Visst somliga har fått det bättre, några ofantligt mycket bättre och minst 1/2 miljon har fått det mycket, mycket sämre. Både de som arbetar inom offentlig sektor (mest kivnnorna där), och de som stämplats ut från arbetsmarknaden. Varje sparkad arbetssäljare har gett ökad aktiekurs och ökad aktiekurs har ökat bonusarna – också ett sätt att omfördela från dem som inte har så mycket till dem som redan har nästan allt.
Somliga har fått betala mycket för denna omfördelning andra bedyligt mindre men en omfördelning handlar det lika fullt om.

Och jo då, jag har ingenting emot att somliga, de som är dokumenterat duktiga, tjänar mer än andra, men det finns en gräns bortom vilket inkomstskillnaderna blir helt orimliga. När direktörer tjänar så mycket pengar (ibland trots att de missköter sina uppgifter) att deras avkomma i 5 -20 genertioner kan leva lyxiv utan att lyfta ett finger, då är det tecken på allvarligt systemfel. Dessa barn och barnbarn etc. har inte gjort något för att förtjäna att de tilldelas så mycket mer än vanligt folk av samhällets resurser.

Däremot tycker jag att snacket om att vi omfördelar rikedomar från fattiga till rika inte stämmer alls. Aldrig har arbetare haft så högt välstånd som nu. Liberalare skattepolitik är nyckeln till ekonomisk framgång, för ALLA.

Man måste faktiskt tåla se att någon kan tjänar mycket pengar.