Kommentarer till Dramatisk ökning av elchocksbehandlingar i Sverige

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 21 Aug 2006 23:27:48 +0000

Drottningen:
Visst är det så, ”Det gör ont när knoppar brista”, som Karin Boije uttryckte saken.

Av: Drottningen

Drottningen — Mon, 21 Aug 2006 22:47:03 +0000

Absolut. Nu kanske jag är lite cynisk, men det folk i allmänhet och läkare i synnerhet verkar ha glömt bort är att en del av att vara tonåring och att växa upp handlar om att ifrågasätta hela sin existens och må dåligt. Tror inte att det finns någon som tagit sig igenom tonårstiden med ett leende hela tiden. Det ÄR jobbigt att bli stor. (jag har också varit med om att läkare i princip kastar piller efter unga tjejer. galet är vad det är, men antagligen enkelt)Dessutom ska ssri-preparat inte skrivas ut utan att man samtidigt får någon slags pratkontakt, i alla fall ett tag, men det är väl lite olika hur det där funkar kan jag tänka mig.

Av: T Lindholm

T Lindholm — Mon, 21 Aug 2006 17:47:49 +0000

Om det är som jag befarar att det börjar att bli någon sorts ”praxis” med el-shocker, innom psykiatrin, presis som det är praxis idag att SSRI-preparat ingår i all psykiatrisk behandling, är en ruggig utveckling.
Att jag kan påstå det senare är att jag har en nära anhörig som fått psykiatrisk behandling de senaste 15 åren av ett flertal psykiatriker under åren i Stockholm.
Det som _alla_psykiatrikerna har gemensamt idag är att det ingår SSRI-preparat i behandlingen vare sig du vill eller inte.Vägrar man att ta emot SSRI-preparatet ja då är inte patienten längre välkommen.
Och allra värst är det i landstingets mottagningar inom kommunen typ vårdcentral. Där blir patienten informerad redan i telefon att SSRI-preparat ingår i behandlingen, annars är det ingen idé att man kommer överhuvudtaget.
Att det är någonting alldeles _ruttet_i hela denna favorisering av dom här preparaten är utom allt tvivel!

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 21 Aug 2006 16:08:04 +0000

Drottningen:
Det kan nog vara en del av förklaringen. Men en viktigare del, tror jag, är att läkare griper efter receptblocket och skriver ut SSRI för allt mellan himmel och jord, och ibland utan att ens tala om för patienten vad det är denna får recept på, samt att uppföljningen är nästan noll. Har, som jag skrivit om tidigare, egen erfarenhet, en läkare som ville skriva ut SSRI till mig på grund av nackspärr!!! Jag var inte ett dugg deprimerad (bortsett från att det inte kändes kul att ha ont i nacken).

Dessvärre tror jag också att det har gått mode i knaprande av SSRI bland unga flickor. För något år sedan jag hörde ett sådant där program där en tonårsflicka hade spelat inte programmet, och där hon satt och diskuterade med sina väninnor vilka piller de åt. Den ena åt Zoloft, en annan Cyprexa (minns inte exakt vilka preparat dock). De lät som om det var status i att äta dessa preparat.
De får förstås höra att man mår så bra av sådana här piller, och det torde inte vara något problem för dem att få sådana utskrivna åt sig.

Somliga far ju inte alltför illa av dem, men några blir tydligen väldigt sjuka av dem. Säg att en på 1.000 drabbas av mycket allvarliga biverkningar. 500.000 äter pillren och då skulle 5.000 drabbas av sådana. Om somliga av dessa dessutom drabbas av allvarlig aggressivitet och oförmåga att behärska sig, som somligt tyder på kan vara fallet, då har vi ett antal allvarliga våldsfall i landet/år pga de här pillren.

Av: Drottningen

Drottningen — Mon, 21 Aug 2006 11:57:12 +0000

Kan det inte hänga ihop lite med att lite av skammen med att vara psykiskt sjuk minskat lite så att fler och fler vågar ta sig till en läkare utan att få höra att man ska ta sig i kragen?
(Min erfarenhet som anhörig är att SSRIi-preparaten har fungerat bra, men det som ofta glöms bort är att det finns väldigt många olika sorter och att det som fungerar för den ena kan vara en katastrof för den andre som med så många andra behandlingar.)