Värst är att inga politiker verkar intresserade av att motverka denna utveckling.

Det finns de som motiverar vårt medlemskap i EU med att det ger politikerna möjlighet att vara en motvikt till det internationella kapitalet. Men inte sjutton har jag märkt något av den ambitionen bland EU-politiker. Snarare motsatsen. Utvecklingen går hela tiden åt fel håll.

Man undrar bara hur det ska sluta? Totalt sönderfall av vår civilisation?

Är lite svårt att vara optimistisk just nu. Åtminstone på kort sikt.

Vem har arbetat ihop vinsten, aktieägarna eller arbetarna?

Om man vill kan man naturligtvis använda lite raljerande uttryck som ”frälsta” om dem som trots bristerna köper en huvuddragen i en ideologi, men då måste det gälla alla ideologier. De som liksom jag tror att frihet för alla är ett möjligt mål är ju varken mer eller mindre frälsta än de som tror att ett klasslöst samhälle är ett möjligt mål.

Vilka val har du om du svälter och inte får något arbete? Att dö av svälten, att stjäla, att prostituera dig eller att dränka dig – en härlig valfrihet det!

Jo, men det var under galgen! Han ansåg att han var värd den miljard han fått i pension. Sedan blev det ett sånt liv, även på aktieägarna, att han kände sig tvungen att betala tillbaka en viss del. Å andra sidan behöver han inte svälta eftersom han ändå har 600 miljoner kvar…
Det är att ha höga tankar om sig själv!

Jag läste i nämnda artikel att företaget Perstorp hellre investerar sina vinster än att dela ut något till aktieägarna. Nu är inte det företaget börsnoterat, och det säger något om moralen på börsen…

Jag jämför också som vanligt med Ricardo Semler som äger Semco i Brasilien… Det finns trots allt anständiga makthavare.

C. L. K. Aqurette:
Jag tolkar dej som att privata höjdare är förtryckta och ofria, och att inom stat, landsting och kommun så är höjdarna korrupta. Och att skatt är stöld men att aktieutdelning är berättigade allmosor. Förstod jag fel?

Ansvars-frihet passar inte någonstans…

Kerstin:
Milton Friedman är ekonom och skriver ibland texter som man först ryggar inför. Han framstår ofta som kall och systematisk. Ett stort problem för honom har varit att hans ekonomiska teser skiljts från hans grundläggande och frihetliga människosyn (vilken är allt annat än kall) och används av fascister som Augusto Pinochet. Vad många missar är alltså att både han och andra s k nyliberaler utgår från att människan är helt fri att fatta egna beslut. Han, liksom jag och andra, menar att den fri ekonomin är resultatet av fria människor. Fokus är alltså fria människor, inte bara fri ekonomi. Innan man läser och upprörs över Friedman bör man ha detta i minne.

Ville bara påpeka det. Nu ska jag inte ta mer utrymme i denna tråd.

Eva: Jo vi är idag mycket och dystert långt från den tiden då vi hade ett jämlikhetsideal, och dessvärre innebär skrotandet av detta ideal att samhället faller isär och blir ganska mycket otrevligare för alla, även för dem som roffat åt sig alltmer av samhällets rikedomar. Det är då roffarna börjar kräva hårdare kontroll av de fattiga, precis som man gör nu. Somliga av de fattiga organiserar sig nämligen i maffiarörelser, de känner sig väl fria att göra det kan jag tänka, eller tvingade att göra det – välj det som passar.

C.L.K. Aqurette: Som filosof blir du nog inte rik och risken är stor att du tvingas skaffa dig en rejäl mössa att ha i handen. Dessutom kan jag tala om för dig att jag aldrig har känt mig så fri som på den tiden då jag visste att om chefen var odräglig kunde jag gå från företaget på fredagen och ha ett nytt arbete på måndagen! Men det ska man kanske ha upplevt för att förstå. Och om du inte tror att den liberala politiken går ut på att vi ska ha hög arbetslöshet och stor konkurrens om jobben, så kan du ju läsa lite av Friedman.

Leif: De nyliberala ungdomarna tror förmodligen på fullt alltvar att den totala friheten är möjlig. De inser nog sin villfarelse med åren, i synnerhet de av dem som aldrig blir rika eller som sparkas ut i arbetslöshet en dag, det vill säga de flesta av dem. De blir också äldre, fast de inte tror det, som Yrsa Stenius påpekar i dagens AB.