Att köpa upp bilindustrier är nog ingen bra ide, bilindustrin har varit övermättad under lång tid, långt före nuvarande kris. Iofs även det ett resultat av att löntagare fått allt mindre del av produktivitetsökningarna sen 70-talet vilket lett till att finanssektorn fått fördel över industri, något som gett hävstång till att industrin samlats på allt förre ägarintressen.

Men som sagt bara för att det inte är en bra ide att förstatliga bilindustrier som slås ut så kan man ju generellt sett göra som alla andra och stödja sin industri med liknande indirekta medel. Iofs har väl bilindustrin varit gynnad tidigare när den såg som flaggskepp som skulle fylla gapet från den försvinnande varvsindustrin. Men det verkar ha avtagit betänkligt, en indikation är att i vart fall tidigare hade svensken en av Europas äldsta bilparker, lite märkligt i ett litet land med hela två ”egna” biltillverkare, det torde inte vara helt obetydligt för sådant som bilindustri att ha en stark hemmamarknad. Därför behöver man ju inte gå till sådana excesser som Japan och Sydkorea. Varven gick ju inte under för att vi var sämre eller dyrare än andra på den tidens övermättade kristidsmarknad utan bl.a. för att de drabbades av dollarturbulens och att konkurrentländerna stödde sina varv mer och vi beslutade att dra oss ur detta. Sydkorea har hela tiden och fortfarande kraftigt stöd till sin varvsindustri, eftersom sydkoreanerna knappast är dumma förmodar jag att de ser en fördel med det. Grassman argumenterade i någon artkel att det kanske hade varit bättre att då på 80-talet stödja en del av de mer avancerade varven än bilindustrin, har för mig att det menades att dessa varv var mer tekniskt avancerade och ge bättre spinn off teknologiskt, vi har ju aldrig tidigare haft några problem att stödja försvarsindustrin med argumentet att det är ett indirekt industristöd som hjälper till att bibehålla landet som avancerad ingenjörs- och industri- nation.

Man stödjer på andra sätt – ökade skrotningspremier, tullar på importbilar (Usa är experter på skyddstullar – iaf så länge folk accepterar de inhemska bilarna som ”good enough”) etc

/K

Angående att hjälpa sin egen produktion eller att t.o.m. racka ner på den som vår enfaldige näringsminister Maud gjorde med Saab förvånar nog en hel del ute i världen. Läste precis en artikel i försvar av amerikansk biltillverkning, där nämndes att den utländska andelen bilar som säljs i Korea är 2% och i Japan 5%. Denna dominans av den inhemska produktionen är inte för att de är så mycket bättre utan naturligtvis för att länderna ser till att favorisera sin egen industri med olika metoder.
http://www.counterpunch.org/fingleton07032009.html

Det är nog snarare så att alla i detta läget skulle förlora på att syna korten eftersom de största är så beroende av USA och dollarn.
Däremot skulle det inte förvåna mig, särskilt efter den kris som vi ser början av i Europa nu, om de amerikanska värderingsinstituten (Moodys osv) inte utmäts lika stor tillförsikt längre- och då kanske internationella institut kliver in – frågan är då hur amerikanska företag skulle rankas…

Sen kan det ju vara så att ngn liten stat ifrågasätter Dollarn, ingen bryr sig direkt. Men en stat till hänger på och en vacker dag frågar kanske EU eller Kina hur mkt den egentligen är värd – det är en situation som USA inte kan bomba sig ur
Redan förra året sade Venezuela och ett par andra att dom inte längre skulle värdera oljan mot dollarn (inte många bryr sig).
Ryssarna och OSS har också gjort uttalanden som säger att dom gärna ser naturgasen värderad i annat än Dollar (och sen kanske oljan följer) – även om jag inte vet om dom gjort ngt åt det. Fortsättning följer.

Nu tar iof Euron mkt stryk så kanske dollarn får en liten återkomst – iaf ett tag.

/K

Klart att allt som härrör till det finansiella och värderingen av detta kan mycket snabbt ändras i värde som världen ser ut i dag. Redan Wallenberg klagade på USAs globala finansiella operationer. Marcus Wallenbergs salva mot Dollarimperialismen kan läsas här i ett litet klipp från Leif Backlunds ”Dollarn och ditt land”. Som också ger en liten bild av hur turbulenta de globala affärerna och valutorna var i början av 70-talet.

Man bör hela tiden vara medveten om att USA inte är tappad bakom en vagn, om man tror de som äger och bestämmer över det mesta här i världen skulle vara dumma och inte veta vad de gör begår man ett stort misstag.

Som den sympatiske analytikern Michael Hudson beskriver i ”Poland, the Euro, and the Dollar’s Double Standard” kan man se likheterna med det som kallades Dollarimperialism på 1960 och 70-talet:

”… Europe will commit geopolitical suicide if its politicians believe that they do not have a choice when it comes to monetary and fiscal policy.

… This policy has enabled the U.S. economy to get a free ride internationally. The free ride comes mainly from Asia (China and Japan) and Europe. It has been built into the international monetary system ever since the United States went off gold in 1971. …

[Och då kan man påminna sig att kritikerna på 60 och 70-talet ansåg att USA hade en ”free ride” i att missbruka sin ställning i Breton Woods systemet. Alltså den där ”free ride” har pågått ganska länge nu trots att ”alla vet”.]

Professor Hudson har tidigare varit ”Balance of Payment” expert på Goldman Sachs.

Där finns många aspekter av detta att fundera på. I stället för att stirra sig blind på volymer i det som påstås finnas i finansiella instrument kan man fråga sig vad av reala tillgångar som amerikanska intressen köper upp globalt med dessa finansiella muskler.

Meddelande från Kerstin:
Lyckades klanta mig och radera denna kommentar från Wonder Warthog, men kunde rädda den på det här sättet. Tiden stämmer därmed inte. Skulle vara 2010/05/07 at 7:24pm. Ber om ursäkt.

Om ngn får för sig att frågan tex Goldman Sachs vad deras tillgångar egentligen är värda – well – då kan det gå snabbt utför.
Jag försöker iaf hålla mig borta från amerikanska papper och dollarn i tex mitt pensionssparande.

/K