De tidigare borgerliga regeringarna har ju alltid brottats med splittringsproblem, speciellt mittenpartierna har varit ”besvärliga”. Men nu mer är de flesta även hos dessa drillade hos typ Timbro till marknadsanpassade zombies och helt likriktade.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att dra slutsatsen att detta handlar om något betydligt allvarligare än en jobbig skilsmässa eller ”privata” problem.

Att handeln och vandeln hos de som aspirerar på att leda landet utsätts för granskning och kritik bör vara en självklarhet, det är väsentlig information för oss väljare. En nation kan komma i många olika lägen där statsminstern och den högssta ledningen har svåra beslut att ta och att de är moraliskt rakkryggade är väsäntligt för landet. Hur en person ageraar gentemot sin egen familj kan säga mycket om dennes karaktär, den som sviker sina närmaste skulle jag inte vilja ha som ledare för landet.

Det besvärliga för SAP är nog inte så mycket motståndarnas attacker mot Sahlin utan det låga förtroende hon har hos de egna.

”Jag har varit organiserad socialdemokrat i 66 år. När jag söker summera allt som varit kommer jag fram till att den politiska tillvaron aldrig varit så besvärande som nu. Ändå har jag som politisk skribent upplevt flera borgerliga regeringar, bland annat Fälldins på 70-talet. Trots allt elände så var vi social¬demokrater förhoppningsfulla. Det betraktades som självklart att reger¬ingsmakten skulle återtas.”
Och då skrevs detta i mars 2009.

För SAP som parti tror jag det på lång sikt är bättre att förlora med ~30% än att ”vinna” regeringsmakten med ~30%, hjälpt av Mp. Nuvarande ledning verkar vara så pass inkompetent att de bara måste bytas ut, men det är fråga om partiet har den kraften och innre demokratiska styrkan att det klara det.

Det är förstås fel att skylla på Sahlin, hon har inte utsett sig själv till partiledare. Man frågar sig vad de i toppen som utsåg Sahlin hade förväntat sig.

Är det en aliansare som slängde ur sig något om tobleronepolitik. Borg/Schlingman gänget är mycket slipade och taktiska och är nog väl medvetna om att allt för hård attack mot Sahlins hadel och vandel kan slå tillbaks och ge Sahlin och SAP underdog status, det brukar gå hem i det här landet. Deras ”copy cat” på S yuppie annons från 85 var lysande, den både framhäver dem själva och slår som en pisksnärt på den S politik som gav oss yuppies och spekulationsekonomi.

Det kan mycket väl vara så att vi nu ser slutet på eran med SAP som det stora dominerande partiet här i landet. Wetterstrand lär väl bli nöjd när hon ser ett av sina mål uppfyllas, om än det mest är S egen förtjänst. Högern är förstås överlyckliga, till sist är det förhatliga SAP förmodligen knäckt. De trodde nog att de drömmde när SAP utsåg Sahlin till ledare och fick nypa sig i armen för att kolla om de var vakna.

Och jo, de senaste 15 åren har politikerkåren ägnat en hel del energi åt att smutskasta väljare, beskyllt dem för alla tänkbara dåliga egenskaper. Det är mer än ynkligt för de allra flesta av oss är ärliga, vill göra rätt för oss och desstom gärna hjälpa dem som är olyckligare lottade än vi själva.

Och hur skulle det vara om alla äldre politiker, höger som vänster, lär sig att vi ungdomar lever i en annan verklighet än dom.

Jag tycker också att det varit förvånansvärt lite smutskastning hittills, men smutskastning är inte bara något som sker politiker emellan, utan politikerna kan även smutskasta och håna medborgarna.