Jag exemplifierade hur hennes frihet inte existerade med det bästa sättet att slippa få jobb: När du tillfrågas vilken lön du vill ha, säg då att en lön enligt fackligt avtal duger bra. Då kommer du aldrig få ett jobb.

Hennes liberala frihet existerade således inte. Men hon menade att åsiktsfrihet bara existerar som ”don’t ask, don’t tell”. Detsamma med föreningsfrihet och yttrandefrihet var för lykta dörrar. Ahh, leva i den liberala friheten…

Fast mina föräldrar var inte borgerliga, mer än vad gällde den uppfostran till hyfs som de bestod mig och vad gällde deras vägran att tala om för mig vad de röstade på. Det begrep jag först som vuxen, och också varför detta var hemligt. Pappas arbete tillät nog inte de politiska åsikter han hade. De var inte accepterade i de kretsarna. Så han teg om dem.

Jag hade förmånen att växa upp i verkligheten, att få se samhället som det är, se det på alla nivåer. Det öppnade mina ögon, något jag är evigt tacksam för. Så att inte bli bortskämd är inte alltid en nackdel. Jag har upplevt mer än de flesta, alla samhällskikt.

Jag fick dessutom lära mig vad liberalism verkligen står för…

Ja det var värre än så. Min pappa hade det som en fix idé att han skulle bevisa att man inte behövde skämma bort sitt barn även om man bara hade ett sådant.

Det är ju så, när man bara har ett barn och detta börjar bli omkring fem år eller så, att andra alltid har åsikter och börjar förklara för en att man måste skaffa den stackars ensamma ungen ett syskon, för annars blir den ju så bortskämd (erfor själv detta då mitt enda barn var mellan 3-4 år och 12-13). Så gissa om jag inte blev bortskämd. Jag ansågs av släkt och vänner vara ett mycket väluppfostrat barn när jag var liten.

Och din historia kommer mig att tänka på en elev jag hade i en kurs i svenska för invandrare, för evigheter sedan. Han var amerikan med svensk mamma och uppvuxen i USA, men kunde inte tala svenska och när han började lära sig svenska på min kurs talade han med utpräglad amerikansk brytning. När jag frågade honom om hans mamma inte talade någon svenska alls med honom när han var liten svarade han att det gjorde hon bara när hon blev arg på honom.
Jaha, sade jag, lite nyfiket. Vad sade hon då? varvid killen svarade på absolut klockrent brytningsfri svenska: Håll käften jävla unge.
Det lät ohejdat komiskt med denna enda mening på brytningsfri svenska mitt i hans annars fortfarande tämligen dåliga och amerikanskbrutna svenska. Jag skrattade så jag vred mig. Tur att killen hade humor.

Det blev bara roligare när jag blev tvungen att citera hennes hyfsföreläsning lite senare när hon kallade mig för jävla idiot.

Morsan är en liberal högertant med småborgliga värderingar. Sådana är inte vana att få sina åsikter kritiserade, i deras värld är sådant ohyfsat, håller man inte med skall man snällt hålla käften.