuda de anställda att vara med i sådana, lägre löner, sämre arbetstider och man vill minska fackföreningarnas och statens makt att vidta motåtgärder mot företag som fötrycker sina anställda och överutnyttjar dem.
Detta är ett steg på vägen mot fascism.
När detta händer är risken stor för vad som brukar kallas för social oro, som leder vidare till ökad repression från staten, varvid samhället successivt glider över i fascism.

Förra gången marknadsekonomin löpte amok på samma sätt som den gör idag och människor förlorade vad de ägde och sina försörjningsmöjligheter, kom Hitler till makten i Tyskland, Musolini i Italien, och Franco tog makten i Spanien, efter ett inbördeskrig ex. Alla dessa diktatorer kom till makten med stöd av storkapitalet, som föredrog fascismen framför kommunismen eftersom fascismen inte hotade de stora kapitalägarna.

På det här sättet kan en oreglerad marknadsekonomi, som ju är vad liberalismen förespråkar, utgöra förstadier till fascism. Vad gäller hur den ekonomiska eliten kontrollerar människorna, så kan det variera. ett sätt är att skapa inre och yttre fiender, för att rikta om människors missnöje och frustration från makthavarna, iTyskland, ja i hela Europa och i USA, var det judarna då. Hitler hade stora planer för Tyskland som vi vet, världsherravälde, och gick i direkt krig för att förverkliga dem.

Idag ser vi redan mycket av detta hände, men aningen annorlunda än då, historien upprepar sig aldrig exakt. De västliga ekohnomiska eliterna har skapat en fiende, Al Quaida, som gör att man ”måste” kontrollera allt folk i Väst effektivare – terroristlagarna. Man för flera krig, i Irak, i Mellersta Östern, och man håller på att omorganisera militären så att den ska kunna sättas in även mot de egna befolkningarna. Alla tecknen finns där, om det sedan går så illa som det kan komma att gå är en annan fråga och en som framtiden kommer att utvisa.

Tillägg kl. 16.30:
I dagens DN ser vi ett exempel på det jag talar om, från Indien, där arbetare protesterat mot låga löner, polisen sätts in och skjuter ihjäl en arbetare, varvid upplopp utbryter. Men den här delen av verkligheten finns inte i liberalernas utopi, eller så anses de polisiära åtgärderna vara helt i sin ordning eftersom de handlar om att skydda ägarnas intressen. Det privata ägandet är ju heligt i den liberala ideologin.

Skulle Kina och Indien då vara exempel på länder som försökt implementera liberala värderingar? Det var som huggans…

efter nästa citat från mig skriver du

Nähä. Efter att man liberaliserade den kinesiska ekonomin har en miljon människor lyfts ur fattigdom. Varje månad.

Så hur är det nu? Har Kina liberaliserats eller inte?

Skulle Kina och Indien då vara exempel på länder som försökt implementera liberala värderingar? Det var som huggans…

Det är inte bara så att det som kan vara rationellt för enskilda individer ofta nog blir irrationellt för hela samhället utan den där fria och okontrollerade marknaden, som oundvikligen blir följden av försök att tillämpa “de liberala idéerna”, ger inte de fina konsekvenser som liberaler tror.

Nähä. Efter att man liberaliserade den kinesiska ekonomin har en miljon människor lyfts ur fattigdom. Varje månad.

Det händer en massa andra, icke önskade saker, i den processen, sådant som liksom inte ingår i den onekligen vackra liberala utopin, sådant som liberaler ofta nog föredrar att bortse ifrån, vägrar att se, eller börjar föreslå hårda kontrollåtgärder mot. Vi ser det redan nu i den kontrollagstiftning man utvecklat under senare år, som alla partier från mitten och ut på högerkanten är rörande överens om.

Ge gärna exempel, både på icke önskvärda konsekvenser, kontrollåtgärder och de liberaler som föreslagit dem.

Även om några blir rikare, somliga ofantligt mycket rikare, när marknadsekonomin får härja fritt och nästan helt oreglerat, som nu i Kina (för att inte tala om i Ryssland,) så blir många andra istället mycket fattigare, så det löser inte det problem jag nämnde ovan, med dödandet av flickor/ aborterande av flickfoster och de risker och de problem som detta skapar.

Återigen, man har aldrig försökt eller hävdat att liberalismen skall implementeras i varken Kina eller Ryssland, och Ryssland har definitivt ingen fri ekonomi. Den enda slutsats jag kan dra av det är att när man röstar fram en semifascist till f.d. KGB-direktör så får man en semifascistisk f.d. KGB-direktör som ledare. Och denne gör vad en semifascistisk f.d. KGB-direktör kan tänkas göra om han får makten i ett land.

Man kan förstås retirera till önskedrömmen, att om man bara är uthållig med denna liberala och fria marknadsekonomi, så kommer till slut alla att bli rikare, eller att få det bättre, men så långt har man aldrig kommit på den extremt marknadsliberala vägen. Var gång man försökt,och det har man gjort några gånger redan, så har konsekvenserna blivit förfärliga långt innan man nått detta utopiska mål, just för att det händer andra saker samtidigt. (Detta gäller för övrigt även den kommunistiska utopin.)
Människor som slås ut, och det gör många just nu, blir besvärliga, de blir kriminella, de riskerar att bli upproriska och då “måste man kontrollera dem”. Det finns olika sätt att göra det på. Man kan börja med att försöka sätta in enskilda individer i fängelserna, återinrätta dödsstraffet etc. Eller man kan leda hela kollektiv med någon av flera möjliga metoder, skaffa människor en yttre fiende, och kanske också en inre sådan, som de riktar sin ilska, sina frustrationer mot. Inte sällan upprättar den ekonomiska eliten en slags samverkan med kriminella organisationer som uppstår under de här omständigheterna och sedan hjälps man åt att fötrycka de utslagna eller mindre lyckligt lottade i sådana samhällen.
Krig brukar det ofta bli av dessa två senaste metoder, eller ett mycket obehagligt inomstatligt förtryck med total kontroll och integritetskränkning av mängder av människor.

Där ser man. Skulle jag kunna få något exempel, för det verkar ju onekligen som att du har ett par. Två länder som har delar en hörnsten i liberala värderingarna, demokratin, har aldrig krigat.