I övrigt ler jag gott åt hur ni fick det när ni flyttade till landet. Precis så är det – om man vill och inte är stugsittare, vilket det också finns en del av på landsbygden.

Och som sagt, både dramatiken och omväxlingen är större på landet än i stan, vilket inte bara beror på djuren. Jag blev väldigt förvånad när vi flyttade ut på landet, till ett liv som inte liknade det jag föreställde mig om landet dessförinnan.
”Jaha”, sade goda vänner i Göteborg till oss när vi flyttade ut i början av juni 1972, ”det kan nog vara skönt att bo på landet under sommaren, men tänk på vintern, då kommer det att bli ganska långtråkigt”, och det var jag nog också lite rädd för.
Så blev det nu inte alls. Ganska omgående fann vi oss engagerade i alla möjiga aktiviteter, både politiska och kulturella, att vi hade nära kontakter med en del av kommunens styrande, att vi blev hur efterfrågade som helst i diverse sammanhang. Plötsligt var man med i själva livet och TV hade man sällan tid att titta på. Numer tycker jag att stora städer är enahanda stenöknar som bara erbjuder en slags surrogatliv.

De kan ju förorsaka olyckor även i en stad, men där är hastigheterna ju inte vad de är på landsvägarna. Där utgör rådjuren mycket allvarligare olycksrisker – som bekant. Sådana bromsar vi lantsortsbor för titt som tätt och jag kan bara vara tacksam över att vi har klarat oss från allvarliga viltolyckor hittills. Det har varit nära ett antal gånger, både med rådjur och med älg.
Nu har det varit älgåringarnas vimsande, sedan de stötts bort av sina mödrar från slutet av juni, som varit den stora faran på vägarna en tid. Snart kommer älgjakten, som skrämmer älgarna så att de inte ser sig för utan rusar rakt ut i trafiken, liksom parningssäsongen, då de också är ganska ouppmärksamma.