De styrande i dagens samhälle har sin position så till den grad knuten till en viss typ av exploatering som bl.a. förutsätter att det finns billig olja i oändlighet. Det krävs en nästan omöjlig visdom för att då inse att tillgången på olja inte kan växa för att hålla jämna steg med efterfrågan.

Märkligt nog tycks Pentagon inse att utvinningen toppar senast 2015, se http://www.fas.org/man/eprint/joe2010.pdf s 31 (tack, Cornucopia). Men deras intresse ligger kanske i mer krig om de knappare tillgångarna.

Se också Björnbrums film om flyget:

http://bjornbrum.blogspot.com/2010/04/varldsflyget-under-ett-dygn.html

Jag vill också faktiskt insistera på att det var för 100 år sen som utvecklingen bröts, inte på 60-talet. För det var ca 1900 som det blev ortodoxi att påstå att staden var ond och att människor borde bo utanför staden, helst så långt bort som möjligt. Sen tog det visserligen 60 år innan detta blev villkoren för en majoritet.

Ortodoxin drevs framför allt på av en grupp välgörenhetsborgare, i Sverige organiserad i Centralförbundet för socialt arbete, och antar jag i andra länder av liknande organisationer. De oroade sig över arbetarklassens dåliga moral och föreställde sig att om den splittrades upp skulle man kunna ha bättre kontroll. Det här kan man läsa t.ex. hos Sten O. Karlsson: Arbetarfamiljen och det nya hemmet, Symposion Graduale 1993.

Det där ändrades egentligen inte radikalt förrän in på 60-talet då alltfler kunde köpa sig bilar och då man systematiskt började skilja på industriområden och bostadsområden. Ingen enda person pendlade en timme till jobbet på fyriotalet och det var inte heller så vanligt på 50-talet. Det var nog miljonprogrammet som definitivt skapade detta problem och det var kanske det värsta med detta program, inte det man brukar skälla på det för. Sedan blev det bara värre och värre.

Sedan skulle jag nog vilja säga att både det privata bilåkandet och fraktandet av varor kors och tvärs över världen är vanvett. För att inte tala om allt flygande.

Det var också så att vi som kämpade i miljörörelsen i början av 70-talet bl.a. protesterade mot att man inte byggde ut kollektivtrafiken istället för att satsa allt på privatbilismen och stora vägprojekt, för att inte tala om de stora köpcentra som man byggde utanför städerna (för så gjorde man ju i USA) som vi också var kritiska till. Vi ville ha kvar en levande stadsmiljö och inte ha de där sovstäderna avskilda från resten av samhället. Men, våra protester föll liksom hästskor till marken. Ingen var intresserad. Här var det bilismen som skulle gynnas, dvs. Volvo och SAAB.

Med påföljden att folk idag, istället för att gå till jobbet på max tio minuter som man gjorde förr, kan sitta i en bil och köra en timme. En och en.

Det är egentligen den största idiotin av alla, långt större än att frakta mat. Trots allt väger vi själva många gånger mer än den mat vi äter. Mycket riktigt slukar våra transporter av oss själva ca 30% av oljan medan mattransporterna svarar för 10%. Siffrorna är förstås mycket grova.