MDAMZ/Inspirerar:
Jo men det är väl alltid så att i valtider gäller det att bara vräka ur sig sådana menlösheter som folk kan tolka som de önskar. ”Mer frihet, mer välfärd, mer omtanke om verklighetens folk, mer etik, mer omsorg om varandra” – och vem kan vara emot detta?

Tja det är bara 300 sidor och en del av de som haft förmånen att få se skrivarmödorna utan att behöva betala säger att boken inte är speciellt välskriven, att det även varit en reklambyrå/spökskrivare inblandad är nog ingen vild gissning..

”Ett tidsdokument över ett vilset parti”
” En fråga man ställer sig inför en bok som denna är hur nära hon samarbetat med den spökskrivare som rimligen författat själva texten. Ett pärlband av språkliga upprepningar, tematiska omtagningar och politiska klichéer om att stå upp, inte vika en tum och ta debatter, ringlar sig fram genom boksidorna.”

Endast sanna nyliberaler skulle kunna få för sig att ett partis stora valrörelsenummer är något som folk måste betala för att kunna ta del av. Det kan förstås vara så att det inte är pekuniära skäl till att man tar betalt, man vill helt enkelt inte att folk ska läsa Monas tankar utan bara få en vag uppfattning och kunna projicera sina egna önskningar på ”möjligheternas land”.

Kort sagt, det krävs att Gemensam Välfärd (eller något liknande) blir en massrörelse.

Eller kanske behövs det inte mer än vad som skedde i Norge: ett antal fackförbund bestämde sig för att den nyliberala politiken var fel och inte automatiskt stödde s.

Å andra sidan blev den socialdemokratiska omvärderingen där ganska måttlig. Så det behövs nog mer, i form av kontinuerlig massmobilisering.

En förlust för s+v+mp – utan en sådan röst – kommer bara att få dem att dra slutsatsen att de måste bli ännu mer lika m.

Men nu?? Med tanke på tidigare inlägg i detta och andra forum så börjar man ju undra, vad som LÅNGSIKTIGT är bäst för vänstern? Och nu kanske många tycker att jag ”svär i kyrkan”. MEN: Är det bäst just nu med en, förmodligen knapp, rödgrön seger, med en rödgrön regering som till stor del bara kommer att fortsätta den nyliberala, moderata, ekonomiska och utrikes politiken? En sådan regeringspolitik som förmodligen kommer att slå sönder vänsterpartiet som vi nu känner det, genom att detta parti kommer att TVINGAS till den ena eftergiften efter den andra ”för att rädda regeringen”.

Och vad händer med ett SAP i regering (tack vare MP) men med en röstandel som kanske kan vara den sämsta i historisk tid, och med väljare & sympatisörer som NU förväntar sig en KLAR brytning med den blå alliansens politik. Vad händer när Mona Sahlin kallblodigt kör över sitt eget folk, ”för att rädda regeringen”??? Kan ni tänka er hur det politiska landskapet kommer att se ut efter 4 år med en sådan ”Röd”-grön allians??

Vad har vi att komma med i valet 2014? Två i grunden sönderslagna vänsterpartier. Och att tro att dessa krashade vänsterpartier då kommer att erbjuda sina väljare & sympatisörer något större inflytande, är nonsens! Vi kan då 2014 stå inför en historislkt lång period av högermakt, efter 4 parentesiska ”vänsterår” 2010-2014. Detta framtidsscenario skrämmer mig mer än något annat. En alternativ utveckling är att – även om både jag själv och andra röstar vänster nu i september – att den rödgröna alliansen förlorar det kommande valet. Vad händer då? Jo, en valförlust NU – och inte om 4 år efter en förlamande, högeranpassad rödgrön regeringsperiod – tvingar fram en genomgående & total självkritik inom de bägge förlorande vänsterpartierna V & SAP. Det kommer som jag ser det att finnas större utrymme NU, än efter en högeranpassad rödgrön regeringsperiod, att rekonstruera dessa partier, med byte av partiordförandena & partiledningarna & -inte minst- en politisk kursändring. Möjligheten till detta är kanske större nu än 2014, enligt mitt tidigare resonemang.

Jag nästan hatar mig själv som vänstermänniska, för dessa tankegångar jag framför här, men mitt förnuft leder mig till dessa slutsatser. Ty jag har NOLL förtroende för nuvarande partiledare & partiledningar i S & V (MP räknar jag faktiskt inte med i detta sammanhang, MP kan mycket väl om några veckor efter ett oklart valutslag tillhöra den blå alliansen, de är inte att lita på från ett vänsterperspektiv) Så kanske ett förlorat val nu i september 2010 PÅ SIKT (och historien tar aldrig slut just nu!) kan medföra större möjligheter på LÄNGRE SIKT! Visst kommer den blå alliansen att under 4 nya år fortsätta nedmonteringen av välfärdspolitiken och fortsätta den allmänna högervridningen, MEN då vi JUST NU inte NU har NÅGOT meningsfullt VERKLIGT vänsteralternativ, så är detta vad vi nog tyvärr kanske måste genomleva, vare sig vi vill eller ej. Även om jag själv innerst inne hoppas att jag har fel!

Liknande kan man säga om Alliansen, de fortsatte i tangentens riktning bara lite snabbre.

Man kan förstås inte säga att man ska föra en politik för full sysselsättning och samtidigt tro på NAIRU, det är en självmotsägelse. Med den kunskapen förstår man bättre varför den öppna arbetslösheten inte kom under 6% i förra konjunkturtoppen. Våra politiska makthavare lyder inbillade förebud som har inte större värde än en romersk spåman som slaktar en get och ”läser” i inälvorna. Att ”bieffekten” av NAIRU som är att det disciplinerar arbetskraften egentligen är den primära borde ett barn kunna förstå.

Efter 30 år av nyliberal konservativ högerrevolution stå vi utan att ha något realt alternativ till den nyliberala politiken att rösta på. Man kan fråga sig om demokratin i praktiken har upphört och vi nu övergått till politisk oligarki. Vi har numer permanent högerinnehav av en av de två absolut mäktigaste och viktigaste domänerna för styrandet av landet – penningpolitiken.

Man får väl tolka det som att det inte finns något större missnöje med den ekonomiska modell som råder i landet då inget alternativ materialiserat sig efter dessa 30 år? Vi lever trots allt fortfarande i en formell demokrati.

Det enda ”alternativet” som materialiserat sig är SD vilka i princip kommer ur underklassen som drabbats av den nyliberala åtstramningspolitiken. Utöver det främlingsfientliga verkar de på de flesta områden ha ett märkligt hopkok av stolligheter om viken politik som ska föras. Som man kanske kan förvänta sig av ganska obildad underklass. Det talas ibland med förakt om att det tydligen är många arbetslösa och bidragstagare bland dem, men det är väl liksom det som är signifikativt för de som drabbats hårdast av den nyliberala högerpolitiken.

Efter 30 år av nyliberal konservativ högerrevolution finns där inte ens det minsta politiska vänsteralternativ som protest mot den nyliberala ekonomiska modellen, inte ens ett modest om blandekonomi där samhället tar ansvar för att skapa full sysselsättning så det finns arbete åt alla så produktivt arbete kan skapa välfärd nu och för framtiden.

”Sett i efterhand hade nog Vänsterpartiet inte kommit till den slutpunkten om den ekonomiska politiken om jag inte vågat fullfölja med enbart Miljöpartiet”
Möjligheternas Land

”den ganska märkliga process som föregick konsolideringen av det rödgröna samarbetet – där alla under Thomas Östros bekymrade överinseende skulle avkrävas trohetsed mot de utdaterade budgetregler som institutionaliserar begränsat politiskt reformutrymme”
Esbati

Iofs frågar sig när dessa påhitt någonsin varit daterade. Överskottsmål är helt och hållet en nyliberal ekonomisk ideologisk ide som naturligtvis syftar till att begränsa politiken odc det offentligas roll i ekonomin. Man kan notera att USA (”the land of opportunity” som de brukade kalla sig själva) och flera andra stora länder inte har några sådana idéer. Budgettak har jag för mig ett helt eget svenskt påfund infört under Persson regimen för att förstärka effekten. Det har heller inget ekonomivetenskapligt fundament. Att vara emot dessa nyliberala påfund var så extremt för SAP att man var tvungen att tvinga V på knä och avkräva trohetsed till de nyliberala dogmerna.

Men, vi är ju vana numer, när S återkommer efter en period med borgerlig regering fortsätter man bara i tangentens riktning, fast kanske lite långsammare än de borgerliga skulle ha gjort. Så fortfarande gäller det ju att S, alltså de Röd/gröna är det minst onda alternativet. Så kunde man ju hoppas att några i denna gruppering skulle lära sig lite mer om nationalekonomi, eller vara mer inställda på att regera för flertalets bästa.