Jag skulle kunna se lite humoristiskt på min idé om obligatorisk terapi… Eftersom fängelsestraff inte verkar särskilt avskräckande (hur många åker dit?) – så kanske hot om terapi är mer avskräckande?

En av mina poänger är att det fåtal som idag får fängelse för våldtäkt kanske inte alls förändras till det bättre av straffet – och jag är rädd att återfall inte hindras på något sätt av att vi straffar dessa män. De kan komma ut än mer hatiska… Och det är ett samhällsmisslyckande!

Jag vet inte om det finns någon återfalls-statistik – jag känner bara till ett exempel i verkliga livet på en man som fått fängelse för våld och våldtäkt – och det upprepade gånger…

Sen har jag hört om flera som aldrig anmäldes – men jag vet inte om de återfallit. Så enligt min begränsade insikt i omgivningen så kanske straff i dessa fall är verkningslöst, eller gör det än värre. Det är tragiskt!

Man skulle ju kunna göra som så, att de som frivilligt deltar i behandling
och bedöms vara mindre farliga för andra som resultat av det kan släppas ut tidigare. Men jag tror att behandlingen måste vara frivillig alltså, för motivationen (och för att jag tror att den fria viljan är principiellt viktig). De som inte deltar, eller inte bedöms bli förbättrade av det, får då sitta längre tid m.a.o.

Om vi antar att det handlar om biologiska orsaker, evolutionen eller biologisk sjukdom däremot, då har vi ett annat läge. I fallet biologisk sjukdom finns det endera biokemiska botemedel eller självläkning, eller så finns ingetdera och då får man låsa in vederbörande för att skydda andra.
I fallet evolutionen – tja, då är det som det är troligen, inga biokemiska botemedel finns, ingen samtalsterapi hjälper. Lås in förövaren och glöm honom.

Om det skulle handla om helt olika orsaker, vilket är vad du Stefan tycks föreslå och även jag är beredd att acceptera, då inställer sig frågan: Ska man strunta i olikheterna och låsa in allihop bara, eller ska man försöka bota dem alla även om man bara kommer att kunna bota somliga av dem? Offra alla för några, eller försöka hjälpa alla så att åtminstone några blir botade alltså?

Jag förstår vad du menar. Det jag tänkte som motsatsen till biologismen var väl snarast Petras synsätt – som OCKSÅ tycks frita den enskilde våldtäktsmannen från personligt ansvar. Det är ju så medeltida med begreppet ”skuld”. All you need is samtalsterapi… Och det kan säkert vara bra för dem som har en mottaglighet för det, men jag är inte säker på att alla har det, och de kanske behöver hållas inlåsta, helt enkelt.

Dessutom anser jag nog att båda förklaringarna är biologiska, ingen av dem är sociala. Evolutionen är en biologisk företéelse, liksom sjukdom. En social förklaring skulle lägga skulden på förövarnas miljö, dåliga uppväxtförhållande etc.

Stefan sedan: Fast det där är väl att ta i. Jag tycker nog, när jag tänker förnuftigt, att man aldrig ska straffa människor så kraftigt och dödsstraff anser jag är helt förkastligt, även om jag kan erkänna att jag ibland känner att just precis detta är vad man borde göra med somliga – oftast män

Jag säger inte att en förklaringsmodell måste vara hundraprocentigt rätt eller hundraprocentigt fel, så att de är ömsesidigt uteslutande. Det blir dock svårt att förklara varför tvilling 1 gör något som tvilling 2 inte gör, om det inte finns något sådant som individens fria val, som inte kan reduceras till molekyler i DNA-kedjan, eller påverkan från omgivningen.

Jag vet inte varför individ x gör ett val och individ y gör ett annat val, men varje samhälle tycks ha ett behovav regelsystem som belönar vissa typer av val och bestraffar andra.